Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Otillräckligt järnintag hos diande smågrisar resulterar snabbt i järnbrist och vidare järnbristanemi (eng. iron-deficiency anemia, IDA). IDA utgör ett allvarligt hälsoproblem hos våra domesticerade smågrisar, och leder till lägre tillväxt, mindre motståndskraft mot infektiösa sjukdomar och i värsta fall en ökad smågrisdödlighet. Det finns flera olika anledningar till att dagens smågrisar behöver extra tillskott av järn. Grisar föds med en total järndepå på enbart cirka 50 mg, samtidigt som det dagliga behovet av järn hos smågrisar är hög. Selektiv avel för ökat antal smågrisar per kull samt hög daglig tillväxt resulterar i att en smågris behöver få i sig mellan 7– 16 mg järn per dag för att tillgodose sitt järnbehov och förhindra utvecklandet av IDA. Vidare är smågrisens intag av järn begränsad, då suggans mjölk innehåller förhållandevis låga nivåer utav järn, och då kommersiella smågrisar hålls inomhus och således ej har tillgång till jord att böka i.

För att kompensera för den begränsade järndepån har det kommit att bli en generell rekommendation med järnsupplementering till alla grisar som föds upp inomhus, och inom kommersiell grisuppfödning utförs således järnsupplementering på rutinmässig basis. Det finns flera olika metoder för järnsupplementering, där den vanligaste metoden är en intramuskulär injektion med järn inom de tre till fem första levnadsdagarna. Ett alternativ till den traditionella järninjektionen är en giva av järnpasta som ges per os inom de en till tre första levnadsdagarna. Därefter rekommenderas dagligt tillskott av järnberikat smågrisfoder och/eller järnprodukter som till exempel järntorv, järngranulat eller järnpellets. Andra mindre vanliga järnsupplementeringsrutiner är daglig tillförsel av järntorv, järnpellets, järnsulfat eller järnberikat dricksvatten, utan föregående järninjektion eller järnpasta.

Studien visade att smågrisar som fått järnsupplementering i form av järninjektion hade signifikant högre hemoglobinvärden vid 14 dagars ålder än smågrisar som fått järnsupplementering i form av järnpasta (p <0,001). En stor andel av smågrisarna som fått järnsupplementering i form av järnpasta visades ligga på värden <90 g/L (43,3 %, 52 av 120) i jämförelse med de som fått järninjektion (9,2 %, 11 av 120), och frågan väcktes om järnsupplementering med järnpasta är en optimal supplementeringsmetod med avseende på att upprätthålla adekvata järnnivåer hos smågrisarna? Studien visade inte någon påverkan på hemoglobinvärdet hos smågrisarna med avseende på kullantalet, dock skulle vidare studier med ett större antal provtagna smågrisar behöva utföras för att säkert kunna uttala sig om detta.

Insufficient intake of iron in suckling piglets quickly results in iron deficiency and further iron deficiency anemia (IDA). IDA is considered as a serious health problem in our domestic piglets and result in reduced growth rate, increased susceptibility to infectious diseases and even higher piglet mortality. To prevent anemia caused by iron deficiency in newborn piglets, routine supplementation of iron is performed. The development of IDA in piglets is due to various factors. Piglets are born with very limited iron reserves estimated at 50 mg, while their daily requirements of iron are high. Selective breeding on large litter size and rapid growth rate result in a daily requirement of 7-16 mg iron to prevent the development of IDA. Furthermore, the piglet’s intake of iron is limited due to low iron content of the sow’s milk and limited access to soil as an iron source.

Compensating the limited iron depot, iron supplementation is a general recommendation forpiglets in indoor breeding herds, and in commercial piglet production iron supplementation is performed on a routine basis. There are several substances for iron supplementation available on the market. The most commonly used method is an intramuscular injection with iron within the first three to five days of life. An alternative to the traditional iron injection is supplementation with iron paste per os within the first one to three days of life. Thereafter, a daily supplement of piglet-feed enriched with iron or/and iron products like iron enriched peat, iron granulate or pelleted feed enriched with iron is thereafter recommended. Other, less common, iron supplementations are daily supplementation with iron enriched peat, pelleted feed enriched with iron, iron sulfate or iron enriched drinking water, without previous injection with iron or iron paste.

The purpose of this thesis is to compare if the piglet iron status differs between two various routines for iron supplementation: “Supplementation with iron injection followed by daily supplementation with iron enriched peat” and “Supplementation with iron paste followed by daily supplementation with iron enriched peat”. The hemoglobin concentration of 14-days-old piglets was measured and the value of the two methods were compared by evaluation of the proportion of piglets having values of less than 90 g/L and 110 g/L, respectively. Furthermore, the study aims to investigate whether the litter size affects the hemoglobin value of the piglets. A total of 240 piglets are included in the study, evenly distributed among eight herds around Västerås and Uppsala, four herds included in each iron supplementation method.

The thesis showed that piglets that received a parenteral iron supplementation had significantly higher hemoglobin levels at 14 days of age as compared to piglets that received iron paste (p <0,001). Furthermore, a large proportion of piglets that received iron paste were found to have values <90 g/L (43,3 %, 52 out of 120) compared to those who received iron injection (9,2 %, 11 out of 120), and the question was raised whether iron supplementation with iron paste is an optimal supplementation method regarding to maintain adequate iron levels in piglets? The thesis did not show any effects on hemoglobin levels depending on the litter size, however, further studies with a larger number of piglets would be needed to be able to draw any conclusions on this issue.