Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Laserterapi används alltmer vid rehabilitering av djur och vikten av att använda
vetenskapligt evidensbaserade metoder för att öka patientsäkerheten är stor.
Forskning inom laserterapin visar varierande resultat och utvärderingen av dessa
försvåras då försöksmetoderna skiljer sig från varandra.
Målet med detta arbete är att undersöka om laserterapi vid sårläkning och osteoartrit
används på ett sätt som överensstämmer med vetenskaplig evidens. Arbetet består
av en litteraturstudie gällande laserbehandling vid sårläkning och osteoartrit och en
pilotenkätstudie med 37 respondenter. Respondenterna bestod av personer som
arbetar med laserterapi vid rehabilitering på djursjukhus samt mindre företag som
arbetar med rehabilitering. Majoriteten av studierna som inkluderats i arbetet är
gjorda på djur, men även humanstudier har inkluderats då det inte finns tillräckligt
med studier gjorda på ämnet som behandlar djur. Studierna som inkluderats har inte
varit konsekventa i sitt sätt att presentera parametrar som användes i försöken,
vilket gjorde en jämförelse och konsensus svår, om inte omöjlig.
Av 37 respondenter fick enkäten 18 fullständiga svar. Majoriteten av
respondenterna arbetar med smådjur och är legitimerade fysioterapeuter inom
humanvården (n=19), elva av dessa var godkända för arbete inom djurens hälsooch sjukvård. Enkäten fann att den vanligaste laserklassen som används är 3B, samt
att GaAs är den vanligaste lasertypen, dock svarade stor andel av respondenterna
(34 %) att de inte vet vilken lasertyp de använder. Vidare visade enkäten att de
tillstånd respondenterna i störst utsträckning behandlade med 3B-laser är sen- och
ligamentskador, tätt följt av osteoartrit. Respondenterna angav enhälligt att
laserterapi kombineras med andra behandlingsmetoder.
Svaren på frågorna om behandling av sårskador var svårtolkade och inga slutsatser
kunde dras då antalet respondenter var så pass lågt. Svaren angående osteoartrit
visade att klinikerna behandlar enligt vetenskapligt bevisade metoder, med vissa
undantag. Materialet är dock begränsat och det skulle behövas fler studier för att
säkerställa doseringar som bevisats fungera på djur.
Resultatet från arbetet visar att respondenternas användning av laserterapi vid
sårläkning skiljer sig från de metoder som har stöd i vetenskapliga studier.
Användningen av laserterapi vid osteoartrit påvisades stämma relativt väl överens
med vad som visats ha effekt i vetenskapliga studier.

The usage of laser therapy within rehabilitation of animals has increased and the
importance of using evidence-based methods is significant to increase patient
safety. Research in laser therapy shows varying results and thus the evaluation of
these methods is difficult as they differ from each other.
The purpose of this paper was to study if laser therapy in wound healing and
osteoarthritis is used in a way that is supported by scientific studies. The study
includes a literature summary with articles on wound healing and osteoarthritis and
a pilot survey with 37 respondents. The respondents included animal healthcare
personnel that work with laser therapy in rehabilitation, in animal healthcare clinics
and smaller businesses focused on rehabilitation. The majority of the included
studies in this paper were done on animals, some studies done on humans were also
included because of the lack of studies on the subject that treats animals. The
included studies have not been consistent when presenting the parameters used in
the studies, which made a comparison and consensus difficult, if not impossible.
Out of 37 respondents the survey got 18 completed answers. The majority of the
respondents work with small animals and are legitimized physiotherapists in human
care (n=19), eleven of these were approved to work within animal healthcare. The
survey found that the most commonly used laser class is 3B and that GaAs is the
most common laser type, even though a large proportion of the respondents (34%)
answered that they don´t know what laser type they use. Furthermore, the survey
found that the conditions the respondents most commonly treated with 3B-laser are
tendon and ligament injuries, closely followed by osteoarthritis. The respondents
unanimously stated that they combine laser therapy with other treatment methods.
The responses to the questions regarding the treatments of wound healing made the
evaluation difficult and no conclusion could be drawn since the number of
respondents on this section was too low. The responses regarding osteoarthritis in
the survey shows that the clinics generally treat their patients according to
scientifically proven methods, with some exceptions. Although more studies are
required to work out dosages that are proven effective on animals.
The result of this paper shows that the respondents’ use of laser therapy in wound
healing differs from the methods that are supported by science. The use of laser
therapy in osteoarthritis agreed relatively well with what has been shown to have
effect in the scientific studies.