Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Faba bean (Vicia faba L.) plants usually express an indeterminate inflorescence
growth habit regulated by the gene TERMINAL FLOWER1 (TFL1) which allows
the apical meristem to continuously produce new vegetative and reproductive plant
parts. In turn, this prolongs the growth and flowering period and causes an uneven
ripening of the pods. The opposite growth habit is determinate inflorescence where
the apical meristem evolves into a terminal inflorescence which can give a more
homogenous ripening of pods, a trait desired for its agronomical benefits especially
in a northern country like Sweden where the growing season is relatively short. In
this study, the TFL1 gene and part of its upstream region was amplified, sequenced
and analysed from genomic DNA of eleven different faba bean varieties with
previously described growth habit, indeterminate or determinate, to explore the
genetic variation between the varieties. The aim was to find a genetic molecular
marker which could be used in plant breeding of new cultivars better adapted for
short growing seasons. Several SNPs were identified in the upstream region of
TFL1 and were shown to be shared by varieties of the same inflorescence growth
habit, but no observed sequence difference was clearly separating all the
determinate varieties from the indeterminate. One of the mutant varieties showed
an SSR which distinguished it from all other varieties in this study. These findings
propose that there might be more than one genetic variation in the TFL1 locus which
could cause the determinate inflorescence growth habit in determinate faba bean
varieties.

Åkerböna (Vicia faba L.) har vanligtvis ett icke-determinant växtsätt på grund av
genen TERMINAL FLOWER1(TFL1) som gör att det apikala meristemet
kontinuerligt producerar både vegetativa och reproduktiva växtdelar. Detta växtsätt
innebär en lång tillväxt- och blomningsperiod med ojämn mognad av baljorna. Det
motsatta växtsättet är determinant där det apikala meristemet utvecklar en terminal
och avslutande blomställning som kan ge en mer homogen mognad av baljorna.
Denna egenskap i växtsätt är efterfrågad då det innebär flera agronomiska fördelar
speciellt i ett nordiskt land som Sverige där odlingssäsongen är relativt kort. I denna
studie har TFL1-genen samt dess uppströmsregion amplifierats, sekvenserats och
analyserats från genomiskt DNA av elva olika genotyper av åkerböna med olika
växtsätt, determinant eller icke-determinant för att studera den genetiska
variationen. Målet var att hitta en genetisk molekylär markör som kunde urskilja de
två växtsätten och som kan användas inom växtförädling av nya åkerbönsorter som
är bättre anpassade till korta odlingssäsonger. Skillnader i sekvensen mellan de
olika genotyperna kunde identifieras i uppströmsregionen av TFL1, men ingen SNP
som tydligt skiljde de determinanta från de icke-determinanta genotyperna hittades.
En av mutant-genotyperna visade en SSR vilket urskiljde denna genotyp mot de
resterande i studien. Resultaten tyder på att det eventuellt finns mer än en genetisk
variation som kan orsaka det determinanta växtsättet i determinanta
åkerbönsgenotyper.