Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Inom klinisk veterinärmedicin används vanligen rektaltermometrar för att mäta kroppstemperatur
hos katt vid klinikbesök eftersom metoden anses vara relativt enkel och tillförlitlig. Däremot kan
rektal temperaturmätning orsaka obehag och stress hos katt. Det finns en del sjukdomstillstånd, som
exempelvis dyspné och hjärtsvikt, där stress ska undvikas och då kan rektal temperaturmätning vara
olämplig. Även vid rektala skador kan rektal temperaturmätning vara kontraindicerat, vilket innebär
att det finns behov av alternativa metoder för att mäta kroppstemperaturen hos katt. Syftet med
denna valideringsstudie var att undersöka om kroppstemperaturmätning med en örontermometer
utvecklad för humant bruk kan vara en tillförlitlig mätmetod hos katt vid klinisk vård. Studien
ämnade även undersöka hur användarvänlig en örontermometer upplevs av djurhälsopersonal i den
kliniska miljön.

Studien inkluderade 36 katter som besökte ett djursjukhus eller en klinik i syfte att få veterinärvård.
Katterna var både renrasiga och huskatter, varierade i ålder från 5 veckor till 16,5 år, vägde 0,53 -
7,29 kg samt var honor och hanar. En örontermometer för humant bruk och en digital
rektaltermometer användes för samtliga temperaturmätningar. Kroppstemperaturen mättes en gång
rektalt och därefter två gånger i vänster öra där medelvärdet av de två mätningarna användes i
jämförelsen. Katterna kategoriserades i tre patientgrupper baserat på rektaltemperatur; hypotermi
(<38,0 °C), normotermi (38,0 - 39,0 °C) och hypertermi (>39,0 °C). Ena försöksledaren samt sju ur
djurhälsopersonalen på djursjukhusen skattade användarvänligheten för örontermometern vid varje
mättillfälle med hjälp av en 5-gradig likert-skala, där graderingen sträckte sig från ”mycket svårt”
till ”mycket enkelt”.

Differensen mellan medeltemperaturen uppmätt i katternas vänstra öra respektive rektalt för hela
kohorten var 0,4 °C (P = 0,0001) och temperaturen i örat var högre än temperaturen uppmätt rektalt
för nästan alla katter. Differensen mellan medeltemperaturen rektalt och medeltemperaturen i
vänster öra var störst hos hypoterma katter (0,5 °C) (P = 0,0002) jämfört med normoterma katter
(0,3 °C) (P = 0,0003) och hyperterma katter (0,0 °C) (icke statistiskt signifikant).
Användarvänligheten av örontermometern för att mäta kroppstemperatur hos katt i en klinisk miljö
skattades högt av djurhälsopersonalen (medelskattning på 4,2 av 5) och efter upprepade mätningar
tenderade också skattningen av användarvänligheten att öka.

Hos hypoterma katter eller hos katter som väger 3,5 kg eller mer bör särskild analys av mätresultat
utföras eftersom dessa patientgrupper uppvisade en större överskattning av temperaturen uppmätt
av örontermometern jämfört med rektaltermometern. Andra viktiga förutsättningar för en korrekt
temperaturmätning med örontermometer är att den som utför mätningarna har kunskap om kattens
anatomiska struktur i örat, får möjlighet att praktiskt öva på mättekniken samt känner till
mätmetodens felkällor. Kroppstemperaturmätning med en örontermometer hos katt på klinik kan
ses som en alternativ mätmetod till rektal temperaturmätning men ytterligare validering av metoden
bör utföras innan den kan betraktas som ett fullgott alternativ för alla katter.

In clinical veterinary medicine it is most common to use a rectal thermometer when measuring body
temperature in cats during clinical visit. Measuring body temperature with a rectal thermometer is
generally considered an easy and reliable method. However, many cats are prone to feel anxiety,
stress and discomfort while exposed to this semi-invasive measuring method. In addition, there are
certain medical conditions, such as dyspnea or heart failure, where the level of stress should be kept
to a minimum and the use of a rectal thermometer could potentially affect the health of the cat.
Rectal injury could also be a contraindication for using a rectal thermometer. The aim of this
validation study was to investigate if the body temperature can be measured with a tympanic
thermometer designed for humans and be as reliable as a rectal thermometer in cats treated at
veterinary clinics. The utility of a tympanic thermometer in a clinical environment was also
explored.

The study included 36 cats who visited a veterinary clinic or an animal hospital for veterinary care.
The cats were both purebred and domestic, varied from 5 weeks old to 16,5 years old, weighed
between 0,5-7,29 kg and were females and males. The cats were categorized into three groups
depending on their rectal body temperature, hypothermia (< 38,0°C), normothermia (38,0-39,0°C)
and hyperthermia (> 39,0°C). In almost all cases, the body temperature of the cats was measured
once with a rectal thermometer and then twice with a tympanic thermometer in the left ear. One of
the trial leaders and seven employees at the clinics/hospitals assessed the utility of the tympanic
thermometer for each measurement according to a likert-scale where the grading reached from “very
difficult” to “very easy”. A tympanic thermometer designed for humans and a digital rectal
thermometer were used in all trials.

The mean difference between the temperature measured in the left ear of the cats compared to the
temperature in rectum was 0,4 °C (P = 0,0001) in the whole cohort and for almost all cats the
temperature measured in the ear was higher than in rectum. The mean difference between the rectal
temperature and the tympanic temperature was significantly different and higher in hypothermic
cats (0,5°C) (P = 0,0002) compared to both normothermic cats (0,3°C) (P = 0,0003) and
hyperthermic cats (0,0°C) (no statistical significance). Using a tympanic thermometer for measuring
body temperature in cats in a clinical environment was highly ranked by the employees (4,2 of 5)
and was thus generally considered easy. Repeated use of a tympanic thermometer indicated that the
performance became easier with time.

When using a tympanic thermometer for measuring body temperature in cats at clinical care it is
more suitable to measure at least twice in the left ear and then register the mean temperature. In
hypothermic cats and cats with a body weight of 3,5 kg or more there should be a wariness of the
measuring result as the tympanic thermometer tended to overestimate the body temperature
measured with a rectal thermometer to a greater extent in these two patient groups. The results of
the measurements also implicate that basic knowledge of the anatomy of the ear in the cat is needed
for the measurements to be accurately performed. Measuring the body temperature in cats at clinical
visits with a tympanic thermometer could be an alternative to a rectal thermometer, though the user
must be properly introduced to the measuring technique and be aware of potential errors. Further
extended validation studies should be performed before a tympanic thermometer can be viewed as
a reliable method for measuring the body temperature in all cats at clinic visits.