Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Övervikt och fetma är ett ökande välfärdsproblem hos hästar såväl som hos människor. Hos människor är övervikt start förknippat med diabetes typ 2, och motsvarande koppling kan hos hästar göras mellan övervikt och ekvint metabolt syndrom (EMS). Detta syndrom omfattar en samling riskfaktorer förknippade med utvecklandet av fång hos hästar. En onormal reglering av insulin är den centrala faktorn i syndromet, och ofta ses överhull och hyperinsulinemi hos drabbade individer. Behandlingen är vanligen hullnedgång, ökad motion och strikta dietrestrik-tioner, men dessa åtgärder räcker inte alltid till hos gravt insulindysreglerade individer. På hu-mansidan finns flera läkemedel som skulle vara möjliga att använda även på hästar, däribland SGLT2-hämmare (”sodium-glucose linked transport-2-inhibitors”). Läkemedlet verkar genom att mängden återupptagen glukos i njuren minskar, vilket sänker blodsockret vilket i sin tur sänker insulinnivåerna. Då höga nivåer insulin påvisats kunna ge fång hos hästar kan således detta potentiellt undvikas. I denna experimentella försöksstudie undersöktes huruvida SGLT2-hämmare skulle kunna vara ett bra komplement till de icke-medicinska behandlingsrekommen-dationerna genom att vara tillräckligt effektiva för att reducera det postprandiella insulinsvaret hos hästar med EMS efter utfodring med vallfoder.
Tre hästar, som konstaterats vara insulindysreglerade, studerades under en period på 25 dagar. Hästarna genomgick under studieperioden två likadana testperioder under dag 1-4 och dag 22-25. Hästarna medicinerades med kanagliflozin (1,8 mg/kg, q24h, per oralt) kl 07 dag 5-25. Fodertoleranstest genomfördes dag 2 och dag 23, då hästarna gavs 0,4 kg torrsubstans hösilage per 100 kg kroppsvikt på morgonen kl 08. Blodprovstagning gjordes ur permanentkateter 10 min före utfodring samt vid 30, 60, 90, 120, 150, 180, 210, 240 och 300 minuter efter utfodring. För en av hästarna modifierades upplägget, vilket innebar att ytterligare ett fodertoleranstest genomfördes senare på kvällen, efter det på morgonen, i båda testperioderna.
Glukos- och insulinkoncentrationerna minskade över tid under morgonmätningarna med ett ge-nomsnitt av 35 % för glukos (AUCGLU) respektive 73 % för insulin (AUCINS), båda beräknade på arean under kurvan (AUC) för respektive graf. Inga läkemedelsbiverkningar av allvarligare karaktär observerades hos hästarna.
Resultaten visade att SGLT2-hämmare reducerade de postprandiella glukos- och insulinkon-centrationerna vid en vallfodergiva. Studier med en större grupp hästar och med vallfoder med känd sockerhalt bör göras, där fokus ligger på att fastställa riktvärden för dosering i förhållande till grad av sjukdom.

The number of overweight or even obese horses are increasing in our society. Obesity is asso-ciated with welfare diseases, and one of them is Equine Metabolic Syndrome (EMS). The prin-cipal component of EMS, a clinical syndrome associated with laminitis in equids, is insulin dysregulation, which is often seen together with overweight and hyperinsulinemia in affected horses. Treatment usually include loss of weight via increased exercise and diet restrictions, but this is not always sufficient for heavily insulin dysregulated individuals. In human medicine, several drugs are used for treatment. This indicates that pharmacological treatment of horses may also be of interest. Sodium-glucose linked transport-2 (SGLT2) -inhibitors are one of these drugs. This drug inhibits the reabsorbation of glucose in the kidney, resulting in lower glucose levels in the blood, and therefore also lower levels of insulin. High levels of insulin can cause laminitis in horses, and medication may have the potential to prevent it. In this study SGLT2-inhibitors were evaluated for their efficiency in decreasing postprandial insulin response in horses with EMS when fed forage, and whether they can be a suitable complement to non-medical treatment recommendations.
Three insulin dysregulated horses were studied during a period of 25 days. The horses under-went two experimental periods during the study, day 1-4 and day 22-25. The horses were me-dicated with canagliflozin (1.8 mg/kg, q24h, p.o.) at 7.00 a.m. day 5-25. Meal tolerance tests was performed day 2 and day 23, when the horses were fed 0.4 kg dry matter haylage/100 kg BW at 8.00 a.m. Blood sampling was performed 10 minutes before and then at 30, 60, 90, 120, 150, 180, 210, 240 and 300 minutes after feeding. One of the horses underwent two tests both days, one in the morning and one in the evening.
The concentrations of glucose and insulin during the morning measurements decreased over time with on average 35 % for glucose (AUCGLU) and 73 % for insulin (AUCINS), both calcu-lated from the area under the curve (AUC) in each graph. There where no adverse effects ob-served in the horses.
The results of this study showed that SGLT2-inhibitors were efficient in decreasing postpran-dial insulin response in horses with EMS when fed a forage meal. Studies comprising larger number of horses and focusing on dose relative to degree of insulin dysregulation should be performed in the future.