Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Blåbärsproduktion har ökat i Sverige under 2010-talet, och av de många olika
arter av blåbär som finns är det främst Vaccinium corymbosum som odlas.
Odlingen kräver näringstillförsel, där kvävet har en viktig roll att spela. Eftersom
blåbär är en surjordsväxt är det oftast lämpligare att använda ammoniumbaserade
gödselmedel än nitratbaserade eftersom nitrat kan ge en oönskad höjning av pH�värdet. Blåbär är också känsliga för höga salthalter i jorden, och det är viktigt att
förstå hur olika gödselmedel påverkar salthalter och näringstillgången och pH i
substratet. Målet med detta arbete är att undersöka hur oorganiska kvävekällor
påverkar tillväxt, salthalt, eventuella skador av saltstress och pH hos blåbär. Data
från ett försök på SLU med blåbäret Vaccinium corymbosum användes för att göra
olika statistiska beräkningar kring sju olika behandlingars effekt på
blåbärsplantors tillväxt. Behandlingarna bestod av fyra olika ammoniumbaserade
gödselmedel (ammoniumsulfat, ammoniumcitrat, ammoniumnitrat,
ammoniumklorid) med en kvävekoncentration på 50 mM, samt kaliumsulfat och
natriumsulfat med en kvävekoncentration på 10 mM. Resultatet visade att högre
kvävekoncentration gav en ökad torrvikt, men lägre procentuell torrsubstans.
Bland behandlingarna med hög kvävekoncentration gav ammoniumnitrat högst
tillväxt, vilket var signifikant högre än ammoniumsulfat och ammoniumklorid
men inte högre än ammoniumcitrat. Med andra ord kan den medföljande jonen till
ammonium i vissa fall ha en betydande effekt på tillväxten. Behandlingen med
ammoniumklorid orsakade kloridtoxicitet vilket resulterade i allvarliga skador på
plantorna, och det kan konstateras att V. corymbosum är känslig för klorid även
vid låga ledningstal. Vid ledningstal i substratet under 1130 µS/cm finns det ingen
korrelation mellan ledningstalet och tillväxten för blåbär, men det skulle
eventuellt kunna finnas ett samband vid högre ledningstal när salthalten orsakar
stress.

Blueberry production in Sweden has increased during the 2010’s. Of the many
species of blueberry, Vaccinium corymbosum is the most common one in the
Swedish production. The growing of blueberry requires added nutrients, of which
nitrogen is a major component. Blueberry is a crop adapted to acidic soils and
thus ammonium-based nitrogen fertilizers are used rather than nitrates, as nitrates
may negatively increase the soil pH. Blueberry is also sensitive to high salinity in
the soil, and it is therefore important to understand how different fertilizers affect
salinity, nutrient availability and pH in the soil. This paper aims at researching
how inorganic nitrogen sources effect growth, salinity, potential damaging effect
of high salinity and pH in blueberry production. Data from an experiment at SLU
growing Vaccinium corymbosum was used to make statistical analysis of seven
Sammanfattning
Abstractdifferent nutrient treatments effect on blueberry growth. The treatments were four
different ammonium sources (ammonium sulphate, ammonium nitrate,
ammonium chloride, and ammonium citrate) with a nitrogen concentration of 50
mM, as well as potassium sulphate and sodium sulphate with a nitrogen
concentration of 10 mM. The results showed that an increased nitrogen
concentration was associated with higher dry weight, but a lower relative dry
matter. Amongst the treatments with ammonium, ammonium nitrate gave the
highest growth, which was significantly higher than ammonium chloride and
ammonium sulphate, but not higher than ammonium citrate. Hence, the associated
ion to the ammonium seems to have an effect on blueberry growth in some cases.
The plants treated with ammonium chloride showed significant damage due to
chloride toxicity, and it is evident that chloride is harmful to V. corymbosum even
at low electrical conductivity in the soil. At conductivity in the soil below 1130
µS/cm there was no correlation between conductivity and growth, but it is
possible that a higher conductivity would correlate with a decrease in growth at
high salinity levels.