Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Brakycefal huvudform medför en ökad risk för andningssvårigheter, ögonlidande, mag- och tarmproblematik, dålig munhälsa och neurologisk påverkan. Hos brakycefala kattraser såsom perser och exotic är epifora vanligt förekommande. Den tillbakabildade nosen medför en kraftig vinkelförändring på tårkanalerna som omöjliggör fysiologiskt tårflöde vilket resulterar i varierande grad av epifora. Epifora är ett kliniskt symtom på olika ögonlidanden, såsom entropion, hornhinnesår, uveit och konjunktivit. Då ett kliniskt symtom är vanligt förekom-mande inom en ras föreligger en ökad risk för att symtomet successivt kommer att betraktas som en fysiologisk variation inom rasen, både av djurägare, utställningsdomare och uppfödare. Om detta sker, löper djuren stor risk för utdraget lidande då veterinärvård inte uppsöks och djur med defekter riskerar accepteras inom aveln.
I vår studie ingick 76 perser- och exotickatter. Dessa rekryterades och undersöktes av veterinär på kattutställningar i Stockholmsområdet och i Göteborg. Ägarna till katterna fick fylla i en enkät med frågor beträffande förekomst av epifora hos katten och huruvida ägaren bedömde detta som ett problem. Vi fick in svar beträffande epifora från 73 djurägare.
Enligt djurägarenkäten hade 45 % (33/73) av katterna sällan eller aldrig epifora medan 55 % (40/73) hade epifora minst en eller flera gånger i månaden. Hos de katter med epifora uppgav 62,5 % (25/40) att pälsen färgas av tårflödet. Vidare uppgav endast 12,5 % (5/40) av de djurägare som hade katter med epifora att katten har problem av detta. Vid veterinärundersök-ningen påvisades epifora hos 83 % (63/76) av katterna. Entropion sågs hos 32 % (24/76) av katterna och 13 % (10/76) av katterna hade blefarospasm.
Detta tyder på att djurägarna inte uppfattat epifora som ett symtom på sjukdom eller att de tolkat epifora som något annat än symtom på sjukdom, till exempel som en fysiologisk variation. Djurägare till perser- och exotickatter kan även vara mer toleranta för epifora då det enligt denna studie tycks vara vanligt förekommande inom rasen. Risken finns att katterna åsamkas ett förlängt lidande om symtom på sjukdom och skada inte uppmärksammas tidigt. Exempelvis sågs entropion, vilket kan vara nedärvt, primärt eller sekundärt till andra ögonlidanden, hos en tredjedel av alla undersökta katter. Dessutom uppvisade 13 % av katterna blefarospasm, ett kliniskt tecken på ögonsmärta som inte kan förklaras av felaktiga tårkanaler.

Brachycephaly entails an increased risk of breathing difficulties, ocular distress, gastrointestinal problems, poor oral health and neurological effects. In brachycephalic cat breeds such as persians and exotic, epiphora is commonly occuring. The reduced muzzle length causes a sharp angular change in the tear ducts which impedes physiological tear flow, resulting in varying degrees of epiphora. Epiphora is a clinical symptom of ocular distress, such as entropion, corneal ulcers, uveitis and conjunctivitis. If a clinical symptom of disease is repeatedly reoccuring within a breed, there is an increased risk of the symptoms gradually being regarded as physiological variation within the breed, by animal owners as well as exhibition judges and breeders. If this happens, the animals run a high risk of prolonged suffering since owner do not seek veterinary attention, and there is an increased risk of animals with defects being used for breeding purposes.
Our study included 76 cats of persian and exotic breed. They were recruited and examined by a veterinarian at various cat shows in the Stockholm area, and in Gothenburg. The cat owners answered a questionnaire regarding the occurrence of epifora in their cats, and whether the owner rated this as a problem or not. We received answers regarding epiphora from 73 cat owners.
According to the questionaire, 45% (33/73) of the cats rarely or never suffer from epiphora, while 55% (40/73) suffer from epiphora at least once a month. In the cats suffering from epiphora, 62.5% (25/40) of owners indicate that the coat is stained by the tear flow. Furthermore, only 12.5% (5/40) of the animal owners who own cats with epiphora reckon their cat has an eye problem. During the veterinary examination, epiphora was detected in 83% (63/76) of the cats. Entropion was seen in 32% (24/76) of the cats and 13% (10/76) of the cats showed blepharospasm.
This suggests that the owners do not perceive epiphora as a symptom of disease or injury, or that they interpret epiphora as something other than a symptom of disease or injury, for example as a physiological variation, is noteworthy. Owners of persian and exotic cats may be more tolerant of epiphora, as it, according to this study, appear to be commonly occuring within the breed. There is a risk that the cats will incur an extended suffering if symptoms of disease or injuries are not noted when they first occur. For example, entropion, which may be inherited, primary or secondary to other eye disorders, was seen in one third of all examined cats in our study. In addition, 13% of the cats showed blepharospasm, which is a clinical sign of ocular distress that cannot be explained by erroneous tear ducts.