Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Mänskligheten står inför flera större utmaningar så som urbanisering, försämrad folkhälsa, klimatförändringar och segregation. Fler av utmaning-arna är speciellt utmärkande i de urbana regionerna vilket ökar behovet av en hållbar stadsutveckling. Detta arbete fokuserar på den sociala dimen-sionen av hållbar stadsutveckling och då speciellt på välbefinnande. Syftet har varit att undersöka hur landskapsarkitektur skulle kunna bidra till en hållbar stadsutveckling i avseende på att öka känslan av välbefinnande bland medborgarna.
För att ta reda på detta har arbetet börjat med en litteraturstudie som går in på vad som utmärker välbefinnande. Konceptet studeras där det fram-kommer att deltagande, engagemang, social interaktion och inkludering i gemenskap är viktiga aspekter. Det framkommer också att tillfällig land-skapsarkitektur skulle kunna verka som medium för att bringa samman välbefinnandeaspekterna med offentlig konst och kultur.
Sett utifrån resultaten från litteraturstudien undersöks därefter ett antal, både internationella och nationella, styrande direktiv för stadsutveckling. Detta för att redogöra hur de hanterar frågan med välbefinnande och denna typ av landskapsarkitektur. New Urban Agenda var direktivet som valdes ut för vidare analys mot fem olika projekt, varav fyra från Nya Zeeländska organisationen Gap Filler samt ett samarbetsprojekt från Malmö kallat Urban Layers, ett initiativ från Ekologigruppen, MORF och Tyréns. Var för sig beskrivs projekten och analyseras sedan mot litteratur-studien och New Urban Agenda för att ta reda på vilka aspekter av dem som bidrar till den sociala dimensionen av hållbar stadsutveckling.
Resultaten visar att tillfällig landskapsarkitektur med konstnärliga och sociala tendenser skulle kunna bidra till en förbättrad känsla av välbefin-nande, förutsatt att medborgare bjuds in att delta i processen, från idé, planering, byggnation och nedtagning. Denna typ av landskapsarkitektur verkar inbegripas av New Urban Agenda men det är oklart om det faller inom ramarna för de nationella strategier och mål som studerats i detta arbete. Arbetet belyser spretigheten i de svenska direktiven där de sociala, ekologiska och ekonomiska aspekterna i de flesta fall hanteras separat. Bristen på helhetsperspektiv skulle kunna påverka implementationen av de globala hållbarhetsmålen negativt samt leda till att möjligheter för att öka välbefinnandet i städerna går förlorade.

Humanity is facing several major challenges, such as urbanization, a decline in urban public health, climate change and segregation. Much of the challenges are concentrated in the urban areas which calls for a sustainable urban development. This thesis focuses on the social dimension of sustain-ability and in particular well-being. The objective has been to research how landscape architecture may contribute to a sustainable urban development in terms of increasing the feeling of well-being among citizens.
To do this the thesis began with a literature review which looks into what aspects are distinguished important for well-being. It emerges that partici-pation, engagement, social interaction and inclusion are important aspects. The literature review also notices how temporary landscape architecture may act as a means to bring together the aspects of well-being with art and culture in the urban public space.
Thereafter a number of directives for urban development, both interna-tional and national, are studied individually in order to determine how they work with well-being and this type of architecture. New Urban Agenda is picked out for further analysis against five different projects, four projects from the New Zealand organisation Gap Filler and one cooperative project from Malmö called Urban Layers, initiated by Ekologigruppen, MORF and Tyréns. These projects are individually described and analysed in relation the findings of the literature review as well as New Urban Agenda in order to find out what aspects of the projects contributes to the social dimension of a sustainable urban development.
The results show that temporary landscape architecture with arty and social tendencies could contribute to an increased feeling of well-being among citizens, on the condition that citizens are invited to be part in the process, from coming with ideas, planning, building and deconstructing. This type of landscape architecture appears to be embraced by the New Urban Agenda but it remains unclear whether they are within the frame-work of the national strategies and goals studied for this thesis. The thesis highlights the straggliness of the Swedish directives where the social, ecological and economical aspects to a large extent are separated, and the lack of a holistic approach could affect the implementation of the global sustainability goals negatively as well as be a lost opportunity to increase the well-being in cities.