Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Bakgrund: Det har föreslagits att perinealbråck hos hundar möjligtvis ska betraktas som en bilateral
företeelse istället för unilateral. Det finns dock endast begränsad mängd data med avseende på risk
för kontralateral operation efter åtgärd av unilateralt bråck.
Syfte: Hypotesen var att behov av operation på kontralateral sida var sällsynt. Målet med studien
var att undersöka förekomsten av kontralateral operation efter ett unilateralt ingrepp hos hund diagnostiserad med och behandlad för unilateralt perinealbråck.
Metod och Material: En retrospektiv kohortstudie genomfördes där en sökning gjordes på debiteringskoder för operation av perinealbråck omfattande en period över tio år. Journaler som identifierades i sökningen analyserades. Sökningen avgränsades till operationer genomförda under åren
2009–2018 vid universitetsdjursjukhuset i Uppsala, Sverige. Gruppering av hundarna genomfördes
från grupp ett till fem, där grupp ett bestod av de hundar med initialt enkelsidigt bråck, grupp två
bestod av de initialt dubbelsidiga hundarna, grupp tre bestod av de hundar med tydligt bråck på ena
sidan och med måttligt bråck på motsatta sidan, grupp fyra bestod av de hundar med tydligt bråck
på ena sidan och ett lindrigt bråck på den motsatta sidan och grupp fem bestod av de hundar som
hade tydligt bråck på ena sidan men motsatta sidan hade inget utvecklat bråck utan endast kommentar om bland annat försvagad muskulatur.
I en fördjupad analys kontaktades vissa av djurägarna till grupp ett, alltså de hundarna med
endast initialt enkelsidigt perinealbråck, som inte hade någon notering om försvagning i muskelväggen eller ett ytterligare bråck på den kontralaterala sidan. De djurägare där informationen saknades,
om deras hund hade behövt uppsöka veterinärvård på grund av att ett kontralateralt bråck uppstått
eller ej, kontaktades. Metoderna som användes vid kontaktande av djurägarna var telefonsamtal och
SMS. Frågor som ställdes var bland annat om hunden hade utvecklat problem med den kontralaterala sidan och om det i så fall hade behövts åtgärdas kirurgiskt samt ålder på hunden vid uppkomst
av eventuella problem. Om hunden var avliden ställdes frågan om hunden avlidit till följd av perinealbråcket eller av annan orsak.
Resultat: Studien identifierade totalt 80 hanhundar. Grupp ett, initialt enkelsidigt bråck, bestod
av 30 hundar. Grupp två, initialt dubbelsidiga bråck, konstaterades hos 24 hundar. Grupp tre bestod
av två hundar som registrerades med tydligt bråck på ena sidan och måttligt bråck på den motsatta
sidan. Grupp fyra bestod av fem hundar som registrerades med tydligt bråck på ena sidan och lindrigt
bråck på motsatta sidan. Grupp fem bestod av 19 hundar som registrerades med tydligt bråck på ena
sidan och en journalanteckning att motsatta sidans muskulatur uppfattades som slapp eller mer eftergivlig, utifrån en subjektiv bedömning vid rektalpalpation. Totala antalet registrerade operationer
blev 98 varav 33 exklusive kastration och 65 inklusive kastration. 15 hundar opererades bilateralt i
två steg varav 14 av dem var registrerade som grupp 2, initial som dubbelsidiga bråck, och en hund
registrerades i grupp 5, slapp muskulatur på den motsatta sidan. Medelåldern vid operation av perinealbråck var 8,3 år (3,9–14,8 år) och medelvikten var 18,2 kg (3,5–49 kg). Utvecklande av kontralaterala perinealbråck hos initialt unilaterala bråck, grupp ett, sågs hos fem av 30 hundar. Två av de
fem hundarna åtgärdades kirurgiskt och en hund behandlades konservativt och två avlivades på
grund av det kontralaterala bråcket. Av de i grupp ett, initialt enkelsidigt bråck, som ej utvecklade
bråck på kontralaterala sidan blev två avlivade under operation, en hund avlivades efter två månader
på grund av återfall av bråck på samma sida och en hund avlivades fem månader efter operationen
på grund av annan orsak som inte hade med perinealbråcket att göra. Utöver dessa fyra hundar var
tiden från operation till uppföljning angående kontralateralt bråck hos grupp ett, initialt enkelsidiga,
Sammanfattning
mellan 11 månader–11,8 år och ett medelvärde på fyra år efter operation. De fyra hundarna som
avlivades i samband med operation eller kort tid efter genomförd kirurgi valdes att i denna studie
exkluderas. Totalt kontaktades 19 djurägare via telefon och/eller med sms med standardiserade frågor varav 15 djurägare svarade via telefonsamtal, två djurägare endast via sms och två djurägare
svarade aldrig. Genom denna intervju identifierades två av de fem hundarna som utvecklade kontralateralt bråck. De två hundar vars djurägare inte lyckades kontaktas exkluderades. Detta medförde
att fem hundar av de 24 hundar med initialt enkelsidigt perinealbråck, 20,8 %, utvecklade ett kontralateralt bråck på den motsatta sidan. Hos de hundar som hade bråck på ena sidan samt notering
om försvagad muskulatur på motsatta sidan, grupp fem, behövde en hund uppsöka veterinärvård
samt åtgärdas kirurgiskt på grund av att ha utvecklat perinealbråck på den motsatta sidan. Av de
hundar som var registrerade som grupp 2–5, avlivades två i samband med operation på grund av
dålig prognos och en strax efter operation på grund av komplikationer som krävde en ny operation.
