Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

De två B-vitaminerna B12 och folsyra används i dagsläget främst för att utreda mag- och tarmstörningar hos hund, då rubbningar i nivåerna av dessa vitaminer är mycket specifika för störningar i vissa delar av mag- och tarmkanalen.

Det vanligaste sättet att analysera B12 och folsyra är att mäta totala nivåer med automatiserade instrument i serum/plasma och att jämföra provsvaren med ett referensintervall baserat på en grupp friska hundar, s.k. populationsbaserat referensintervall, som fastställts av det laboratorium där analysen utförs.

Ett annat sätt att ta reda på om en förändring är kliniskt signifikant är att använda sig av den biologiska variationen. Det är den förändring som ses, utöver fysiologiska och analytiska faktorer, och som varierar kring kroppens naturliga inställningspunkt, d.v.s. det värde som kroppen försöker upprätthålla.

Den biologiska variationen av B12 och folsyra fanns inte rapporterad hos hund. Syftet med denna studie var att fastställa den biologiska variationen av B12 och folsyra i blodprov från hund för att kunna ge råd till veterinärer om hur provsvar från sjuka hundar bäst skall utvärderas samt ge objektiva kvalitetsmål till laboratorier som analyserar B12 och folsyra.

Studien utformades så att åtta friska hundar av olika ras, ålder och kön provtogs genom blodprovstagning var femte-sjunde dag under totalt sju tillfällen per hund. Inför varje provtagning hade hundarna fastat minst 12h och en standardiserad klinisk undersökning gjordes. Alla serumproverna analyserades i slumpmässig ordning, i duplikat med Immulite 2000 vid ett och samma tillfälle.

Utifrån provresultaten fastställdes bland annat variationskoefficient inom (CVI) och mellan (CVG) individer, index på analytens individualitet (II) samt reference change value (RCV) för tolkning av kliniskt signifikanta förändringar vid upprepade provtagningar.

Både B12 och folsyra hade en tydlig individualitet, vilket talar för att det populationsbaserade referensintervallet (som används för att upptäcka sjukdom) inte är optimalt för dessa analyter. Istället bör om möjligt RCV användas, där två på varandra tagna prover jämförs för att hitta en kliniskt signifikant förändring.

Vitamin B12 and folic acid are currently used primarily to investigate gastric and intestinal disorders in dogs, as disturbances in the levels of these vitamins are very specific for disorders of certain parts of the gastrointestinal tract.

The most common way to analyze B12 and folic acid is to measure total serum or plasma levels with automated analyzers and compare the test results with a reference interval based on a group of healthy dogs, also known as population-based reference interval, determined by the laboratory in which the analysis is performed.

Another way to find out if a change is clinically significant, is to use the biological variation. It is the variation of an analyte that is seen, in addition to physiological and analytical factors, and that varies around the body's natural setting point, i.e. the value the body is trying to maintain.

The biological variation of B12 and folic acid has not been reported in dogs. The purpose of this study was to determine the biological variation of B12 and folic acid in dog serum in order to advise veterinarians how to best evaluate patient data and to provide objective quality goals to laboratories that analyze B12 and folic acid.

In the present study eight healthy dogs of different breeds, ages and genders had blood sampled weekly for a total of seven occasions per dog. Preparatory to each sampling, the dogs had fasted for at least 12 hours and a clinically standardized examination was performed. Serum was analyzed using Immulite 2000, in randomized order at the same occasion.

Based on the test results, the coefficient of variation within (CVI) and between (CVG) individuals, index of the analyte's individuality (II) and reference change value (RCV, which is used to interpret clinically significant changes in repeated sampling) were determined.

Both B12 and folic acid had a distinct individuality, which indicates that the population-based reference interval is not optimal for these analytes. Instead, RCV should be used when possible, whereby two consecutive samples are compared to find a clinically significant change.