Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Subkutan (s.c.) administration av medetomidin på hjässan hos hund används
frekvent på kliniker. Det ger en varierande effekt men väljs oftast för att det är
enklare än intravenös (i.v.) administration och mindre smärtsamt än intramuskulär
(i.m.) administration.
För att underlätta hanteringen av hundar vid undersökningar,
behandlingssituationer och små ingrepp, sederas de oftast med α2-
adrenoreceptoragonister (α2-agonister). Då dessa är reversibla med en α2-
adrenoreceptorantagonist undviks de flesta negativa effekterna av själva
sederingen.
Detta kandidatarbete inom djuromvårdnad presenterar resultat från en
experimentell pilotstudie som utfördes i februari 2020 på Sveriges
Lantbruksuniversitet (SLU). Sex friska beaglar sederades med medetomidin på två
olika s.c. administrationsplatser vid två olika tillfällen med en veckas mellanrum.
Vid ena tillfället administrerades medetomidin s.c. på hjässan och vid det andra i
nacken.
Syftet med denna pilotstudie var att undersöka skillnaden i total sederingseffekt,
hjärtfrekvens (HF), sederingsgrad och läggningstid (tid förfluten från
administration tills hunden lagt sig med hela bröstkorgen i marken) mellan
administrationsplatserna. Alla hundar fick samma dos medetomidin beräknat per
kilo (kg) kroppsvikt. HF och syremättnad i blodet (saturation) mättes via en givare
fäst runt hundarnas svans. Andningsfrekvens (AF) och beteendeparametrar
(sederingsgrad, läggningstid, munrörelse, ataxi, kräkning och stressnivå enligt Fear
Anxiety and Stress scale) bedömdes via övervakningsfilmer.
Statistisk signifikant skillnad sågs i sederingsgrad mellan de båda
administrationssätten. Administration av medetomidin på hjässan inducerade
snabbare läggningstid hos fem av sex hundar jämfört med i nacken. Ingen statistisk
signifikant skillnad fanns för HF, AF och saturation mellan de båda
administrationssätten men däremot sågs en signifikant minskning av dessa
parametrar över tid vid bägge tillfällen. För att avgöra om statistisk signifikans finns
gällande total sederingseffekt behövs utökade studier. Jämförande studier gällande
smärta vid de båda administrationssätten kan också vara av värde.

Subcutaneous (s.c.) administration of medetomidine on the head of dogs is often
used in clinics. It results in varying effect but is often chosen because it is easier to
give than intravenous (i.v.) administration and intramuscular (i.m.) administration.
To facilitate the handling of dogs in treatment situations, examinations and
minor medical interventions they are often sedated with α2-agonists. As these are
reversible with an α2-adrenoreceptor antagonist most of the negative effects of the
sedation can be avoided.
This Bachelor’s thesis on the animal care subject presents the results of an
experimental pilot study conducted in February 2020 at the Swedish University of
Agriculture Science (SLU). Six healthy beagles were sedated with medetomidine
s.c. on two different occasions with one week interval. On one occasion
medetomidine was administered s.c. on the head and on the other s.c. in the neck.
The pilot study investigates whether there is a difference in the total effect of the
sedation (heart rate (HR), degree of sedation and time from administration to sternal
recumbency) between the two different places. All dogs were given the same dose
of medetomidine per kilogram body weight (kg). The heart rate and oxygen
saturation in the blood were measured with pulse oximetry via a sensor that was
attached around the dog’s tail during the trials. Respiratory rate (RR) and behavioral
parameters (degree of sedation, time from administration to sternal recumbency,
mouth movement, ataxia, vomiting and stress level measured via Fear Anxiety and
Stress scale) were assessed via surveillance footage.
A significant difference was observed in the degree of sedation between the two
s.c. administration places. Administration on the head induced shorter time from
administration to sternal recumbency in five of six dogs compared to the neck.
There was no significant difference for HR, RR and saturation between the two
administration places, but a significant reduction of these parameters was seen over
time on both occasions. To determine whether there is a statistical significance of
the total sedation effect, extended studies are needed. Comparative studies
regarding pain in the two administration sites may also be of value.