Dessa tre hundar valdes även de att exkluderas då de inte bedömdes ha chansen att kunna utveckla
ett kontralateralt perinealbråck. Ytterligare två hundar avlivades 2,3 år och 4 år efter operationen på
grund av problem med den genomförda bråckoperationen. Ytterligare fem hundar registrerades som
avlidna på grund av annan orsak. En hund med initialt dubbelsidigt perinealbråck, grupp två, rekommenderades avlivning på grund av tumörsjukdom. 23 hundar, i grupperna 2–5, hade ingen journalanteckning varken om avlivning eller om en ny operation hade genomförts på den icke opererade
sidan.
Det medförde att i grupp 2–5 behövde en hund av 32 (50 hundar minus de 15 hundar som opererades i två steg, minus de tre avlidna hundarna som inte hade en chans att utveckla problem på
motsatta sidan, då de avlivades under operation eller precis efter operationen) behövde uppsöka
veterinärvård och åtgärdas kirurgiskt på grund av problem med den motsatta sidan.
Det medför att av totalt 56 (24+32) enkelsidigt åtgärdade hundar sågs kontralateralt bråck sammanlagt hos sex hundar, 10,7 %.
Diskussion: Resultaten av denna studie gav svagt eller inget stöd för rekommendationen att
perinealbråck bör opereras bilateralt, om hunden har enkelsidigt bråck vid den kliniska undersökningen. Indikation gavs även att hundar som opererats enkelsidigt även fast de har lindrigt, måttligt
eller påbörjan till perinealbråck kontralateralt, inte behöver opereras bilateralt rutinmässigt. I denna
studie hittades fall där operation senare utfördes på den kontralaterala sidan, både när diagnosen
initialt var enkelsidigt bråck eller en journalanteckning angående tecken på försvagad muskelvägg
kontralateralt.
Studiens huvudbegränsningar: Studien var retrospektiv och begränsad till endast patientjournaler från universitetsdjursjukhuset i Uppsala. Olika veterinärer gjorde undersökningarna och bedömningen om muskelväggen var intakt, eller försvagad, om förändringen klassades som lindrigt
bråck eller fullt utvecklat bråck var subjektiv. Retrospektiv klassificering och gradering av bråckets
omfattning baserat på journalanteckningar är mycket begränsad. Viss information var inhämtad genom telefonkontakt med djurägare som kan minnas fel.
Vetenskaplig eller klinisk relevans: Denna studie visade inget stöd för att kontralateral operation rutinmässigt ska rekommenderas efter diagnostisering av ett enkelsidigt perinealbråck.

Reasons for performing the study: It has been discussed whether perineal hernia in dogs should
possibly be considered a bilateral phenomenon instead of unilateral. However, evidence is limited
regarding the risk of the need of contralateral surgery after unilateral hernia.
Purpose: The hypothesis was that the need for surgery on the contralateral side was rare. The
aim of the study was to investigate the prevalence of contralateral surgery after unilateral procedure
in dogs diagnosed with and treated for unilateral perineal hernia.
Methods: A retrospective cohort study was conducted where a search was made in the medical
record database for dogs subjected to surgery due to perineal hernia covering a period over ten years.
The identified patient records were analysed. The dogs were operated during the years 2009-2018
at the University Animal Hospital in Uppsala, Sweden.
The patients were divided in groups from one to five, where group one consisted of the dogs
with initially single-sided hernia, group two consisted of the initially double-sided dogs, group three
consisted of those dogs with clear hernia on one side and with moderate hernia on the opposite side,
group four consisted of the dogs with clear hernia on one side and a mild hernia on the opposite side
and group five consisted of the dogs that had clear hernia on one side but the opposite side had no
developed hernia but patient record comments about weakened muscles.
