Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Begreppet hållbar utveckling, tillika den sociala dimensionen av hållbarhet är
komplexa begrepp utan entydig definition och som präglas av konflikt sett till
intresse, mål och värde. Bortom debatten om innebörd är social hållbarhet idag ett
centralt begrepp inom politiken och har en viktig funktion i diskussioner om mål
och syften gällande planering och samhällsutveckling.
Syftet med denna studie var att förstå hur olika aktörer arbetar med och förhåller
sig till social hållbarhet i planeringen av offentliga rum genom litteraturstudier
och en exempelstudie av planeringsprocessen av Mary Anderssons park i
Sorgenfri, Malmö. Exempelstudien utgjordes av tre semi-strukturerade intervjuer
och dokumentstudier.
Utifrån litteraturstudien delades social hållbarhet upp i två huvudkategorier för en
teoretisk förståelse av vad som kan ses som social hållbarhet i den fysiska
planeringen; social rättvisa och social sammanhållning. Mary Anderssons park
kan ses ett framgångsrikt projekt som på flera sätt relaterar till en socialt hållbar
utveckling av offentliga rum. Lärdomar från projektet innefattade bland annat att
omfattande dialog och planeringsprocesser kräver långsiktighet, resurser, drivande
aktörer samt gränsöverskridande samarbete. Dialog och samskapande genererade
och upprätthöll engagemang, något som bidrar till att platser kan ses som socialt
hållbara över tid. Att ta vara på invånarnas idéer och platsens lokalhistoria
genererade en lokal stolthet och förankrade platsen i området. Lärdomarna kan
sammanfattas till en brist på övergripande direktiv som underlättar för den här
typen av gränsöverskridande planeringsprocesser och att sociala vinster inte alltid
är mätbara.

The concept of sustainable development, as well as the social dimension of
sustainability, are complex concepts without a clear definition and characterized
by conflict in terms of interest, goals and value. Beyond the debate on meaning,
social sustainability is today a central concept in politics and has an important
function in discussions about goals and aims regarding planning and social
development.
The purpose of this study was to understand how different actors work with and
relate to social sustainability in the planning of public spaces, through literature
studies and an example study of the planning process of Mary Andersson’s park
in Sorgenfri, Malmö. The example study consisted of three semi-structured
interviews and document studies.
Based on the literature study, social sustainability was divided into two main
categories for a theoretical understanding of what can be seen as social
sustainability in physical planning: social justice and sustainability of community.
Mary Andersson’s park can be seen as a successful project that in several ways
relates to social sustainable development of public spaces. Lessons from the
project included, among other things, that extensive dialogue and planning
processes require long-term perspectives, resources, driving actors and crossborder cooperation. Dialogue and co-creation generated and maintained
involvement, something that contributes to that places can be seen as social
sustainable over time. As well as taking advantage of the residents' ideas and the
local history of the place generated a local pride and anchored the place in the
area. The lessons can be summed up in a lack of comprehensive directives that
facilitate this type of cross-border planning processes and that social gains are not
always measurable.