Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Idag finns det inget enkelt och objektivt sätt att bedöma muskelstyrka på häst. Antingen behöver
bedömningen ske subjektivt med hjälp av palpation, genom analys av muskelbiopsier eller genom
användning av icke-validerade metoder med diagnostiskt ultraljud. Detta försvårar uppföljning av
såväl behandling som träning. Syftet med denna studie är att förbättra möjligheten att objektivt utvärdera muskelomfång hos häst, något som är viktigt vid såväl rehabilitering som träning av muskulatur. Att mäta muskelomfång är relevant då omfånget av muskulaturen korrelerar med muskelstyrkan. En ansats görs att med hjälp av studien besvara flertalet frågeställningar. Repeterbarheten
hos metoden utvärderas, alltså hur tillförlitligt en observatör kan göra upprepade mätningar. Även
reproducerbarhet studeras, vilket kan förklaras som huruvida olika observatörer kan utföra mätningar med samma resultat.
I en experimentell studie genomfördes muskelomfångsmätningar med måttband på elva hästar.
Mätningarna gjordes distalt om armbågen samt proximalt respektive distalt om knäleden. Totala
omfång samt semi-omfång (böjar- respektive sträckarmuskler på framben och distala bakben och
den laterala respektive mediala sidan av benet proximalt om knäleden) uppmättes. För att utvärdera
repeterbarheten och reproducerbarheten hos metoden för de olika omfångsmåtten beräknades intraklass korrelationskoefficienter (ICC) utifrån intra- respektive inter-observatörvarians.
Repeterbarheten skattades som minst bra för samtliga muskelomfångsmått. Dessutom, för alla
tre totala omfångsmått på distala bakbenet samt total omkrets och semi-omkrets för böjarmuskler
på frambenet skattades intra-observatör-ICC som utmärkt. Reproducerbarheten skattades som bra
för totalt omfång hos bakbenet både distalt och proximalt. För totalt omfång hos frambenet, frambenets semi-omkrets för böjarmuskler samt bakbenets proximala semi-omkrets lateralt var reproducerbarheten måttlig, även om reproducerbarheten för det totala omfånget hos frambenet var nära
gränsen till bra. Reproducerbarheten för resterande omfångsmått betraktades som dålig.
En slutsats utifrån resultaten från den här studien var att om samma observatör gjorde upprepade
mätningar så var tillförlitligheten god till utmärkt för alla omfångsmått som undersöktes. Däremot
om olika observatörer mätte samma sak så skiljde sig resultatet mer för alla omfångsmåtten. För de
totala omfångsmåtten, framförallt på bakbenet, var mätningar från olika observatörer mer samstämmiga än för övriga omfångsmått. Sammanfattningsvis bör samma observatör utföra mätningarna vid
mätning av muskelomfång på häst, samt ett måttband med dynamometer användas. Denna studie
ska dock främst ses som ett steg mot en validerad metod för muskelomfångsmätning på häst.
Nyckelord: häst, muskel, muskelomfångsmätning, måttband, rehabilitering

As of today, there is no easy and objective way to evaluate muscle strength in horses. The evaluation
must either be carried out subjectively by palpation, through analysis of muscle biopsies or by using
non-validated procedures with diagnostic ultrasound. The aim of this study was to enhance the possibility to objectively evaluate muscle circumference in horses, which is important for rehabilitation
purposes as well as for training of muscles. To measure muscle circumference is relevant since the
muscle circumference correlate to the muscle strength. An effort was made to answer several questions; the repeatability of the method was evaluated, i.e., with what reliability can one and the same
observer perform repeated measurements. Additionally, the reproducibility was studied concerning
to what extent different observers can execute measurements with the same result.
In an experimental study, muscle circumference measurements using a measuring tape was carried out on eleven horses. The measurements were performed distal to the elbow as well as proximal
and distal to the stifle. Total circumferences and semi-circumferences (extensor and flexor muscles
of the front leg and the distal hind leg and the lateral and medial side of the leg proximal to the stifle)
were measured. To evaluate repeatability and reproducibility of the method for the different circumference measures intraclass correlation coefficients (ICC) were calculated for intra-observer variability as well as inter-observer variability.
The repeatability was regarded to be at least good for all circumference measurements. In addition, for all three total circumference measurements the repeatability was excellent. The reproducibility was judged as good for the total circumference of the hind leg both distally and proximally.
For the total circumference of the front leg, the semi-circumference of the flexor muscles of the front
leg and the hind proximal lateral semi-circumference the reproducibility was moderate, although the
reproducibility for the total circumference of the front leg was approaching the level “good”. The
reproducibility of the remaining circumference measures was considered poor.
One conclusion from the results of this study was that if the same observer was making repeated
observations the reliability was good to excellent for all of the circumference measurements which
were evaluated. However, of different observers were measuring the same thing the results differed
substantially more for all of the circumference measures. For the total circumference measures, in
particular on the hind leg, the observations from different observers agreed better than for the semicircumferences. In summary, when measuring muscle circumference in horses the same observer
should perform the measurements, and a measuring tape with a dynamometer should be used. This
study should primarily be considered a step towards the goal of establishing a validated method for
muscle circumference measurements in horses.
Keywords: horse, muscle, muscle circumference measurement, measurement tape, rehabilitation