Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Den 1 augusti 2009 trädde 2 kap. 1 § Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2007:6) om hästhållning, saknr. L101, i kraft. Här anges det att hästar ska få sitt behov av social kontakt tillgodosett.

Men vad krävs egentligen för att detta behov ska tillgodoses? Innebär det att alla hästar måste hållas i flock? Eller räcker det med en annan häst i hagen bredvid? Går det bra att hålla hästen ihop med andra djurarter? Och i så fall vilka djur? Eller räcker det med mänsklig kontakt? Frågorna blir många, både för hästfolk i allmänhet men också för länsstyrelsens kontrollanter som ska bedöma i frågan. Denna rapport syftar därför till att reda ut dessa frågetecken. Inledningsvis ges en bild av hur hästen lever naturligt och därefter tas aktuell forskning angående hästens behov av social kontakt upp.

Forskningen kring häst är ganska entydig på en punkt, att hästar är sociala flockdjur och att de har varit så sedan många tusen år tillbaka i tiden. Trots domesticeringen har inte hästens beteende ändrats nämnvärt utan det ser i stort sett ut som innan domesticeringen. Social kontakt är därför något som fortfarande är viktigt för hästar i alla åldrar.

Dagens hästhållning innebär ofta att hästar hålls individuellt och denna sociala isolering är en av de främsta orsakerna till att hästar utvecklar och utför stereotypier, till exempel krubbitning, vävning och boxvandring eller att de blir apatiska. Om så sker kan det vara ett tecken på att något i hästens miljö är eller har varit fel och det kan också vara en indikation på nedsatt välfärd. Det bästa sättet att förhindra att stereotypier eller apati utvecklas och att vara säker på att hästen mår bra samt får sitt behov av social kontakt tillgodosett är att hålla den ihop med en eller fler andra hästar. Det behövs mer forskning på om hästar har något socialt utbyte av att umgås med människor eller andra djur.

Denna rapport ligger till grund för mitt arbete med att utforma en bedömningsvägledning, som ska användas av djurskyddskontrollanterna i Västra Götalands län, i frågan om hur hästars behov av social kontakt ska tillgodoses. Jag vill dock poängtera att vägledningen är till för att dra upp några grundläggande riktlinjer och att det alltid ändå kommer att behövas, samt är viktigt med, en individuell bedömning från fall till fall.