Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

En litteraturstudie inom området för operant betingning vid hästträning har genomförts. Vid operant betingning lär man djuret att svara på signaler genom att använda sig av förstärkningar eller bestraffningar. Den operanta betingningen används ofta inom hästträningen då antingen negativ eller positiv förstärkning tillämpas. Framförallt är det den negativa förstärkningen som används, mycket av kommunikationen vid uppsutten träning bygger på denna metod. Grunden för förstärkningsträning är att det beteende som leder till en förstärkning ökar i frekvens. Vid den negativa förstärkningen är det önskan att undvika tryck eller obehag som är förstärkande. Genom att hästen förändrar sitt beteende kan den få obehaget att försvinna, det gör att chansen för att beteendet skall återkomma i framtiden ökar. När positiv förstärkning används får djuret en belöning när rätt beteende utförs. Belöningen måste vara någonting djuret uppskattar och även med denna metod ökar sannolikheten att djuret utför detta beteende igen.
Det finns studier som visar att användandet av positiv förstärkning ökar motivationen hos hästen. Även andra beteenden kan förbättras trots att de inte ingår i själva träningen, exempelvis ökar utforskande beteenden och motivationen till att träna. Det kan vara nödvändigt att etablera en sekundär förstärkare när man använder sig av positiv försträkning vid hästträning, annars kan det vara svårt att lyckas förstärka rätt beteende. Det är viktigt att den sekundära förstärkaren är ett distinkt stimuli som är likadant varje gång, exempelvis en klicker. Den sekundära förstärkaren måste associeras med en primär förstärkare, exempelvis mat, lek eller frihet. Användandet av sekundära och primära förstärkare är vad klickerträningen bygger på. Det finns resultat som tyder på att användandet av en sekundär förstärkare kan accelerera inlärningen och att beteenden blir svårare att släcka ut.