Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

En hållbar utveckling är högt på agendan i dagens stadsplanering. I takt med den starka urbanisering som sker blir staden en allt viktigare arena för att hantera den sociala pelaren av en
hållbar utveckling. Att människor är delaktiga och involverade i utvecklingen av sin omgivning
är viktigt för social hållbarhet i stadsplanering. I ett sätt att involvera invånare i planeringen
som sker av deras närmiljö har placemaking utvecklats som en filosofi och process för att skapa
attraktiva platser som människor bryr sig om. Filosofin och processen bygger på delaktighet
och involvering genom hela planeringsprocessen och anses därför lämplig för att hantera frågor
som rör social hållbarhet. Placemaking har dock stött på kritik för att exempelvis bidra till gentrifiering när områden upprustas för att bli attraktiva. Syftet med arbetet är att utreda hur det
egentligen ligger till. Har placemaking potential att användas för att skapa attraktiva platser och
samtidigt främja en socialt hållbar utveckling?
I en inledande litteraturstudie beskrivs begreppen placemaking samt social hållbarhet. Denna
del följs av en översikt med kritik riktad mot placemaking. Genom intervjuer med involverade
personer i de tre skandinaviska projekten With a heart for Arendal i Norge, Sønderparken i
Danmark samt kortsiktiga experiment i Haninge kommun, undersöks placemaking i praktiken
. Detta bidrar till en diskussion kring skillnader och likheter i filosofin och hur processen egentligen går till i praktiken gällande placemakings potential att användas i syfte att främja en socialt
hållbar stadsutveckling.
Arbetet kommer fram till att placemaking som filosofi har stor potential att hantera frågor som
rör en socialt hållbar utveckling. Arbetet kommer också fram till att det finns kritiska punkter
när filosofin implementeras i praktiken och att detta påverkar placemakings faktiska potential
att främja en socialt hållbar utveckling. Att placemaking är ett otydligt begrepp med varierad
definition och användning anses vara en avgörande faktor. I en skandinavisk kontext är problematiken densamma men de redan demokratiska planeringssystemen i Skandinavien anses
utgöra en god grund för att den grad av medborgarmedverkan som placemaking förespråkar
ska kunna utvecklas och fungera i syfte att främja en socialt hållbar stadsutveckling.
Arbetet bidrar med en diskussion kring placemakings potential att användas för att främja en
socialt hållbar stadsutveckling samt specifikt en fördjupning angående frågeställningen i skandinavisk kontext.

A sustainable development is high on the agenda in today’s urban planning. While a strong urbanization is a fact, the city becomes an increasingly important arena to deal with the social pillar of a sustainable development. An important part of social sustainability in urban planning is
inclusiveness and the ability to participate in the development of the environment. In an attempt
to involve people in the planning of their everyday environment, the philosophy and process of
placemaking has developed to create attractive places which people care about. The philosophy
and process is based on community-led planning and aims for participation and involvement
throughout the process. Placemaking can for this reason be seen to deal well with aspects of a
socially sustainable urban development. Placemaking has, on the other hand, been criticized to
lead to gentrification while areas are being developed to become more attractive. The aim with
this work is to investigate what really is the case. Does placemaking have potential to be used
in order to create attractive places while supporting a socially sustainable urban development?
In an introducing study of literature placemaking and social sustainability are described. This
is followed by an overview of critics of placemaking in relation to social sustainability. Through
interviews with participants of the three Scandinavian placemakingprojects With a heart for
Arendal and Levende Lokaler in Norway, Sønderparken in Denmark and short term experiments in the municipality of Haninge in Sweden, placemaking is in practice investigated. The
projects contribute to a discussion of similarities and differences in the philosophy and how the
process actually is used in practice regarding the potential of placemaking to be used in order to
support a socially sustainable urban development.
The study finds out that placemaking as a philosophy has big potential to deal with questions
regarding social sustainability. The study also finds out that there are critical points when the
philosophy is implemented in practice, which has an influence on the actual potential of placemaking to support social sustainability. The unclear definition and variated use of placemaking
is claimed to be one important factor. In a Scandinavian context the same type of problems
appear. The already democratic planning systems of Scandinavia is however seen to be a good
basis for the amount of involvement the community-led process of placemaking is promoting.
Placemaking is therefore seen to have potential to further be developed in order to support social sustainability in a Scandinavian context.
The work contributes to discussions regarding placemaking and its potential to be used in order
to support a socially sustainable urban development and is specifically contributing with a recess in a Scandinavian context.