Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

En av de vanligaste skadorna på hästar är någon form av sår. Veterinären har till uppgift att avgöra
vilken hantering som är lämpligast för det aktuella såret. I de fall där det är möjligt brukar en primär
sårläkning vara att föredra då såret läker både snabbare och med mindre ärrvävnad än vid sekundär
sårläkning. Om såret är kontaminerat eller om sårkanterna inte når ihop för att sutureras blir
sekundär sårläkning det enda alternativet. Ofta behandlas en sekundär sårläkning genom ett förband
som täcker såret för att skydda samt helt eller delvis stänga in såret i en kontrollerad miljö. För att
välja vilken typ av förband som bör användas är det viktigt att ha kunskap om och känna igen sårets
olika läkningsfaser. Faserna beter sig olika och kräver olika miljöer för att läkning ska ske optimalt.
En och samma typ av förband kan således inte användas på alla sår eller genom sårets alla faser.
Vanliga komplikationer under sårläkning är infektioner eller bildandet av exuberant granulation
tissue (EGT) vilka gör att såren riskerar att inte kunna läka. Sår på distala extremiteterna som
bandageras utvecklar både biofilm och EGT i större utsträckning än obandagerade sår. Ett sår som
hålls fuktigt läker snabbare och med bättre epitelisering.
En ny typ av förband (Rheva) undersöktes med avseende på genomsläpplighet av smuts och fukt.
Förbandet, vilket har formen av en kupol med perforeringar, låter såret luftas samtidigt som det
påstås behålla en fuktig sårmiljö och skydda mot kontamination. Förbanden placerades på både
klippt och oklippt päls på intakt hud så inga sår gjordes på hästarna. I varje förband placerades en
kompress som före och efter varje försökstillfälle kontrollvägdes. I detta kandidatarbete inom
djuromvårdnad har två studier utförts parallellt, en för att undersöka genomsläppligheten av smuts
och en för att undersöka genomsläppligheten av fukt hos förbandet. I smutsstudien användes torra
kompresser och i fuktstudien användes kompresser preparerade med vatten. Resultatet visade att
samtliga kompresser hade en liten ökad vikt efter försökstillfället jämfört med innan de placerades
i förbandet eller preparerades med vatten. Denna viktökning kan antydas bero på smuts men kan
även bero på annat. Kompresserna som preparerades med vatten återgick nästan helt till sin
ursprungliga vikt och kan därför inte anses behålla någon fukt.

One of the most common injuries in horses are different types of wounds. The veterinarian is
responsible for determining which kind of management is most appropriate for the specific wound.
When possible, primary wound healing is usually preferred as the wound heals both faster and with
less formation of scar tissue compare with secondary wound healing. If the wound is contaminated
or if the edges of the wound is too far from each other to be sutured, secondary wound healing
becomes the only option. A secondary wound healing is often handled with an occlusive or semiocclusive dressing to protect the wound and to create a controlled environment. In order to choose
the right type of dressing it is important to have knowledge of the phases of wound healing. Different
phases require different environment for optimal healing. There is not one single type of wound
coverage that can be used on all wounds or through al wound healing phases. Common factors that
impair wound healing are infections or formation of exuberant granulation tissue, which can lead to
prolonged or unsuccessful healing. Bandaged wounds on the distal extremities of the horse develop
biofilm and exuberant granulation tissue to a greater extent compared with unbandaged wounds.
Wounds that heal in a moist environment heal both faster and with better epithelialisation.
A new type of dressing (Rheva) has been investigated with respect to the permeability of dirt
and moisture. The dressing, which have the shape of a dome with perforations, allows air to pass
through at the same time as it is claimed to maintain a moist environment and protect the wound
against contamination. The dressings were placed on intact skin, both on cut and uncut coat. No
wounds were created. In each dressing a compress was placed. Before and after every study period
the compresses was weighed. In this thesis in animal nursing two parallel studies were conducted,
one to investigate the permeability of dirt and one to investigate the permeability of moisture. For
the study about dirt, dry compresses were placed in the dressing. For the study about moisture, the
compresses were prepared with water before application in the dressings. The results showed a slight
increase in the weight of the compresses after the study period compared to before they were placed
in the dressings or prepared with water. This increase in weight can be suggested to be due to dirt
but could also have other explanations. The compresses prepared with water returned almost
completely to their original weight and the dressing can therefore not be considered to retain any
moisture.