Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Trots att fotgängare har en grundläggande betydelse för stadslivet, förpassas de inte sällan till trånga trottoarer eller tvingas ta omvägar för att korsa trafikerade vägar i dagens bilberoende städer. Detta försämrar inte bara tillgängligheten till fots utan påverkar också möjligheten att skapa hållbara transportsystem och levande stadsmiljöer. I föreliggande fallstudie används en kombination av en dokumentstudie och intervjuer av planerare i syfte att studera hur Göteborgs Stad planerar för och prioriterar fotgängare. Genom att undersöka de policybarriärer som skulle kunna påverka möjligheten att prioritera fotgängare i enlighet med de strategiska dokumenten, och även ställa fotgängarprioriteringen i relation till privatbilen, är det förlängda syftet att bidra med en ökad förståelse för vad det är som hindrar omställningen till hållbara transportsystem utifrån ett planeringsperspektiv. Slutligen frågar jag mig huruvida Göteborgs Stad gör en "gångbar" prioritering mellan fotgängare och biltrafik givet de uppsatta mål om hållbar mobilitet som staden har. Resultatet från studien påvisar att fotgängare inte prioriteras i samma utsträckning i den löpande planeringsverksamheten som i de kommunala strategierna, och att flera policybarriärer bidrar till svårigheten att upprätthålla den skriftliga fotgängarprioriteringen i faktiska planeringssituationer. Slutsatsen är att staden i dagsläget inte gör en ”gångbar” prioritering mellan fotgängare och biltrafik, och två generella slutsatser formuleras: en omfördelning av yta behöver ske från biltrafik till gång, och; fotgängarplaneringen behöver bli en integrerad del av trafikplaneringsprocessen.

Although pedestrians are of fundamental importance to city life, they are often dispatched to narrow sidewalks or forced to take detours to cross busy roads in today’s car-dependent cities. This not only impairs
accessibility on foot, but also affects the ability to create sustainable transport systems and vibrant urban
environments. In the present case study, a combination of a document analysis and interviews with planners
is used in order to study how the City of Gothenburg plans for and prioritises pedestrians. By examining
the policy barriers that could affect the possibility of prioritising pedestrians in accordance with the strategic
documents, and relate the prioritisation of the pedestrian to the private car, the extended purpose is to contribute to an increased understanding of what hinders the transition to sustainable transport systems from a
planning perspective. Finally, I ask whether the City of Gothenburg makes a reasonable prioritisation between pedestrians and car traffic given the city’s objectives on sustainable mobility. The results from the study show that pedestrians are not prioritised to the same extent in the ongoing planning activities as in the municipal strategies, and that several policy barriers contribute to the difficulty of maintaining the written prioritisation of pedestrians in actual planning situations. I conclude that the city currently does not
make a reasonable prioritisation between pedestrians and car traffic, and two general conclusions are formulated: a redistribution of space needs to take place from car traffic to walking, and; pedestrian planning needs to become an integral part of the traffic planning process.