Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Negative consequences of anthropogenic sound on wildlife is a well-established phenomenon and have received substantial attention in scientific literature.
This evokes questions of what type of sounds perceived as disturbing or aversive to animals. Further knowledge on this matter may contribute to development of acoustic tools to mitigate human-wildlife conflicts by deter
animals from conflict areas. However, the use of acoustic stimuli as a deterrent agent, often lack long-term effects due to rapid habituation. The aim of my experiment is to examine how animals respond to novel acoustic stimuli and what factors that affect habituation to acute sound. I subjected free-ranging roe deer (Capreolus capreolus) to a sudden novel sound with no ecological relevance and followed individual response over time. Individuals was either subjected to low (40 dB, n=19) or high sound volume (70 dB, n=26).
My results conclude that novel sound of high volume did not evoke a stronger response than a sound of lower sound volume, and that sound volume had no effect on habituation. Age, and whether individuals were alone or in a group, were factors that have the largest effect on response to sound. Fawns had lower response to the sound at their first exposure and expressed more pronounced habituation compared to older individuals. Animals in groups responded less strong compared to single animals. However, fawns were to a
greater extent accompanied by other animals, compared to adults, which might contribute to their lower response. I found no difference in response to sound between males and females. Variation in response to sound were higher between individuals than within individuals, which indicate a personality aspect in sound reactivity. To determine if response to sound was linked to other traits in the tested population, I used data on response to handling during a capture event. However, no correlation between docility and sound reactivity were found. This indicate that the observed inter-individual variation in these behaviours are dependent on context rather than being part of a general personality trait. The results from my study contribute to a greater
understanding on how acute sounds affect wild animals and may be of use to estimate habituation rate to sound.

Ljud förknippade med mänsklig aktivitet kan i många fall innebära störningar för djurlivet, men ljudsignaler kan också användas för att lösa vissa av de konflikter som kan uppstå mellan människa och djur. Det har exempelvis
gjorts försök att skrämma bort skadedjur från områden där de är oönskade eller för att varna vilda djur för annalkande trafik och på så sätt minska risken för olyckor. Ett återkommande problem i flera av de studier som gjorts är att
ljudets skrämmande eller varnande effekt avtar i takt med att djuren vänjer sig vid ljuden. Det finns därför ett behov av mer kunskap om vilka ljud som upplevs som skrämmande och hur snabbt djur vänjer sig vid dessa. Syftet med min studie var att undersöka hur vilda rådjur upplever plötsliga och nya ljud. Jag har tittat på hur de reagerar första gången de överraskas av ljudet, hur snabbt de vänjer sig, samt vilka faktorer som påverkar reaktion och tillvänjning.
Mitt försök genomfördes på märkta vilda rådjur, vilket gjorde det möjligt att följa individer över tid. En rörelseaktiverad högtalare placerades vid platser där djuren matas regelbundet under vintersäsongen. Vid hälften
av platserna spelades det upp ett högt ljud (70 dB) och vid resterande hälften ett lägre ljud (40 dB). Mina resultat bygger på 45 märkta individer som observerats när de aktiverade ljudet. Vid första aktiveringen reagerade fjolårskid mindre än vuxna rådjur. Yngre djur vande sig också snabbare vid ljudet jämfört med äldre djur. Djur som hade sällskap av andra individer reagerade mindre på ljudet än de djur som var ensamma. Att kid var mindre påverkade
än vuxna kan delvis förklaras med att de oftare observerades i grupp med andra individer. Överraskande nog fann jag ingen skillnad i reaktion eller tillvänjning mellan de djur som upplevdes det högre ljudet och de djur som upplevde det lägre ljudet. Ljudnivån verkar alltså inte ha någon mätbar påverkan på hur skrämmande de upplever ett överraskande nytt ljud. Det var stor variation mellan individer i hur de reagerade, vilket indikerar att det finns en personlighetsaspekt i hur rådjur upplever plötsliga ljud. Tidigare studier har funnit en konsekvent variation mellan individer kring hur de reagerar på hantering vid fångst. Alla märkta individer som deltog i mitt experiment har blivit fångade vid minst ett tillfälle, men jag fann inget samband mellan reaktion på plötsliga ljud och beteende vid fångst. Något stöd för generella personlighetsdrag som
är konsekventa i flera olika situationer hittades således inte. Min förhoppning är att resultaten från studien kan bidra till ökad kunskap om hur vilda djur reagerar på plötsliga ljud och i vilken utsträckning de kan förväntas vänja sig vid dessa. Ökad kunskap inom detta område är användbar vid utveckling av metoder som använder ljud för att förhindra viltolyckor på vägar och järnväg.