Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Ett problem i Sverige är att få en tillfredsställande återväxt genom naturlig föryngring av tall. Gödsling och friställning har visat sig öka tallarnas kott- och fröproduktion markant samtidigt som luckor i befintliga bestånd ger det mikroklimat som ökar överlevnad och tillväxt. Luckhuggning är en hyggesfri skogsskötselmetod som bygger på att cirkulära luckor med 20 – 50 meters diameter skapas i beståndet och där de kvarvarande träden får stå för återväxten genom att generera frön.

För att undersöka vilka faktorer som påverkar återväxten har en studie genomförts i Jädraås försökspark i ett 190-årigt tallbestånd. 40 cirkulära luckor med 20 meter i diameter som skapades 1999 har inventerats. På varje lucka lämnades ett centrumträd. På 20 av luckorna avverkades sedan centrumträdet 2003 med motorsåg medan på de övriga 20 så drogs centrumträdet omkull så att en rotvälta skapades och bar mineral jord exponerades. På hälften av luckorna gödslades samtidigt 100 m² i centrum av luckan. Frågeställningen som ska besvaras är om stubbrytningen och gödslingen har haft någon positiv påverkan på uppslaget av plantor i luckorna. En undersökning gjordes även gällande om det fanns skillnad i plantetablering mellan luckornas nordliga och sydliga delar på grund av skillnad gällande infallande solljus.

Resultaten visar att luckor med stubbrytning av centrumträdet gav ca 36 procent fler plantor per ytenhet än luckor där centrumträden har fällts på vanligt vis. Detta sannolikt eftersom bar mineral jord exponeras vilket ökar fröernas grobarhet. Någon signifikant skillnad går inte att se i plantuppslaget mellan beståndskant och centrum, inte heller mellan luckornas nordliga och sydliga delar. Ett undantag är dock försöksledet med ogödslade fällda luckor, där en säkerställd skillnad visar fler tallplantor i luckornas södra del. Beträffande gödslingen så gav inte heller den någon effekt gällande ökat antal plantor i studien.

A problem in Sweden is to obtain a satisfactory regrowth through natural regeneration of pine. Fertilization and release cutting have shown to significantly increase pine cone and seed production, while gaps in the existing forest stand provide the microclimate that increases survival and growth. Gap cutting is a form of continuous forest cover management - a method that is based on circular gaps of 20 – 50 meters that are removed in the forest stand and the forest edge of the gap that account for the regrowth. The gaps are expanded at intervals of 5 – 15 years until they join together. The purpose of this study is to analyse the competition for water, nutrition, and light of the regeneration in a circular gap of 20 meters in diameter. Also, answering the questions about what impact fertilization and stump removal had, as well as, the difference between north and south in the gap due to sunlight. The study was done in Jädraås experimental park, where 160 gaps were created in 1999 and centre trees were released. In 2003, the centre trees were felled and the stumps were removed and fertilized. In the spring of 2020, 40 gaps were inventoried of which: 20 gaps were fertilized and 20 gaps had the stumps removed. The result of the inventory shows that gaps with stump removal of the centre tree give 36 percent more plants than gaps where the centre trees have been felled. No significant differences can be seen in the competition between edge of the stand and center, nor between the north and the south except with non-fertilized felled gaps, where a significant difference shows more pine plants in the south. The non-fertilized gaps show more pine plants per hectare than the fertilized gaps.