Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Spannmål kan konserveras genom att sänka vattenhalten, sänka temperaturen, hindra syretillförsel eller att tillsätta konserveringsmedel. I dag är att sänka vattenhalten, det vill säga torkning den vanligaste metoden men ska spannmålen användas till djurfoder är torkning inget krav utan då finns det olika metoder till att lagra den fuktig. Man kan identifiera främst tre olika metoder för att lagra spannmål otorkad. Dessa är syrakonservering, krossensilering och gastät lagring. Syrakonservering innebär att syra, i huvudsak propionsyra eftersom myrsyra inte får användas till spannmål, tillsätts till hela (okrossade) kärnor, vilken konserverar spannmålen så den sedan kan lagras i aeroba förhållanden i upp till ett år. Krossensilering och gastät lagring bygger på att spannmålen konserveras anaerobt, utan lufttillträde. Vid krossensilering används
oftast en traktordragen maskin med tratt, i vilken man tippar spannmålen som krossas och sedan trycks den in den i en plastslang som sitter veckad på maskinen. Ofta tillsätts propionsyra vid inläggningen för att hjälpa pH-sänkningen. Spannmål avsedd för krossensilering tröskas
med fördel vid högre vattenhalter, 30 – 40 %, vilket krävs för att få en bra ensileringsprocess. För syrakonservering och gastät lagring kan spannmålen med fördel skördas vid mer normala vattenhalter. Gastät lagring sker i speciella silos där spannmålen transporteras med elevatorer och skruvar och vid syrakonservering styr vattenhalten vilken mängd syra som används. Undersökningen har gått ut på att ta reda på i vilken omfattning propionsyra används till spannmålskonservering i Västerbottens län. Genom att ta kontakt med återförsäljarna i länet så kom det fram att 34 personer/företag köpt syra de senaste två åren och av detta kan man dra slutsatsen att ungefär 12 % av länets spannmålsodlare lagrar spannmål på gården med propionsyra som konserveringstillsats. Den andra delen av studien gick ut på att 7 av dessa slumpmässigt valdes ut och blev tillfrågade att svara på frågor med syftet att ta reda på både vilket system för spannmålskonservering de använde sig av, hur det tillämpades och även vad de tyckte var de största styrkorna och svagheterna. De allra flesta krossensilerade spannmål i slang men en av de tillfrågade lantbrukarna krossensilerade den i tornsilo i stället.
Bland de som krossensilerade i slang var det skilda erfarenheter och strategier. Syradoserna varierade mellan 3 och upp till 10 liter/ ton. En del spädde ut den med vatten för att få en bättre fördelning av lösningen i spannmålen. Målmedelvattenhalt vid skörd för konservering i systemet var också något som varierade stort, mellan 18 och 35 % men detta kan till viss del kanske förklaras av varierande noggrannhet vid de högre vattenhalterna på de
vattenhaltsmätare som används. De flesta använde inte metoden året runt utan siktade på att ta slut på spannmålen under våren. Fåglar och smågnagare var problem som samtliga tampades med men även att det är arbetskrävande att både lägga in och ta ut spannmålen ur
slangarna. En tyckte dock att det var rationellt och effektivt eftersom den redan är krossad vid
inläggningen. I överlag var alla utom en nöjda med det system de hade förutom en gård som detta år i stället valt att sälja sin spannmål.

Cereal grain can be preserved by lowering the water content, lowering the temperature, preventing the supply of oxygen or adding preservatives. Today, lowering the water content, drying, is the most common method. If the grain is meant to be used for human consumption drying is a requirement but if it meant to be used as animal feed, you can choose to store it wet instead. There are different methods for storing it moist. One can identify mainly three different methods for storing grain undried. These are acid preservation, crimped cereal silage and gas-tight storage. Acid preservation means that acid, mainly propionic acid as formic acid must not be used for cereals, is added to whole (unbroken) kernels, which preserves the cereals so that it can then be stored in aerobic conditions for up to a year. Crimped and gastight storage are based on the cereals being preserved anaerobically, without air access. When crimping, a tractor-drawn machine with a funnel bag is usually used, in which the grain is tipped and then crimped and pressed into a plastic hose that is folded on the machine.
Propionic acid is often added to the inlay to help lower the pH. Cereals intended for crimping are advantageously harvested at higher water contents, 30 - 40%, which is required to have a good fermentation inside the bags. For acid preservation and airtight storage, grain can be harvested during more normal water content, it is even preferred since gas-tight storage often take place in special silos which requires the grain to be handled in transporters and elevators and high water content can cause problem in such systems. During acid preservation the dose of acid depends on water content and it’s very important to use the right amount of acid because if the dose is too low the risk of mould increases.
The aim of the study was to find out to what extent propionic acid is used for grain preservation in the county of Västerbotten in Sweden. By contacting the retailers in the county, it was revealed that 34 people/companies have bought acid in the last two years and from this it can be concluded that approximately 12% of the farmers store grain on the farm with propionic acid as a preservation additive. The second part of the study involved 7 of these being randomly selected and asked to answer a few questions with the aim of finding out both what grain preservation system they used, how it was applied and also what they thought were the biggest the strengths and weaknesses with their system. Most of them used the system of crimping the grain in bags but one of the farmers surveyed they crimped it and stored it in a silo tower instead. Among those who ensiled grain in bags, there were different experiences and strategies. The acid doses varied between 3 and up to 10 litres/ton. Some diluted it with water to get a better and more even distribution of the solution in the bags. Target average water content at harvest for preservation in the system was also something that varied greatly, between 18 and 35%, but this can to some extent be explained by varying accuracy for the water content meters the farmers used. Birds and small rodents were problems that everyone bagging crimped grain was facing, but everyone had strategies to prevent losses from that, for example covering the bags with nets and plastic sheets. Many also thought it was labour-intensive to take out the grain during feeding, but one described it as rational and efficient because it was already crimped when put to storage. Overall, though, everyone except one farm in the study were pleased with their system. The farm that was not pleased had decided to not bag any grain this year.