Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Perifera venkatetrar används idag till många hundar och katter inskrivna på djursjukhus och
veterinärkliniker men endast ett fåtal studier har gjorts relaterat till komplikationer vid användandet
av dessa. Information saknas kring hur länge de perifera venkatetrarna används hos hund och katt,
vilka komplikationer som uppstår vid användandet och varför de perifera venkatetrarna läggs om.
Syftet med den här studien var att öka förståelsen för dessa ämnen vilket i längden skulle kunna leda
till en ökad patientsäkerhet, värnande om djurvälfärden, upprätthållande av vårdhygien, ökad
säkerhet för personalen och på sikt minskade kostnader för veterinärkliniker och djursjukhus.
Studien genomfördes under totalt fyra veckor under 2021 och undersökte komplikationer i samband
med användandet av perifera venkatetrar på hundar och katter inskrivna på
stationärvårdsavdelningen på Universitetsdjursjukhuset i Ultunas smådjursklinik. I studien
inkluderades perifera venkatetrar från elva hundar och tio katter som totalt förbrukade 25 perifera
venkatetrar. Informationen om användandet av de perifera venkatetrarna samlades in genom
blanketter som berörd personal fick fylla i samt genom en kompletterande journalsökning.
Resultatet visade att de flesta perifera venkatetrar används endast ett dygn, följt utav två dygn och
därefter tre dygn vilket var den maximala tiden som en perifer venkateter användes innan den byttes
ut eller togs bort. Detta enligt en rutin på Universitetsdjursjukhusets smådjursklinik om att en perifer
venkateter inte får sitta längre än 72 h. I 80 % av fallen togs den perifera venkatetern bort enligt
plan, i övriga 20 % av fallen förekom någon form av komplikation. Hos hundar uppstod
komplikationer i 27 % av fallen och hos katter i 10 % av fallen. I de fall där komplikationer uppstod
relaterat till de perifera venkatetrarna var det 40 % som visade symptom på extravasal vätska, 20 %
där de perifera venkatetrarna lossnat, 20 % där det uppstått ödem samt 20 % övriga komplikationer.
Kategorin övriga komplikationer innehöll fall där hundarna eller katterna hade bitit på eller bitit bort
de perifera venkatetrarna. Det förekom inga fall av perifer venkateterrelaterade infektioner hos hund
eller katt i denna studie.
Konklusionen av den här studien är att det förekommer komplikationer vid användandet av perifera
venkatetrar hos hund och katt på stationärvårdsavdelningen på Universitetsdjursjukhusets
smådjursklinik i Ultuna. Underlaget i den här studien är dock för litet för att kunna dra några vidare
slutsatser angående förekomsten av komplikationer vid användandet av perifera venkatetrar på hund
och katt.

Today peripheral venous catheters are frequently used on cats and dogs admitted to animal hospitals
and veterinary clinics, but few studies have been made on the subject. Information regarding the
time a peripheral venous catheter is used for cats and dogs, occurring complications and why the
peripheral venous catheters are replaced is missing. The aim of this study was to increase the
understanding about these subjects. Over time knowledge about these subjects may lead to an
increased patient safety, protection of the animal welfare, maintaining of basic hygiene routines,
increased work environment safety for the staff and over time reduced cost for veterinary clinics and
animal hospitals.
This study was performed during a four-week period during 2021 and examined complications
within the use of peripheral venous catheters on cats and dogs admitted to the medical and surgical
ward for small animals at the University Animal Hospital in Ultuna. In this study ten cats and eleven
dogs participated and a total of 25 peripheral venous catheters were used. Information regarding the
use of peripheral venous catheters were gathered using forms which staff filled out. A
complementary patient record search was also performed.
The result indicated that most peripheral venous catheters were used for one day, followed by two
days, and thereafter three days which were the maximum length of use before replacement or
removal. This was due to a routine at the University Animal Hospital’s small animal clinic stating
that no peripheral venous catheters are allowed to be used for more than 72 h before replacement or
removal. In 80 % of the cases the peripheral venous catheter was removed according to plan, in the
remaining 20 % of cases there was some sort of complication. Complications occurred in 10 % of
the peripheral venous catheters used on cats and among dogs complications occurred in 27 % of the
peripheral venous catheters that were used. In the cases where complications occurred 40 % showed
symptoms of extravascular fluid, 20 % had come loose, 20 % experienced edema and 20 %
experienced other complications. The category with other complications included cases where the
cats and dogs had chewed on the peripheral venous catheters. There were no cases of peripheral
venous catheter related infections in cats and dogs in this study.
The conclusion from this study is that complications occur during the use of peripheral venous
catheters in cats and dogs admitted to the medical- and surgical ward for small animals at the
University Animal Hospital in Ultuna. The basis of this study is too small to draw any further
conclusions regarding the occurrence of complications during the use of peripheral venous catheters
in cats and dogs.