Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

This study examined adults’ experiences and perceptions about riding and fear and why
they ride despite a feeling of fear. Equestrian sports are the eighth largest sport in
Sweden with about half a million practitioners in all ages. Studies have shown physical
and psychological advantages of riding but studies also show the existence of negative
emotions. It is clear in studies that fear is a feeling that all equestrians feel sometimes,
not seldom due to earlier falls where they hurt themselves. Despite of a sometimesstrong
fear, equestrians still continue riding. Instructors regularly meet riders with fear.
This study was built on focus group interviews where 18 adult equestrians distributed in
four groups was interviewed about riding and fear. The result shows that equestrians
could have a fear of falling off the horse, that they would hurt themselves or that the
horse would get hurt. They were also afraid to lose control or to fail. Physical symptoms
of fear could be shallow breathing, a high pulse and tense muscles which could cause a
tense seat. Psychological symptoms of fear could be anxiety or a bad conscience. The
fear could cause the equestrians to limit themselves which also limited the horse. Ways
of handling the fear could be accepting it, admitting it and to talk about it. Surrounding
themselves with people of whom they felt safe with also helped. The equestrians could
also handle the fear by dismounting the horse when they felt afraid, despite of what they
had learned. Instructors could handle their students fear by show that it is okay and
normal to be afraid. The instructors could also show acceptance to make the student feel
safe and teach from the riders’ and horses’ point of view. The equestrians continued
riding despite a feeling of fear because of the lifestyle that followed and because the
positive impact was bigger than the negative ones.

Ridsporten är den åttonde största sporten i Sverige med cirka en halv miljon utövare i
olika åldrar. Studier visar att det finns fysiska och psykiska fördelar med ridning, men
det finns även studier som visar på negativa känslotillstånd. Det framkommer i studier
att rädsla är en känsla som ryttare ibland upplever, inte sällan på grund av att de ramlat
av och skadat sig. Trots att rädslan kan upplevas som mycket stark hos ryttare så
fortsätter de rida. Militära normer finns kvar på dagens ridskolor vilket inbjuder den
auktoritära instruktören till att förmedla hur ryttare inte ska ”fega ur”. Instruktörer möter
regelbundet ryttare som är rädda och det är viktigt att de känner igen elevens
känslotillstånd och planera lektionen efter det. Problemet i den här studien är fokuserat
på att det förekommer information om att ryttare kan vara rädda men rider ändå. Det
saknas kunskap om ryttares upplevelser och uppfattningar om ridning och rädsla.
Studiens syfte var således att undersöka vuxna ryttares upplevelser och uppfattningar om
ridning och rädsla och varför man rider trots att man är rädd. Frågeställningarna var; vad
kommer sig rädslan av? Hur kan rädsla uppenbara sig? Hur kan rädsla hanteras? Hur kan
instruktörer hantera sina elevers rädsla? Studien baserades på fokusgruppintervjuer där
18 vuxna ryttare fördelade på fyra grupper intervjuades om ämnet ridning och rädsla.
Resultatet visar att deltagarna kunde vara rädda för att ramla av, att skada sig eller att
hästen skadar sig, att tappa kontrollen och att misslyckas. Fysiska symptom på rädslan
kunde vara ytlig andning, höjd puls och spända muskler vilket kunde befästa sig och
skapa en spänd sits. Psykiska symptom på rädslan kunde vara oro, ångest och dåligt
samvete. Rädslan kunde få deltagarna att begränsa sig i sin ridning och därmed även
hästen. Sätt att hantera rädslan på var att acceptera, erkänna och prata om den. Det var
en fördel att omge sig med människor som deltagarna kände sig trygg med. Deltagarna
kunde även hantera rädslan genom att exempelvis sitta av när rädslan tog över, istället
för att sitta kvar på hästen som många lärt sig var det rätta. Deltagarna upplevde en
negativ jargong kring ridning och rädsla. De ansåg att ryttare och instruktörer
tillsammans behövde normalisera rädsla och visa att det är okej att vara rädd.
Instruktörer kunde hantera sina elevers rädsla genom att visa att det är okej och normalt
att vara rädd. Instruktörer kunde även visa acceptans för att få eleven att känna sig trygg
och utgå från ekipagets perspektiv i undervisningen. Deltagarna red trots rädsla på grund
av livsstilen som hörde till ridningen och att det positiva övervägde det negativa.
Ridningen var en stor del av deltagarnas självbild och känslolägen som upplevdes i
ridningen kunde föras över till andra delar av livet.
Tidigare studier har visat både positiva och negativa sidor av ridsporten. Stallmiljön
kunde skapa gemenskap och agera som en frizon från vardagslivet vilket deltagarna i den här studien hade liknande uppfattningar om. Tidigare studier beskriver hur hästens
hälsa och välmående var prioriterat före människans vilket även framgick i den här
studien. Deltagarna i den här studien upplevde en negativ jargong kring ridning och
rädsla vilket kan kopplas till en militär kultur som finns kvar i ridsporten. Den militära
kulturen som var uppbyggd på att inte ifrågasätta instruktioner kan ha bidragit till en
jargong där rädsla inte uppmärksammas. I relation till det är ett viktigt resultat i den här
studien deltagarnas uppfattning om att rädsla behöver pratas om av ryttare och
instruktörer och därmed accepteras i ridsporten. Det finns information om att
instruktörer regelbundet möter ryttare med rädsla och behöver kunna hantera det.
Genom kunskap om ämnet ridning och rädsla samt att de inkluderas i utbildningar kan
ryttare få rätt bemötande och hjälp gällande rädslor.
De främsta orsakerna till rädsla kopplat till ridning är att ramla av, att göra sig illa eller
att hästen gör illa sig. Deltagarna påtalade även en rädsla för att tappa kontrollen och att
misslyckas. Fysiska och psykiska symtom på rädsla som lyftes fram var höjd puls, ytlig
andning, spänning, ångest och begränsningar av sig själv och sin häst. Deltagarna
upplevde en negativ jargong kring ridning och rädsla i ridsporten. För att hantera rädsla
är det viktigt att den till en början är accepterad både av individen och av omgivningen.
Deltagarna i den här studien upplevde att ryttare och instruktörer på alla nivåer behöver
prata mer om ridning och rädsla. Slutligen var deltagarna överens om att ridning ger mer
glädje än vad rädslan tar och livsstilen som hör till fick många att vilja fortsätta rida trots
motgångar.