Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Att arbeta med temporära platser blir allt vanligare i planeringskontext, och ett exempel på detta är den temporära gågatan Friisgatan i Malmö som under sommaren stängs av för biltrafik och utgör en sommargata. Sommargatan syftar till att tillfälligt förändra gaturummet och lyfta dess kvaliteter, uppfylla delar av stadens miljömål och etablera medborgardialog. Genom medborgardialog kan medborgare och andra aktörer få större inflytande och detta kan bidra till mer demokratiska planeringsprocesser. Syftet med denna uppsats är att, med avstamp i Friisgatan, belysa och diskutera samspelet mellan temporära platser och medborgardialog. Detta görs genom dokumentanalys och en semistrukturerad intervju. Resultatet pekar på att dessa teman på många sätt samverkar; medborgardialog kan bidra med legitimitet till det temporära användandet, och den temporära användningen ger en möjlighet att utvärdera hur konceptet/designen tas emot av brukarna. Temporär användning kan även involvera medborgare och fungera som en metod att nå marginaliserade grupper inom planering. Denna kombination kan på så sätt fungera som ett tillvägagångssätt för att nå det gemensamma målet – att skapa band mellan kommun, människor och den specifika platsen. Vidare redogör uppsatsen för de utmaningar som det innebär att arbeta med medborgardialog och temporära platser i praktiken. De mest betydande hinder som visat sig försvåra arbetet är att sommargatan snabbt blev väldigt resurskrävande samt en avsaknad av riktlinjer på en högre nivå.

To work with temporary spaces in planning context has become more common the past years, an example is the temporary pedestrian street Friisgatan in Malmö which during the summer closes to car traffic to turn into a summer street. The summer street aims to temporarily change the street space and elevate its qualities, fulfill the city’s environmental strategies and establishing a citizen dialogue. Citizen dialogue allow citizens and other actors to participate, which in the long run makes the physical planning process more democratic. The aim of this thesis is to highlight and discuss the interplay between temporary spaces and citizen influence by evaluating the project surrounding Friisgatan. This has been done through document analyses and a semi-structured interview. The results indicate that these themes interact in several ways. Citizen dialogue can contribute with legitimacy of the temporary space, while the temporary space makes it possible to see how the concept/ design will be received by the users. The temporary space can also work to involve citizens, in particular citizens who generally are considered marginalized in discussions about urban planning. This combination aims to achieve the common goal – to create bonds between municipally, people and the place involved. Furthermore, the study describes the challenges involved with using citizen dialogue and temporary places in practice. The most considerable difficulties are lack of strategic policies on a larger scale and that the project became very resource-demanding when it developed.