Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Sedan avmaskningsmedel började användas i större utsträckning på 80-talet har prevalensen av
stor blodmask, Strongylus vulgaris, minskat. En studie från 2019 visar dock att prevalensen av
S. vulgaris åter ökar på svenska gårdar, vilket kan bero på att hästägare inte använder utökad
parasitdiagnostik för S. vulgaris som ett komplement till äggräkning som vanligtvis ingår i
selektiv avmaskning.
S. vulgaris är den mest patogena av hästens inälvsparasiter, på grund av att den under sin
livscykel migrerar i de stora kärlen som försörjer tarmarna. Larverna kan under migrationen
orsaka kärlskador och i förlängningen ge upphov till infarkter i tarmen med efterföljande kolik
och peritonit. En peritonit orsakad av en S. vulgaris-orsakad infarkt har en dålig prognos, även
om den behandlas kirurgiskt. En idiopatisk peritonit, d.v.s. en peritonit utan påvisad bakomliggande orsak, har istället en god prognos då den oftast svarar bra på antibiotikabehandling.
För att bespara hästen lidande i form av att kunna operera eller avliva i ett tidigt skede, är det
viktigt att tidigt kunna ställa diagnos och skilja dessa två former av peritonit åt. Syftet med detta
arbete är att se om det förekommer skillnader i kliniska och/eller klinisk kemiska och hematologiska parametrar mellan S. vulgaris-orsakad peritonit och idiopatisk peritonit, och som
därmed kan vara vägledande i diagnosställandet.
Denna retrospektiva studie använde fall av idiopatisk peritonit (kontroller) och S. vulgarisorsakad peritonit som inkommit till Universitetsdjursjukhuset mellan januari 2017 och september 2019. För att göra en jämförelse mellan de två grupperna samlades data in från journaler,
intensivvårdsjournaler och obduktionsrapporter.
Resultaten från denna studie visade inga skillnader avseende ras, ålder eller kön. Gällande
tidpunkt för insjuknande sågs en skillnad, S. vulgaris-orsakade peritoniter inkom mellan
december och februari, medan kontrollerna inkom under hela året. De hade också högre rektaltemperatur, högre proteininnehåll i bukvätskan och mer frekventa tecken på kolik under längre
tid än kontrollgruppen. Det vanligaste rektalfyndet var förstoppning i båda grupperna. Ett
avgränsat område med förtjockad tarmvägg samt, i vissa fall, misstänkta adherenser, kunde
palperas rektalt på sex hästar i infarktgruppen. Av de sju hästarna med infarkt avlivades sex
inom fem dagar efter ankomst till klinik, samtliga hade icke-strangulerande infarkt i grovtarmen
vid obduktion. En häst opererades och gjorde en tarmresektion i flexura pelvina. Den avlivades
nio månader senare på grund av återkommande förstoppningar orsakade av en striktur. Samtliga
hästar i kontrollgruppen svarade på antibiotikabehandling och kunde skrivas ut efter igenomsnitt 9 dagar.

Since deworming agents began to be used to a greater extent in the 1980s, the prevalence of the
large strongyle, S. vulgaris, has decreased. In 2007, an EU directive was introduced, whereby
anthelmintics for food-producing animals became prescription-only medicines in Sweden.
Since 1999, the prevalence of S. vulgaris has again increased, possibly as a result of targeted
deworming where extended diagnostic methods for large strongyles have not been used.
S. vulgaris is considered the most pathogenic of the horse's intestinal parasites. This is due to
its life cycle, where the larvae pass through the large vessels that supply the intestines. The
larvae can cause damage to the vessels, and eventually cause infarction of the intestine, with
subsequent colic and peritonitis. A peritonitis caused by an S. vulgaris-induced infarction has a
poor prognosis, even when submitted to surgery. An idiopathic peritonitis, that is, a peritonitis
without a known cause, instead usually responds well to antibiotic therapy. Therefore, in order
to spare the horse’s suffering, either by being able to perform surgery or euthanasia at an early
stage, it is vital to be able to differentiate the two. The aim of this study was to evaluate whether
idiopathic peritonitis and peritonitis caused by S. vulgaris can be differentiated, based on
clinical signs and/or hematological or clinical chemistry blood parameters.
This retrospective study used cases of idiopathic peritonitis (controls) and peritonitis caused by
S. vulgaris admitted to the University Animal Hospital between 2017 and 2019, and data were
collected from medical records, intensive care journals and autopsy reports. The two groups
were then compared.
The results showed no differences regarding breed, age or gender. Patients with peritonitis
caused by infarction presented to the University Animal Hospital between December and
February, while controls presented evenly throughout the year. The horses in the infarction
group had higher rectal temperature, higher protein content in the abdominal fluid, and more
frequent colic symptoms of longer duration compared to the control group. The most common
rectal finding was various forms of impaction in both groups. A well-defined area of thickened
intestinal wall, and, in some cases, suspected adhesions, could be palpated rectally in six horses
in the infarction group. Of the seven horses with infarction, six were euthanized within five
days of arrival at the clinic, all of whom had non-strangulated infarction in the colon. One horse
was subjected to surgery where a bowel resection of the flexura pelvina was performed, but
was later euthanized due to recurrent impaction caused by a stricture at the site of anastomosis,
nine months post-operatively. All horses in the control group responded well to antibiotic
therapy and were discharged an average of 9 days after presentation.