Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Biostimulants are a suggested tool to achieve sustainable plant production. These are products
sourced from biological processes or extracted from biological material, which induces
physiological responses in plants. Leading to one or several of the following improvements; better
nutrient use efficiency, tolerance to abiotic stress, quality traits or increase the availability of
confined nutrients in soil or rhizosphere.
This literature review aim to give examples of biological wastes which can be utilized as
biostimulants in plant production along with an overview of plant responses. Resulting in a guide
which can serve to widen the knowledge about biostimulants and biological wastes which can be
relevant for growers, municipalities, industries and horticultural students who wants to explore
renewable, circular and biological inputs for plant production. Particularly three biological wastes
or by-products are given as examples namely; seaweeds, fish waste and a process called
vermicomposting.
Sweden aims to become a leading producer of sustainable “Blue food”, meaning increased
economic support for businesses working with fish- and seaweed production, it so happens to be
that both of these and their by-products have value as biostimulants. They are even two of the most
researched by-products for biostimulants globally, known for their multitude of bioactive
compounds that can improve plant growth and quality. Which can lead to increased yields while
giving the ability to reduce inputs of mineral fertilizer. The third example, vermicomposting, is
rather a process that can generate biostimulants by utilizing numerous different kinds of wastes.
Conclusion is that biostimulants sourced from biowastes is heterogenous and show wide
variation in the nutrient composition and the amount and type of bioactive substances. These
bioactive substances are most likely responsible for the beneficial effects on plants and can improve
nutrient uptake and nutrient bioavailability, increase overall plant fitness and plant’s tolerance to
stresses. Because biostimulants are applied in low concentrations they are, by definition, not
considered having enough mineral nutrients that is required by plants. In the future, applying a mixed
pool of biostimulants may be a way to deliver both the required nutrients and necessary bioactive
substances for optimal plant productivity, this will however require more research and analytical
tools. For now biostimulants are at least considered safe for humans, animal and environment.

Växtbiostimulanter föreslås som ett verktyg för att uppnå hållbar växtodling. Dessa produkter är
utvunna ur biologiska processer eller organiskt material och framkallar fysiologiska effekter i
växter. Detta kan leda till en, eller flera av följande förbättringar; bättre näringseffektivitet, tolerans
mot abiotisk stress, kvalitet eller förbättra tillgängligheten av näringsämnen i jord eller i rhizosfär.
Målet i den här litteraturstudien är att ge exempel på organiska avfall som kan nyttjas som
växtbiostimulanter inom växtproduktion samt en överblick av aktiva ämnen och växters respons på
dessa. Vilket resulterade i en guide som kan öka kunskapen om växtbiostimulanter från organiskt
avfall. Detta är aktuellt för odlare, kommuner, industri och hortikultur-studenter som vill utforska
förnyelsebara, cirkulära och organiska medel för växtproduktion. Tre organiska avfall/bi-produkter
ges som exempel och dessa är; tång, avfall från fiskeri/fiskproduktion och processen maskkompost.
Sverige strävar efter att bli en ledande producent av hållbar mat från havet vilket betyder ökade
ekonomiska stöd för de företag som arbetar med produktion av fisk och tång. Det råkar vara så att
dessa två genererar avfall/biprodukter som har värde som växtbiostimulanter. De är t.o.m. två av
världens mest efterforskade organiska avfall för växtbiostimulanter idag, kända för deras långa rad
av bioaktiva substanser som kan förbättra växters tillväxt och kvalité. Dessa förbättringar kan leda
till ökade skördar och samtidigt ge möjligheten till reducerade insatser av mineralgödselmedel. Det
tredje exemplet, maskkompost, är snarare en process som kan generera växtbiostimulanter genom
användning av flera olika typer av organiskt avfall.
Slutsatserna är att växtbiostimulanter utvunna från dessa organiska avfall är heterogena och visar
variation i näringsämnes-innehåll samt sorten och mängden av bioaktiva substanser. Det är dessa
bioaktiva substanser som mest troligt ansvarar för de förmånliga effekterna på växter och kan
förbättra tillgängligheten av näringsämnen och växters upptag av dessa. Växtbiostimulanter kan
också gagna växtproduktion genom förbättrad växthälsa och bättre tolerans mot abiotisk stress.
Eftersom växtbiostimulanter appliceras i låga koncentrationer anses de, per definition, inte ha
tillräcklig mängd näringsämnen som växter behöver. I framtiden kan en mix av växtbiostimulanter
vara framgångsrik för att kunna applicera både näringsbehovet och de nödvändiga bioaktiva
substanserna för optimal produktivitet i växtodling. Tills dess är växtbiostimulanter åtminstone
säkra för människa, djur och miljö.