Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Klovård är en nödvändig och profylaktisk åtgärd i hundägarskapet för att undvika vardagsskador
relaterade till klorna. Dock omnämns klovård enbart flyktigt i litteratur och forskning trots rapporter
från Jordbruksverket som visar på att bristen på klovård är en bidragande orsak till försämrad
djurvälfärd. En undersökning gjord av Agria Djurförsäkringar och Sveriges veterinärförbund
redovisar dessutom en ökning av vardagsskador de senaste åren.
Detta kandidatarbete ämnar att genom en enkätundersökning ta reda på hur klovården av hund
utförs i hemmiljö och hundägares motivation till momentet, vilka svårigheter som hundägare står
inför, faktorer som kan vara orsaken till uppkomst av svårighet, vilka förändringar eller strategier
som kan användas för att underlätta klovården samt diskutera vilken roll djursjukvården spelar inom
ämnet.
Resultatet visade att deltagande hundägare ofta utför klovården på sin hund själva och att
majoriteten främst använde sig av en klotång för att utföra momentet. Svårigheter som framkom var
framförallt en ovilja hos hunden att genomföra momentet, exempelvis en ovilja att få tassarna
fasthållna, att hundägare var rädda att göra fel eller att hundägarens egna förmågor var bristfälliga.
Med bristfällig egen förmåga menades att deras egen fysik försvårade momentet, så som exempelvis
nedsatt syn. Utmärkande var att oavsett vilken svårighetsgrad hundägare upplevde vid klovård, så
var det samma typ av problem som förekom, men i olika stor omfattning. Svårigheterna
kompenserades till stor del genom användandet av olika hjälpmedel så som intränad frivillig
hantering, godisbelöning, hjälpmedel för att se bättre, eller genom ett samarbete med en annan
person. I många fall hade svårigheter vid klovård också minskat genom en habituering över tid. Den
mest förekommande orsaken till ökad svårighet som hundägare uppgav var att de råkat klippa i
pulpan och att klovården därefter blivit svårare.
Det framkom att den vanligast använda positionen vid klovård, hunden liggande på sidan, inte
var densamma som den position som vanligen användes av de hundägare som lät hunden välja
position själv eller som aktivt hade skiftat position i ett försök att underlätta klovården.
Framträdande förändringar som kan anses underlätta upplevda svårigheter över tid var frekvent
klovårdsutövande, frivillig hantering och att endast klippa klor under tiden hunden vilade eller var
trött. Diskussionen hade dock kunnat komma till tydligare slutsatser om enkäten hade visat på orsak
och verkan, men frågorna var inte tillräckligt djupgående för att kunna insamla den typen av
information.
Hundägare som stötte på problem vid klovård tenderade att inte vända sig till djursjukvården för
råd och hjälp i lika stor utsträckning som de vände sig till bekanta med hundvana, uppfödare eller
internet. För att utveckla djursjukvårdens roll i att underlätta klovård för hundägare, samt för att
underlätta momentet klovård för både hundägare och hundar i vardagen, behövs vidare studier inom
ämnet.

Nailcare is a necessary and prophylactic measure in dog ownership to avoid domestic injuries related
to the claws. However, nailcare is only mentioned briefly in literature and research despite reports
from the Swedish Board of Agriculture which show that the lack of nailcare is a contributing factor
to deteriorating animal welfare and a study by Agria Djurförsäkringar and the Swedish Veterinary
Association reports an increase in domestic injuries in recent years.
This bachelor thesis intends to, through a survey, find out how nailcare for dogs is performed in
the home environment and dog owners' motivation for the chore, what difficulties dog owners face,
factors that may be the cause of difficulty, what changes or strategies can be used to facilitate
nailcare and discuss the role of veterinary care within the subject.
The results showed that participating dog owners often perform the nailcare on their dog
themselves and the majority mainly used nail clippers to perform the chore. Difficulties that emerged
were primarily a reluctance on the part of the dog to carry out the task, for example a reluctance to
have his paws held, that dog owners were afraid of making mistakes or that the dog owner's own
abilities were impaired. Impaired self-ability was referring to the owners’ own physique making the
chore more difficult, such as impaired vision. Salient data was that regardless of the degree of
difficulty that dog owners experienced in nailcare, the same type of problem occurred to varying
degrees. However, the experienced difficulties were largely compensated by using various aids such
as cooperative care, rewarding treats, aids for improving the owners’ eyesight or by collaborating
with another person. In many cases, difficulties during nailcare had also been reduced through
habituation over time. The most common reason for increased difficulty, as dog owners stated, was
that they had accidentally cut the pulp and that nailcare subsequently became more difficult
thereafter.
It came to light that the most commonly used positioning during nailcare was not the same as
the one most commonly used by the dog owners who let the dog position themselves or who actively
changed position in an attempt to facilitate the nailcare. Prominent changes that can be considered
to alleviate perceived difficulties over time were frequent nailcare, cooperative care and exclusively
perform nailcare while the dog was resting or tired. However, the discussion could have come to
clearer conclusions if the survey had shown cause and effect, but the questions were not profound
enough to gather that kind of information.
Dog owners who encountered problems with nailcare tended to not turn to veterinary clinics for
advice and help to the same extent as they turned to acquaintances with experience in dogs, their
breeder or the internet. Extended studies in the subject are needed to develop the role of animal
health staff in facilitating nailcare for dog owners and, furthermore, to facilitate the elements of
nailcare for both dog owners and their dogs in their everyday life.