Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Djursjukvården har blivit alltmer avancerad de senaste åren och hundar och katter med
kramptillstånd är vanligt förekommande. Kramper är ett symtom på sjukdom, som exempelvis
epilepsi eller intrakraniella patologier och kan ta sig olika uttryck. Vid fokala kramper pågår en
abnorm nervcellsaktivitet i ena hjärnhalvan, som kan ta sig uttryck som ryckningar i ansiktet eller
en extremitet. Vid generaliserade kramper pågår en abnorm nervcellsaktivitet i båda hjärnhalvorna
och vanligtvis blir patienten inledningsvis stel i hela kroppen och går sedan in i konvulsiv kramp.
Katter drabbas oftast av komplexa fokala kramper som kan bli mycket kraftiga, där de bland annat
försöker springa och klättra frenetiskt, medan hundar oftare drabbas av generaliserade kramper.
Syftet med denna kandidatuppsats var att sammanställa litteraturen om hundar och katter med
kramptillstånd och undersöka hur väl det stämmer överens med hur arbetet på kliniken sker.
Arbetet inleddes med en litteraturstudie för att undersöka den evidens som i nuläget existerar kring
hur omvårdnaden och övervakningen bör utformas för dessa patienter. Sedan utfördes en
intervjustudie där fyra respondenter från tre olika djursjukhus i Sverige intervjuades. En
respondent var djurvårdare på nivå tre och resterande legitimerade djursjukskötare. Syftet med
intervjuerna var att undersöka klinikernas rutiner och kunskapsnivån kring dessa patienter och hur
omvårdnaden och övervakningen utförs.
Det framkom i denna kandidatuppsats att den generella kunskapen gällande kramppatienter var
god på samtliga kliniker och ett samband kunde ses där det på den klinik som hade veterinärer
med fördjupad kunskap inom neurologi anställda även var den klinik där rutinerna kring arbetet
med kramppatienter upplevdes fungera bäst. Det framkom även att respondenterna på samtliga
kliniker försöker uppnå och bibehålla ett stressreducerande arbetssätt och minska stimuli kring
kramppatienterna för att motverka uppkomsten av krampanfall.
I tidigare litteratur har främst kramptillstånd hos hundar studerats. Kunskapen om katter och
deras kramptillstånd är begränsad och mer forskning behövs, till exempel varför katter får
komplexa fokala kramper men inte hundar, samt om epilepsi hos katter kan vara genetiskt orsakad.

Veterinary care has become increasingly advanced in recent years and patients with seizures are
common. Seizures are a symptom of disease and can take various forms. In focal seizures,
abnormal nerve cell activity takes place in one half of the brain, which can manifest itself as face
twitching or twitching of an extremity. In generalized seizures, abnormal nerve cell activity takes
place in both halves of the brain and initially the patient usually becomes stiff throughout the body
and then goes into convulsions. Cats most often suffer from complex focal seizures that can
become very severe, where they try to run and climb frantically, while dogs most often suffer from
generalized seizures.
The purpose of this paper was to compare the literature on dogs and cats with seizures with the
routines and management at the clinic. The work began with a literature study to examine the
evidence based knowledge that currently exists about how nursing and monitoring should be
designed for these patients. An interview study was later conducted where four respondents from
three different animal hospitals in Sweden were interviewed. One respondent was a level three
animal caretaker and the remaining licensed veterinary nurses. The purpose of the interviews was
to examine the clinics' routines and the level of knowledge about these patients and how the
nursing and monitoring was performed.
What came out from this paper is that the general knowledge is good in all clinics, but a
connection could be seen that it can be beneficial to have a neurologist in the clinic for functioning
5
routines and to avoid patients being treated mechanically. It also showed that the respondents from
all the clinics try to achieve and maintain a stress reducing way of work and minimize stimuli
around seizure patients to prevent the occurence of a seizure.
During this process of work, it has been clear that the evidence-based literature is mainly based
on dogs. Knowledge about seizures in cats is limited and more research is needed, for example
why cats get complex focal seizures but dogs do not.