Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hundar med projektilskador utgör en relativt liten patientgrupp i Sverige. Det resulterar i en
potentiell risk för att kunskap saknas hos djurhälsopersonal när det gäller det akuta
omhändertagandet av dessa patienter, vilket är kritiskt eftersom denna patientgrupp kräver en snabb
vård.
Syftet med studien var att identifiera initiala och akuta omvårdnadsåtgärder vid projektilskador
hos hund i samband med ankomst till djursjukhus. Vidare varsyftet att ta reda på vilken information
som bör framgå av anamnestagningen av projektilskadade hundar samt om det fanns några
triagerings- eller utvärderingsmetoder som kunde vara bra hjälpmedel för en korrekt triagering.
Målet var att öka kunskapen hos djursjukskötare kring omhändertagandet av projektilskadade
hundar och därigenom bidra till en effektivare akutsjukvård för denna patientgrupp.
Kandidatuppsatsen bestod av en litteraturstudie och en journalstudie. Litteraturstudien
innefattade artiklar från både djur- och humansjukvården. För att få en inblick i hur den akuta
omvårdnaden för projektilskadade hundar såg ut utfördes en retrospektiv journalstudie vid ett stort
djursjukhus i Sverige. Totalt ingick 16 journaler från hundar som inkommit med projektilskador
mellan år 2008 och 2020. Resultaten från journalstudien behandlades kvalitativt.
Anamneser för projektilskadade hundar liknade den för andra traumapatienter, med undantag för
att typ av vapen och ammunition som hunden träffats av samt vem som skjutit hunden bör
inkluderas. En initial bedömning och korrekt utförd triagering var väsentlig för att kunna ge
projektilskadade hundar en adekvat akutsjukvård. Utvärderingsmetoder, såsom Animal Trauma
Triage och modified Glasgow Coma Scale, har i vissa studier visats vara användbara hjälpmedel vid
triageringen och bedömningen av hunden.
Enligt litteraturen krävdes en omedelbar behandling och omvårdnad för att hundar med allvarliga
projektilskador skulle ha en chans till överlevnad. Att snabbt kontrollera aktiva blödningar och säkra
luftvägar, andning och cirkulation, var de omvårdnadsåtgärder som bör tillämpas först. Enligt
litteraturen och resultatet från journalstudien utfördes omvårdnadsåtgärder för stabilisering i det
akuta skedet såsom hjärt- och lungräddning, vätsketerapi, administrering av syrgas och
blodtransfusioner, men omvårdnaden måste individanpassas efter projektilskadans omfattning,
område och involverad vävnad och därför kunde fler omvårdnadsåtgärder tillkomma. Två åtgärder
som rekommenderades för samtliga projektilskadade hundar enligt litteraturen, men som inte kunde
konfirmeras genom journalstudien, var åtgärder för att förebygga hypotermi och profylaktisk
antibiotikaanvändning.
Journalstudien innehöll ett begränsat patientunderlag men dess resultat kunde styrkas av
litteraturens rekommendationer och bör därför kunna vara applicerbart på den svenska
hundpopulationen. Projektilskador hos hund är ett relativt outforskat område vilket innebär att fler
studier krävs för att kunna förbättra och effektivisera det akuta omhändertagandet av dessa patienter
i framtiden.

Only a few number of dogs with projectile injuries are treated at animal hospitals in Sweden every
year. This could potentially lead to that Swedish animal healthcare professionals lack knowledge
regarding the emergency care of these patients.
The objective of this study was to identify initial and acute emergency interventions for dogs
with projectile injuries at arrivalto animal hospitals. Furthermore,the objective was to identify what
information should be included in the anamnesis and if any evaluation method could be of use for
the triage of these patients. This bachelor’s thesis aimed to increase the level of knowledge regarding
the emergency care for this group of patients among veterinary nurses.
This bachelor’s thesis consisted of a literature study and a small retrospective study of medical
records. The literature study included articles from both animal and human healthcare. The
retrospective study included 16 medical records from dogs with projectile injuries that were treated
at an animal hospital in Sweden between year 2008 and 2020. The results of the retrospective study
were considered qualitative.
The anamnesis for dogs with projectile injuries was similar to other trauma patients but should
also include what type of weapon and ammunition the dog was shot by and by whom the dog was
shot. A correctly performed assessment and triage was crucial to give the dog an adequate
emergency care. Evaluation methods, such as Animal Trauma Triage and modified Glasgow Coma
Scale, could in some cases be useful when it came to assessing these patients.
According to current literature, immediate treatment and care was necessary for dogs with severe
projectile injuries in order to have a chance of survival. The interventions that should receive the
highest priority were to control active bleedings, to secure the airways, and ensure adequate
breathing and circulation of the injured dog. The literature stated, in accordance with the results of
the retrospective study, that interventions that help stabilize the patient should be performed. These
interventions included cardiopulmonary resuscitation, fluid therapy, supply of oxygen and blood
transfusions. However, the emergency care must be individually adapted after both the location of
the projectile injury and the involved tissues, and therefore further interventions may be required.
Interventions to prevent hypothermia and administration of prophylactic antibiotics to all dogs with
projectile injuries were recommended by the literature but could not be supported by the findings of
the retrospective study.
The number of included cases in the retrospective study was limited, but as the results generally
could be confirmed by the recommendations of the literature, the conclusions are possibly applicable
to the Swedish dog population. More research on dogs with projectile injuries is required to improve
the emergency care of these patients in the future.