Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hälta är ett vanligt problem inom grisproduktionen med konsekvenser för både djurvälfärd och ekonomi. Definitionen av hälta är en avvikelse i det normala rörelsemönstret, vilken ofta är associerad
med smärta. Orsaker till hälta hos grisar inkluderar fysiskt trauma, ledinfektion, förvuxna/nedslitna
klövar, osteokondros samt osteoporos. Ledinfektion upptäcks hos cirka 1-2 % av svenska grisar vid
slakt men incidensen under uppväxten är sannolikt högre, och kan variera stort mellan besättningar.
Rekommenderad behandling vid hälta eller andra tecken på ledinfektion hos gris är bensylpenicillin,
vilket ofta kombineras med NSAID. Syftet med denna studie var att kart-lägga vilka patologiska
förändringar som kan påvisas vid obduktion av ben från slaktgrisar som avlivats på grund av icke
behandlingsbar hälta, och utifrån resultatet resonera kring huruvida behandlingsrekommendationen
bör ändras eller kompletteras.
I studien obducerades 56 ben från 45 slaktgrisar som avlivats på grund av hälta. Benen samlades in
av Gård och Djurhälsans veterinärer inom arbetet med SvarmPat (Svensk Veterinär Antibiotika Resistens Monitorering av Patogener), och transporterades till SLU tillsammans med en remiss innehållande information om misstänkt orsak till hältan, hältans duration, behandling och besättningens
utformning. Den misstänkta orsaken till hältan jämfördes sedan med fynden som påvisades postmortem. Undersökningen inkluderade en makroskopisk inspektion av hela benet samt öppnade ledavdelningar, och i de fall en mikroskopisk bedömning av materialet bedömdes vara av värde gjordes
även en sådan. I sju fall togs ett prov från den affekterade leden för bakteriell odling.
Det vanligaste patologiska fyndet i studien var kronisk artrit, som sågs i benen från 27 av 45 individer (60 %). I många fall påvisades kraftigt nedbrytande förändringar i den drabbade leden. Yttre
påverkan/fraktur angavs som misstänkt orsak till den kliniska hältan i 11 fall, men i nio av dessa fall
påvisades istället kronisk artrit vid obduktionen. Detta belyser svårigheten i att ställa diagnos enbart
utifrån kliniska symptom, samt att kroniska artriter kan vara mycket smärtsamma. Då kroniska förändringar i leder är resistenta mot behandling med antibiotika kan detta vara en förklaring till att
behandlingen varit verkningslös. Fem av sex resultat från bakteriologiska odlingar visade en bakterie som vanligen är känslig för behandling med bensylpenicillin, varför antibiotikaresistens sannolikt inte varit orsaken till behandlingssvikt i denna studie. Flertalet artriter var sannolikt kroniska
redan vid insättandet av antibiotikabehandling. Ökad kunskap behövs kring varför behandling ej
sätts in i tid vid artrit hos slaktgris, samt vilka kliniska tecken på kronisk artrit med vävnadsdestruktion som kan ge anledning att överväga avlivning istället för behandling.

Lameness is a common problem in the pig production industry with consequences for both animal
welfare and the farmer’s economy. Causes of lameness in pigs include physical trauma, joint infection, overgrown/damaged hooves, osteochondrosis and osteoporosis. Joint infection is discovered
in 1-2% of Swedish pigs at slaughter but the incidence during rearing is likely higher, and can vary
greatly between herds. The recommended medical treatment for a pig showing signs of lameness or
other symptoms of joint infection is bensylpenicillinprocain, often combined with NSAID. The purpose of this presented study is to investigate which pathological changes that can be found during
necropsy of legs from finisher pigs euthanized due to clinical lameness. In view of the pathological
findings, it is discussed whether the treatment recommendations should be changed or other treatments added.
The study included 56 legs from 45 finisher pigs that had been euthanized due to clinical lameness.
The legs were collected by veterinarians from Gård och Djurhälsan (“Farm and Animal Health”) as
a part of the SvarmPat project (Svensk Veterinär Antibiotika Resistens Monitorering av Patogener),
and were transported to SLU. A referral sheath with information about the clinical suspected cause
of lameness, duration of lameness, treatment and description of the herd was included. The suspected
cause of lameness was compared to the postmortem findings. All legs were inspected macroscopically, including opened joints, and in some cases a microscopic examination of joint tissue was done.
Samples for bacteriological culture were collected from seven joints.
The most common pathological finding in the study was chronic arthritis, found in 27 of 45 examined legs (60%). In many cases, highly degrading changes could be seen in the affected joints.
External impact/fracture was the clinical suspected cause of lameness in 11 cases, but nine of these
were instead revealed to be a chronic arthritis. This illustrates the difficulty in making a diagnosis
of finisher pigs based on clinical signs, and that chronic arthritis can be very painful. Since chronic
arthritis in joints is resistant to antibiotic treatment, this may explain why treatment has been ineffective. Five out of six bacteriological cultures showed bacteria sensitive to treatment with bensylpenicillin, and hence antibiotic resistance does not appear to be the cause of treatment failure in
these pigs. The majority of cases of arthritis in the study were likely chronic already at the time
point when the treatment was initiated. Thus, the failure of antibiotic treatment of these pigs may be
due to late discovery of lameness, the cause of which should be investigated further. In addition,
diagnostic criteria for chronic destructive arthritis, the presence of which motivates considering euthanasia instead of treatment, should be developed and used.