Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I Sverige finns det ca 1 300 skalbaggsarter som är beroende av död ved och gamla träd i olika former. Många av dessa arter har minskat i samband med att våra skogar förändrats och idag är ca 435 av arterna upptagna på den svenska nationella rödlistan. Bland annat har mängden grov död ved minskat kraftigt när skogsbruket intensifierats vilket innebär att nödvändiga substrat för många arters överlevnad minskat. Idag består en stor mängd av den döda veden i en produktionsskog av avverkningsstubbar. Stubbrytningen i Sverige är ännu småskalig, men eftersom stubbar har en hög potentiell energiutvinning är det troligt att brytningen av slutavverkningsstubbar kommer att öka i framtiden.
Syftet med detta arbete var att undersöka förekomsten av vedlevande skalbaggar i granstubbar och ifall artrikedom, individrikedom och artsammansättning skiljer sig åt mellan gallringsstubbar och slutavverkningsstubbar som är några år gamla (två till tre år). Bark och vedrester samlades från åtta lokaler, från totalt 64 stubbar. Materialet sållades och lades i tullgrentrattar där skalbaggarna drevs ut. Från de 64 stubbproverna erhölls totalt 945 vedlevande skalbaggar fördelat på 19 arter. Från gallringsstubbarna erhölls 333 individer tillhörande 18 vedlevande skalbaggsarter medan motsvarande siffror för slutavverkningsstubbar var 612 individer fördelat på nio arter.
Sammanfattningsvis påvisades inga betydande skillnader i skalbaggsfaunan mellan gallringsstubbar och slutavverkningsstubbar av gran inom den här studien. Art- och individrikedomen var i de flesta fall densamma mellan båda stubbtyperna. Dock var två av de fyra talrikaste arterna signifikant talrikare i slutavverkningsstubbar. Skalbaggssamhällena som helhet var likartade i de två stubbtyperna, men uppvisade ändå någon (låg) grad av separation i sin sammansättning. Bland miljövariablerna framstod variationen i solexponering mellan gallrings- och slutavverkningsstubbar som en potentiellt viktig faktor som kan resultera i något olika fauna i de två stubbtyperna.
Observationerna tyder på att gallringsstubbar och slutavverkningsstubbar fyller ungefär samma funktion för de vedlevande skalbaggar som kan utnyttja granstubbar. Gallringsstubbar bör därför kunna ses som en alternativ substratresurs vars närvaro bör tas med som en positiv faktor för faunan när man försöker beräkna hur mycket slutavverkningsstubbar som kan tas ut i samband med stubbrytning. Det ska dock poängteras att mängden gallringar som utförs inom svenskt skogsbruk minskar, vilket kommer att resultera i färre gallringsstubbar framöver.

A total of about 1 300 species of saproxylic beetles occur in Sweden. Many species are declining as our forests have gone through vast environmental changes during particularly the last two hundred years. Today, 435 saproxylic beetle species have been red-listed on the Swedish national Red List of threatened species. One important factor explaining the situation is the reduction of coarse dead wood present in the forests. A large part of the remaining coarse dead wood in production forests consist of cut stumps, which have been shown to be an important substrate for saproxylic beetles. However, due to the high energy content in tree stumps, stump extraction from clearfelling is expected to increase in the future, resulting in a further reduction of the amount of available coarse dead wood.
The aim of this study was to examine the presence of saproxylic beetles in low-stumps of spruce and if species diversity, abundance and species composition differ between stumps in thinned forests and stumps on clearfellings that are a few years old (two to three years). Bark and remains of wood were gathered from eight different locations from a total of 64 stumps. The material was sifted and placed in “Tullgren-funnels” to extract the beetles. From the 64 stump samples, 945 saproxylic beetles from 19 species were obtained. Of these, 333 individuals of 18 species were obtained from stumps in thinned forests, while 612 individuals of nine species were collected from stumps on clearcuts.
In conclusion, this study did not demonstrate any substantial differences in the fauna of saproxylic beetles that utilize stumps from clearfelling and stumps from forest thinning respectively. Species richness and species abundance did for the most part not differ significantly between the two stump categories. However, two of the four most numerous species were significantly more abundant in the stumps at clearcuts compared to the stumps in the thinned forests. The community composition of saproxylic beetles in the two types of stumps was similar, but still exhibited some low degree of differentiation. Among the environmental variables, sun exposure differed between stumps at the clearfellings and stumps in the thinned forests, and it is possible that some of the differences in the beetle fauna was associated with the difference in the level of sun exposure.
Overall, stumps from clearfelling and stumps from forest thinning appear to fill largely the same substrate function for the beetle fauna. Stumps in thinned forests may therefore be seen as an additional substrate resource for beetles that can utilize stumps on clearcuts, which may be of importance when estimating how many stumps on clearcuts that can be removed during stump extraction. However, it should also be taken into account that management by forest thinning is decreasing in Sweden, which means fewer stumps in thinned forests will be available in the future to serve as a resource for saproxylic beetles.