Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Kennelhosta är en av de vanligaste infektionssjukdomarna hos hund och den finns över hela världen. Sjukdomen är ett komplex av akuta, mycket smittsamma luftvägsinfektioner. Trots att patogenesen för kennelhosta varit känd sedan 1970-talet insjuknar fortfarande många hundar varje år. Vaccin finns, men de skyddar bara mot ett fåtal av de agens som kan vara involverade i kennelhosta. Vaccinen är effektiva för att kontrollera utbrott men misslyckas ofta med att förhindra sjukdom. Syftet med detta examensarbete är att öka kunskapen om förebyggande av risken för kennelhosta hos svenska hundar genom att via enkäter ta reda på hur ofta och med vilket vaccin hundarna vaccineras, om detta kan kopplas till vilka miljöer hundarna vistas i och att undersöka de vanligaste riskfaktorerna för kennelhosta. Utöver detta har en utbrottsbeskrivning gjorts för ett större personalhundstall.

Baserat på svaren i enkäten till hundägare i Sverige så är det så många som vart sjunde hushåll med en hund och nästan vart fjärde hushåll med fler än en hund som har drabbats av kennelhosta. Riskfaktorer för att drabbas för kennelhosta är att hunden vistas på hunddagis, hundrastgård, utställning, tävling och träning samt att den går regelbundna promenader med andra hundar.

Mer än vart femte hushåll vaccinerar aldrig sina hundar mot kennelhosta. Hos de som vaccinerar sina hundar och drabbats av kennelhosta sågs inga skillnader i morbiditet mellan olika typer av vaccin. Ungefär hälften av hundarna vaccinerades mot kennelhosta årligen. Det finns ett samband mellan vaccinering årligen och riskfaktorerna regelbunden vistelse i hundrastgård, promenad tillsammans med andra hundar, vistelse på hunddagis, tävling och träning. Det verkar alltså som att de som utsätter sina hundar för riskmiljöer i stor utsträckning också ser till att vaccinera sina hundar mot kennelhosta varje år.

Cirka en tiondel av alla hundar som drabbats av kennelhosta träffade andra hundar (än de i hushållet) under tiden de var sjuka. Två procent av hunddagisen låter hundar drabbade av kennelhosta fortsätta vistas på verksamheten under tiden för sjukdom. Av veterinärerna var det en (0,4 %) som inte ansåg att en hund som drabbats av kennelhosta behöver hållas från andra hundar.

Kennel cough occurs worldwide and is one of the most prevalent infectious diseases of dogs. The disease is a complex of acute, highly contagious respiratory infections. Despite the pathogenesis being known since the 1970s, kennel cough is a major cause of morbidity every year. Vaccines exist but only protect against a few of the agents that can be involved in the disease. The vaccines are effective for controlling outbreaks but often fail to prevent disease. The purpose of this master thesis is to contribute knowledge about how to prevent the risk of kennel cough in Swedish dogs. This was done by polls to find out how often and with which vaccine the dogs are vaccinated and if this is correlated to the environment the dogs are kept in. The most common risk factors for kennel cough were also investigated. In addition, an outbreak in a large dog facility was investigated.

According to the poll result every seventh household with one dog and almost every fourth household with more than one dog have been afflicted by kennel cough. Risk factors for kennel cough include spending time in day-care centers for dogs, dog parks, dog shows, competition, training and walking with other dogs.

More than every fifth household never vaccinated their dogs against kennel cough. No difference in morbidity could be seen between different types of vaccines (against kennel cough) in the households that have been afflicted with kennel cough. Approximately half of the dogs are vaccinated against kennel cough every year. There is a correlation between vaccination every year and the risk factors being in dog parks, day-care centers for dogs, competition, training and walking with other dogs. It seems like the households that expose their dogs to risk factors tend to vaccinate their dogs against kennel cough.

Approximately one tenth of Swedish households that have been afflicted with kennel cough was in contact with other dogs (than the ones in the household) during the time their dogs were clinically ill. Two percent of the day-care centers for dogs in Sweden allow dogs afflicted with kennel cough to keep coming to the center during the time they are clinically ill. A small proportion (0.4%) of the Swedish veterinarians did not dissuade dogs from meeting other dogs during the clinical phase of kennel cough.