Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I Sverige står transportsektorn för en tredjedel av de totala utsläppen av växthusgaser. Denna problematik ligger till grund för styrmedlet bonus-malus med målsättningen att genomgå en omställning till en fossilfri fordonsflotta (Naturvårdsverket 2020). Bonus delen av styrmedlet syftar till subventionering av miljöklassade bilar och malus innebär ökad skatt på konventionella bilar och dess drivmedel. Syftet med studien är att undersöka fördelningseffekterna av styrmedlet på kommunnivå.
Tidigare studier av Holtsmark och Skonhoft (2014) visar att elbilar sällan ersätter konventionella bilar, utan används för kortare resor i städerna samtidigt som konventionella bilar brukas för längre resor. På landsbygden finns det färre färdalternativ och sträckorna är längre, det blir därmed svårare att använda sig av en elbil. Denna studie jämför fyra kommuner som representerar fyra olika geografiska lägen och utgår från Jordbruksverkets (2018) kategorisering av kommuner. Med hjälp av en cost-benefit analys undersöks de monetära inflöde och utflöde från statliga institut till respektive kommun via bonus-malus-systemet.
Resultatet visade att nyttan var större än kostnaderna i samtliga kommuner, samt att det framgår markanta skillnader mellan kommunkategorierna. Bonus-malus är ett nationellt styrmedel och en del av välfärdssystemet menat för hela nationen, men är svårmotiverat ur ett fördelningspolitiskt perspektiv. Styrmedlet har en begränsad räckvidd och dess fördelar når främst kommuner kategoriserade som stadsområden och storstadsområden. Täby som tillhör kommunkategorin storstadsområden har ett monetärt inflöde som är mer än 80 gånger så stort som Vindeln som tillhör gles landsbygd.