Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

När det kommer till diagnostik av rörelsestörningar hos katt tillämpas en ortopedisk undersökning som kan vara svår att såväl utföra som bedöma, varför behovet av standardiserade utvärderingsinstrument är stort. Inom forskningen har användandet av så kallade tryckmätningsmattor för gånganalys på katt ökat, ett verktyg som redan är väletablerat och validerat för motsvarande analys på hundar. Tills nu har metoden främst tillämpats i studier på katter med ortopediska besvär, men utan kända parametrar på friska individer är metoden mer eller mindre otillförlitlig som diagnostiskt hjälpmedel. Studier på människa har visat att övervikt kan ge upphov
till ett annorlunda rörelsemönster, vilket ökar risken för muskuloskeletala sjukdomar, och det
är troligt att detsamma gäller för katt. För att testa denna hypotes syftade detta arbete till att
undersöka om övervikt eller fetma hos katt påverkar gångmönstret eller inte.
Arbetet bygger på material från två större forskningsprojekt om osteoartrit på katt vilka genomfördes på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala. Data från totalt 170 katter, majoriteten
korthåriga huskatter, fanns till förfogande. Av dessa klassades 69 som kliniskt friska och inkluderades i gånganalysen. Genom tillämpning av två olika graderingssystem av s.k. body condition score (BCS) delades katterna in i olika viktgrupper varpå bearbetade tryckmattedata jämfördes mellan viktgrupperna. För att undersöka om BCS-klassning fungerar som ett bra medel
för hullbedömning undersöktes därtill samband mellan vikt och BCS på alla 170 katter samt
samband mellan beräknad procent kroppsfett (kroppsfett%) och BCS på de 75 katter som genomgått datortomografiundersökning. Sambandet mellan kroppsfett% och BCS har undersökts
på 51 av katterna i ett tidigare examensarbete, materialet avseende resterande 24 katter har
kompletterats till detta arbete.
Avseende BCS påvisades signifikanta samband med vikt och kroppsfett% för båda skalorna
med den skillnaden att den 9-gradiga skalan erhöll en bättre korrelation vilket också är rimligt
då denna skala är mer detaljerad. Genom detta bedöms den 9-gradiga skalan mer lämpad inom
klinisk praktik. Vad gäller kroppsfett% och den 9-gradiga skalan påvisades dock en svaghet
vad gäller de högre BCS-graderna i form av att det linjära samband som sågs för grad 5-7 inte
kunde ses för grad 7-9. Orsakerna till detta behöver undersökas vidare. För de olika gångparametrarna Vertical Impulse (VI), symmetriindex, steglängd och belastningstid kunde ingen signifikant skillnad påvisas mellan överviktiga/feta och idealviktiga individer förutom för VI för
vänster baktass. Den biologiska rimligheten i detta resultat kan dock diskuteras. Troligt är att
resultatet uppkommit genom en slumpartad signifikans och att det inte finns någon skillnad i
de parametrar som undersökts. Genom detta kan tryckmätningsmatta sannolikt användas både
för överviktiga/feta och idealviktiga utan vidare anpassning av insamlade data. Det kvarstår
dock en risk att våra val av statistiska metoder inte kunnat fånga skillnad i rörelseparametrar
som faktiskt finns varför det i dagsläget inte är helt utrett huruvida katters BCS behöver tas med
i beräkningen vid gånganalys. Detta får framtida forskning visa.

The subjective orthopedic assessment of gait disturbances can be difficult to both perform and
evaluate in cats, which is why there is a need for standardized evaluation tools. In research, the
usage of pressure sensitive mats for gait analysis in cats has increased, a tool that is well-established and validated for corresponding analysis in dogs. Until now, the method has mainly been
applied in studies of cats with orthopedic disorders, but without set parameters for healthy individuals, the method is unreliable as a diagnostic aid. Studies in humans have shown that obesity can cause a different pattern of gait, which in turn increases the risk of musculoskeletal
disorders, and it is likely that the same applies to cats. In order to test this hypothesis, this thesis
aimed to examine whether overweight or obesity has any effect on healthy cat’s gait pattern.
This thesis is based on material from two larger research projects on osteoarthritis in cats, which
were carried out at the Swedish Agricultural University (SLU) in Uppsala. Data from a total of
170 cats, the majority domestic short-haired cats, were used. 69 of these cats were classified as
clinically healthy and included in the gait analysis. These cats were further divided into different
weight groups based on two body condition score (BCS) protocols, which the processed data
from pressure-sensitive mat was compared to. To evaluate whether BCS classification serves
well for assessing the body condition, weight and estimated percent body fat (body fat%) was
compared to the BCS score for all of the 170 cats and on the 75 cats that had undergone computer tomography examination, respectively. The relationship between body fat% and BCS was
examined on 51 of the cats in a previous thesis. In this work an additional 24 cats were used.
Regarding BCS, significant relationships with weight and body fat% were found for both scales,
with the difference that the 9-grade scale showed a better correlation which is also reasonable
as this scale is more detailed. Because of this, the 9-grade scale is considered more suitable for
clinical practice. However, with regard to body fat% and the 9-grade scale, a weakness for the
higher BCS grades was detected in that a linear relationship was only detected for grade 5-7
and not for the two highest grades. The reasons for this need further investigation. For the various walking parameters vertical impulse (VI), symmetry index, stride length and stance time,
no significant difference could be detected between overweight/obese and ideal weight individuals, except for VI for the left hind leg. However, it is uncertain if this finding is biologically
relevant. The result has probably arisen from a random significance and is it likely that pressure
sensitive mats can be used for both overweight/obese and ideal weight individuals without further adjustments of gathered data. However, there is a risk that our choice of statistical methods
has not been able to capture the difference in movement parameters that actually exist why it is
not currently clear whether BCS needs to be taken into account in gait analysis in cats or not.
This is something that future research may show.