In an in-depth analysis, some of the animal owners of dogs in group one was contacted, i.e. the
dogs with only initial unilateral perineal hernia, who had no note of weakness in the muscle wall or
a further hernia on the contralateral side. The pet owners where the information was missing,
whether their dog had had to seek veterinary care due to a contralateral hernia or not, were contacted.
The methods used when contacting the animal owners were telephone calls and text message. Questions that were asked included whether the dog had developed problems with the contralateral side
and whether in that case surgical action had been needed as well as the age of the dog when any
problems arose. If the dog had died, the question was asked whether the dog had died as a result of
perineal hernia or for some other reason.
Results: The study identified a total of 80 male dogs. Group one, initially unilateral hernia consisted of 30 dogs. Group two, initially bilateral hernia was found in 24 dogs. Group three consisted
of two dogs. Group four consisted of five dogs registered with clear hernia on one side and mild
hernia on the opposite side. Group five consisted of 19 dogs that were registered with a clear hernia
on one side and a note that the opposite muscle wall was perceives as flaccid, based on subjective
assessment at rectal palpation. The total number of registered operations was 98, of which were 33
excluding castration and 65 including castration. 15 dogs were bilaterally operated on in two stages,
of which 14 were initially registered as group two, initial as bilateral hernias, and one dog was
registered in group five, loose muscle on the opposite side. The mean age at perineal hernia surgery
was 8.3 years (3.9–14.8 years) and the average weight was 18.2 kg (3.5–49 kg). Development of
contralateral perineal hernia in initially unilateral hernia, group one, was seen in five of 30 dogs.
Two of the five dogs were treated surgically, and one dog was treated conservatively and two were
euthanized due to the contralateral hernia. Of those in group one, initially unilateral hernia, who did
not develop hernia on the contralateral side, two were euthanized during surgery, one dog was euthanized after two months due to recurrence of hernia on the same side and one dog was euthanized
five months after surgery for another cause not related to the perineal hernia. In addition to these
four dogs, the time from surgery to follow-up regarding contralateral hernia in group one, initially
unilateral, was between 11 months – 11.8 years and an average of four years after surgery. The four
dogs that were euthanized in connection with surgery or shortly after surgery were excluded in this
Abstract
study. A total of 19 pet owners were contacted by telephone and/or by text message with standardized questions, of which 15 pet owners answered via telephone calls, two pet owners only via text
message and two pet owners never answered. Through this interview, two of five dogs that developed contralateral hernia were identified. The two dogs whose pet owners failed to be contacted
were chosen to be excluded as well. This resulted in five dogs out of the 24 dogs with initially
unilateral perineal hernia, 20.8 %, developed a contralateral hernia on the opposite side. In those
dogs that had hernias on one side and a comment regarding weakened muscles on the opposite side,
group five, only one dog needed to seek veterinary care and was treated surgically due to having
developed perineal hernias on the opposite side. Of the dogs that were registered as groups 2-5, two
were euthanized in connection with surgery due to a poor prognosis and one shortly after surgery
due to complications that required a new operation. These three dogs were also chosen to be excluded as they were not judged to have the chance of developing a contralateral perineal hernia.
Another two dogs were killed 2.3 years and four years after the operation due to problems with the
hernia operation. Another five dogs were registered as dead due to another cause. A dog with initial
bilateral perineal hernia, group two, was recommended for euthanasia due to tumour disease. 23
dogs, in group 2-5, had no medical record either about if the dogs had been euthanized or if a new
operation had been performed on the non-operated side. This meant that in group 2-5, one dog of 32
(50 dogs minus the 15 dogs that were operated in two steps, minus the three deceased dogs that did
not have a chance to develop problems on the opposite side, when they were euthanized during
surgery or shortly after surgery) needed to seek veterinary care and be treated surgically due to
problems with the opposite side. In summary, out of a total of 56 (24+32) unilaterally treated dogs,
a total of contralateral hernia was seen in six dogs, 10.7 %.
Discussion: Based on the result of this study there is little or no support to give a recommendation that dogs with a unilateral perineal hernia should be subjected to a bilateral surgery. Based on
the results of this study, the recommendation is not to surgically treat a mild perineal hernia on the
contralateral side beyond the side where the main hernia is located. This study indicates that these
hernias usually do not need any form of surgical treatment.
Main study Limitations: The study was retrospective and limited to the patient records from
the University Animal Hospital in Uppsala, Sweden. Some information was obtained through telephone contact with pet owners who could remember incorrectly. Due to the retrospective nature of
the study, the level of evidence regarding grading or scoring of hernia was considered low.
Scientific or Clinical relevance: This study showed no support for contralateral surgery on a
routine basis after diagnosis of unilateral perineal hernia.