Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The horse is used today mainly for leisure and sport, but also in health care and therapy. More than 500,000 Swedes are employed in the horse industry, in competition or leisure activities, and equestrian sports are the second largest sport in terms of training and competition among women aged 7–70. Many riders are not as diligent in training themselves as they are in training the horse, which leads to asymmetrical riders and horses with back pain. There is little scientific evidence on how riders should train to optimize their seat and impact, but it is generally accepted that riders should strive to become more symmetrical.
This study aims to compile and map the effect of supplementary physical training on the impact and seat of riders. With more knowledge on the subject, riders of any level can strive for better seat and impact, which gives improved horse welfare. The questions this literature study asks are: How does dismounted training affect the seat and impact? Which form of training is most suitable for improving the seat and impact?
The result showed that all studies in which the rider's symmetry was measured, showed asymmetries in all riders. Dismounted supplemental physical training was found in six of a total of 15 studies, in all of these six studies, the dismounted training led to an increase in the rider's ability to impact and / or seat improvement. Three of the studies were also able to demonstrate a link between dismounted training and increased performance in the saddle, such as a more versatile seat and better impact and coordination. Similar relationships that asymmetries are common, and that good core strength is required for performance could also be seen in other sports.
The studies indicate that that dismounted rider training seems to make the rider more centred, balanced, and symmetrical leading to increased impact. The form of exercise that is best suited to improve the seat and thus the impact is all form of core training, where the body's core is strengthened, and symmetrical strength is increased. Future research can be directed towards dismounted training versus performance as the area is relatively unexplored today.

Hästen används idag främst som fritidssysselsättning och sport men även inom friskvård och terapi. Mer än 500 000 svenskar är sysselsatta inom hästbranschen i tävlingsverksamhet eller fritidsverksamhet, ridsporten är den näst största sporten mätt i tränings och tävlingsaktivitet bland kvinnor i åldern 7–70 år. Många ryttare är inte lika noga med att träna sig själva som de är med att träna hästen, vilket leder till osymmetriska ryttare och hästar med ryggsmärta. Få vetenskapliga belägg för hur ryttare ska träna för att optimera sin sits och inverkan finns, men allmänt vedertaget är att ryttare kontinuerligt bör sträva mot att bli liksidiga. Studien syftar till att sammanställa och kartlägga vilken effekt kompletterande fysisk träning har på ryttares inverkan och sits. Mer samlad kunskap inom ämnet gör att ryttare oavsett nivå kan motiveras till att sträva mot bättre sits och inverkan vilket ger bättre hästvälfärd. Frågeställningar denna litteraturstudie utgår ifrån är: Hur påverkar avsutten träning sits och inverkan? Vilken träningsform är mest lämpad för att förbättra sitsen och inverkan?
Resultatet visade att alla studier där ryttarens liksidighet mättes, påvisade asymmetrier hos alla ryttare. Avsutten kompletterande fysisk träning fanns i sex av totalt 15 studier, i alla dessa sex studier ledde den avsuttna träningen till att öka ryttarens förmåga till inverkan och/eller sitsförbättring. Tre av studierna kunde även påvisa en koppling mellan avsutten träning och ökad prestation i sadeln, så som mer liksidig sits, bättre inverkan och koordination. Liknande samband, att asymmetrier är vanligt förekommande och att god bålstyrka krävs för prestation, kunde även ses i andra sporter.
Studierna indikerar att avsutten ryttarträning verkar till att ryttarens sits blir mer centrerad, symmetrisk och balanserad vilket leder till ökad inverkan. Den träningsform som bäst lämpar sig för att förbättra sitsen och därmed inverkan är all form av core-träning, där kroppens kärna stärks och liksidig styrka ökas. Framtida forskning kan riktas in mot avsutten träning kontra prestation då området idag är relativt outforskat.