Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Små blodmaskar (Cyathostominae) är hästens vanligaste endoparasiter med en prevalens upp till
100 %. Parasiterna orsakar sällan sjukdom, men kan leda till allvarliga hälsoproblem hos framförallt
unga hästar. De små blodmaskarna har en direkt livscykel och hästarna smittas via bete när de får i
sig larvstadium 3 (L3). Dessa L3 har visat sig kunna övervintra till nästa betessäsong med träckhögar
som reservoarer i nordiska klimat.
Idag finns resistens mot samtliga avmaskningsmedel (makrocykliska laktoner, tetrahydropyromidiner samt bensimidazoler) påvisad hos små blodmaskar, och det pågår för närvarande inget framtagande av nya avmaskningsmedel. Resistenta parasiter anses utgöra ett stort hot mot hästhälsan,
och för att bromsa utvecklingen av resistens har bland annat riktad selektiv avmaskning implementerats. För att minska behovet av avmaskningsmedel har även forskningen på senare tid riktats in
mot beteshygieniska åtgärder som minskar antalet frilevande parasitstadier på bete, som komplement till avmaskning. Mockning av hagar är ett exempel på sådan åtgärd som visats fungera väl.
Syftet med detta arbete var att ta reda på om harvning av betesmark påverkar antalet infektiösa
parasitlarver, för att utvärdera om det är en bra beteshygienisk åtgärd.
Studien utfördes under naturliga väderförhållanden på en vall som ej tidigare betats av hästar. Vallen
delades upp i två hagar som infekterades i maj med träckhögar innehållande ägg från små blodmaskar från naturligt infekterade hästar. Den ena hagen harvades i slutet av juni, medan den andra hagen
användes som kontroll. Gräsprover samlades från de båda hagarna varannan vecka under 5 månaders
tid och analyserades sedan för att beräkna antalet infektiösa L3-larver per kilogram torrsubstans gräs
i respektive hage. Väderdata i form av mängd nederbörd och temperatur inhämtades också för studieperioden.
Resultatet av studien visar att antalet infektiösa larver är högre i gräsprover från den harvade hagen
än i kontrollhagen under de första 2,5 månaderna efter harvning. Ett skifte skedde under den andra
halvan av studien där tendens till minskat antal larver i den harvade hagen sågs. Under hela studieperioden påvisades infektiösa larver i båda hagarna, och det högsta antalet larver påvisades i samband med kraftig nederbörd.
Slutsatsen som dras utifrån studien är att harvning ökar antalet infektiösa cyathostominae-larver i
gräset under de närmsta 2,5 månaderna efter harvning. Detta antas bero på att harvning sprider ut
larverna i gräset i större utsträckning än de annars naturligt migrerar från träckhögarna. Tendensen
till minskning av larver i den harvade hagen i andra halvan av studien talar för att larverna på sikt
överlever sämre utan träckhögarna, men skulle behöva undersökas under en längre studieperiod.
Resultatet tyder även på att fukt är en viktig faktor för larvernas migration, och att antalet infektiösa
larver i gräset ökar i samband med nederbörd, vilket överensstämmer med tidigare forskning.
Utifrån resultatet av denna studie rekommenderas att man bör undvika att släppa ut hästar i en hage
som nyligen harvats. Harvning kan däremot ha andra positiva effekter för betet, som ökad tillväxt,
varför harvning inte nödvändigtvis ska förkastas helt. Vidare studier bör framförallt inrikta sig på
hur harvning påverkar larvernas förmåga att övervintra, för att kunna dra slutsatser om harvning ska
undvikas helt eller med fördel kan göras efter avslutad betessäsong.

Small strongyles are the most common endoparasites in horses, with a prevalence about 100%.
These parasites rarely cause disease but might particularly in young horses result in severe health
problems. The small strongyles have a direct lifecycle and the horse is infected when grazing on the
pasture and ingests larval stage (L3). The L3 are able to survive in pasture through the Nordic winter
until the next grazing season with piles of faeces performing as reservoirs.
There is resistance present to all available anthelmintics (macrocyclic lactones, tetrahydropyromidines and benzimidazoles) in small strongyles today, and there are no new anthelmintics upcoming for use in horses. Resistant parasites are considered a big threat to the welfare of horses, and
selective treatment with anthelmintics is implemented to slow down the rate of resistance development. There is investigation going on in non-chemical alternatives as important tools that could lead
to less need of anthelmintics, such as measures reducing the amount of larvae in pastures. Manual
faecal removal is an example of effective method to reduce parasite larvae on pasture. The aim of
this study was to investigate if harrowing pastures affects the amount of infective parasite larvae and
if it could be used as an appropriate complement to anthelmintics.
The study was performed during natural weather conditions in Sweden on a field that never had
been grazed by horses. The field was divided into two separate pastures which were infected in May
using faeces containing eggs of small strongyles from naturally infected horses. One of the pastures
was harrowed in the end of June, and the other one was left as a control. Samples of grass was
collected from the two pastures every other week during a period of five months, and the samples
were analysed to calculate the number of infective L3-larvae per kilogram dry grass. Weather data,
including amount of rainfall and temperatures, was also collected during the period of the study.
The results show that the number of infective larvae was higher in the harrowed pasture compared
to the control pasture during the first 2.5 months after the harrowing. During the latter half of the
study period the infective larvae tended to decrease in the harrowed pasture, but this needs to be
studied for a longer period. Larvae were present in both pastures during the whole study period, and
the highest amount of larvae was sampled in conjunction with a high rainfall.
The conclusion drawn by the author of this study is that harrowing increases the number of infective
cyathostominaelarvae in the grass during the first 2.5 months after harrowing. This might be explained by harrowing spreading the larvae into the grass in a greater extent than the larvae naturally
migrates from piles of faeces. It was a trend of decreasing larvae in the harrowed pasture during the
latter half of the study, suggesting that the larvae does not survive as well in the long run without
the faeces of piles. The results are also indicating that moisture is an important factor for the larvae
to be able to migrate, and that the amount of infective larvae increases in the grass after heavy
rainfall, which complies with previous research.
On the basis of the results from this study it is not a recommendation to graze horses directly after
harrowing. Since harrowing have other positive effects on the pasture, such as increased growth of
grass, it should not necessarily be avoided. Further research should investigate how harrowing affects ability of larvae to survive winter, to be able to conclude if harrowing should be avoided or
could be done in the end of the grazing season for benefits of the growth.