Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hästens spolmask, Parascaris spp., är en vanligt förekommande nematod hos unga hästar och föl. Från
sex månaders ålder utvecklas immunitet och infektion hos vuxna individer är ovanlig. Eftersom hög
parasitbörda kan ge upphov till mycket allvarlig sjukdom avmaskas föl runt om i världen regelbundet.
På senare år har man funnit resistens mot ivermektin på flera gårdar över flera kontinenter i världen.
Syftet med den här studien är att för första gången undersöka läkemedelseffekt av ivermektin mot
Parascaris spp-infektion på islandshästföl på Island samt att undersöka vilka arter av spolmask som
förekommer på Island.
Studien utfördes under hösten 2019 på 85 föl från 10 olika gårdar utspridda över sydvästra till norra
Island. Varje gård hade 4-12 föl i åldrarna 2-5 månader. Individparade träckprov samlades vid
avmaskningstillfället samt 2 veckor senare. Fölen avmaskades med ivermektin genom subkutan
injektion med en dos av 0,2-0,27 mg/kg. Träcken analyserades genom modifierad McMaster för ägg per
gram (EPG). Feacal egg count reduction test (FECRT) utfördes gårdsvis.
Prevalensen av spolmask hos fölen var 80 % (68 av 85). Fyrtiosju av fölen hade måttlig eller kraftig
förekomst av spolmaskägg innan avmaskning (>200 EPG) och så många som 43 föl hade måttlig eller
kraftig förekomst av spolmaskägg även efter avmaskning. På fem av tio gårdar ökade medelvärdet för
EPG efter avmaskning. FECRT visade en reduktion mellan 0-81 % av parasitägg efter behandling. Ingen
av gårdar visade tillfredsställande anthelmintisk (>95 % FECR) effekt av ivermektin. På fyra gårdar
hade ivermektinbehandlingen 0 % effekt. Insamlade ägg artbestämdes till Parascaris univalens med
hjälp av karyotypning.
Islands hästhållning skiljer mycket från den på andra platser i världen. Djuren hålls på stora ytor och får
under sommarhalvåret gå och beta uppe i bergen. Detta borde leda till ett lågt smittryck av parasiter.
Hästarna i studien behandlades rutinmässigt 1-2 gånger per år med avmaskningsmedelet ivermektin.
Låg frekvens av anthelmintikaanvändning borde leda till långsammare resistensutveckling. Hästägarna
i den här studien har av praktiska själ valt subkutan injektion av ivermektin. Studier har dock visat
betydligt lägre koncentrationer av ivermektin uppnås i tarm där parasiterna finns vid subkutan injektion
än vid per oral administrering. Suboptimala läkemedelskoncentrationer i tarm kan ha bidragit till ökad
resistensutveckling. Majoriteten av fölen var 3-4 månader gamla vid avmaskningen, något som i andra
studier har visat sig ha högre selektionstryck för resistens än avmaskning vid andra åldrar. En stadig
population av parasiter i refugia, som inte exponeras för anthelmintika, minskar resistensutvecklingen.
Huruvida klimatet på Island och tillgång till stora beten påverkar antal parasiter är svårt att uttala sig
om, men om överlevnad på beten översäsonger är låg skulle det potentiellt kunna vara en källa till ökat
selektionstryck för resistens.
Subkutaninjektion av 0,2-0,27 mg ivermektin per kilogram har ej tillräcklig anthelmintisk effekt mot
spolmask hos föl på Island. Detta kan bero på behandlingssvikt på grund av administreringsmetoden,
men sett till multipla studier på senare år som visar på resistens hos spolmask mot ivermektin världen
över är det med stor sannolikhet även sann resistens vi ser i den här studien. En uppföljande studie där
oral beredningsform av ivermektin används skulle svara på den frågan. Detta är även första gången
resistens hos spolmask påvisas på Island. Landet ligger naturligt isolerat och import av hästar har varit
förbjuden längre än det funnits avmaskningmedel tillgängliga. Av detta kan man dra slutsatsen att
resistensen vi ser i studien med största sannolikhet har uppkommit enskilt på Island utan inblandning
eller import från andra parasitpopulationer.

Parascaris spp., or commonly known as ascarids, is a ubiquitous nematode that infects foals and
yearlings. From the age of 6 months they develop a gradual immunity and infection is rarely seen in
adult horses. High parasite burden can cause small intestinal obstruction and rupture which in turn can
cause mortality. Therefore, foals are regularly treated with anthelmintics. In recent years there have been
multiple reports of anthelmintic resistance against ivermectin in farms across the globe. The aim of this
study is to establish if anthelmintic resistance to ivermectin is present in Iceland in Icelandic foals and
to determine the extant species of ascarid.
The study was performed during autumn in 2019 on 85 foals from 10 different farms located in
southwest, northwest and north of Iceland. Each farm hade 4-12 foals aged 2-5 months. Faecal samples
were collected and paired individually at the time of deworming and 14 days later. The anthelmintic
used was ivermectin administered through subcutaneous injection with a dose of 0.2-0.27 mg/kg. The
faeces were analysed with modified McMaster technique for egg per gram (EPG). Faecal egg count
reduction test (FECRT) was performed on each farm.
The prevalence of ascarid infection was 80% (68 of 85). Forty-seven of the foals were moderately or
heavily infected before treatment (>200 EPG). Forty-three of the foals were moderately or heavily
infected after treatment. In five of the farms mean EPG increased from the first to second sampling. The
FECRT ranged between 0-81% on the farms. Four of the farms had a FECR of 0%. Satisfactory
anthelmintic effect (FECR >95%) was not seen on any farm included in this study. The collected eggs
were identified as Parascaris univalens through karyotyping.
Horses in Iceland are held in a different way than in other parts of the world. They have access to very
large pasture and during the summer months they are moved up in the mountains to graze. This should
lead to a low parasite burden. The horses included in this study was regularly treated with ivermectin 1-
2 times per year. A low frequency of anthelmintic treatment should delay anthelmintic resistance
development. The horse owners in this study use subcutaneous injection of ivermectin for practical
reasons. Studies have shown that lower concentrations of ivermectin have been measured in the lumen
of intestines when administered subcutaneously compared with oral administration. Suboptimal
anthelmintic concentrations could contribute to development resistance. Most of the foals were 3-4
months old at the time of deworming. Deworming at this age has been shown to contribute to
development of resistance more than deworming at any other age. Maintaining a proportion of the
parasite population in ‘refugia’, unexposed to treatment slows development of resistance. Whether the
climate in Iceland and access to large pastures affects the number of parasites in refugia is a question
left unanswered but could potentially be a source of increased development of anthelmintic resistance.
Subcutaneous injection of 0.2-0.27 mg ivermectin per kilogram does not have adequate anthelmintic
efficacy on ascarids in Icelandic foals. Treatment failure could be due to the route of administration.
Considering multiple recent reports on global anthelmintic resistance against ivermectin, we should
interpret these results as evidence of anthelmintic resistance. A follow-up study examining the effect of
the oral administration would be of great value and give a more conclusive answer to this question. This
is also the first time that anthelmintic resistance is recognised in ascarids in Iceland. The country is
naturally isolated and import of horses has been forbidden longer that anthelmintics has been available.
For this reason, the anthelmintic resistance we observed in this study had likely developed in Iceland
without implication or through import of resistant worms from other parasite populations.