Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Kaniner är både populära sällskapsdjur och används ofta experimentellt inom forskning. Kaniner kan behöva genomgå kirurgiska ingrepp och effektiv postoperativ smärtlindring är nödvändig för att upprätthålla god djurvälfärd. För att smärtlindra kaniner används opioiden buprenorfin, ett potent långtidsverkande analgetikum med lindrig sedativ effekt och förstärkande effekt
på andra centralt verkande läkemedel. Buprenorfin administreras ofta subkutant (SC) då det är
mindre komplicerat än intravenös (IV) och troligen mindre smärtsamt än intramuskulär (IM)
injektion. I nuläget är rekommenderad dosering och doseringsintervall för buprenorfin till kanin
0,02–0,1 mg/kg var 6:e timme oavsett administrationsväg, detta trots att nästan inga farmakokinetiska studier genomförts på kanin för att beräkna biotillgängligheten. Syftet med denna studie var att fastställa biotillgängligheten hos buprenorfin efter SC administrering och därmed
kunna ge bättre rekommendationer för administrering av buprenorfin till kanin. I denna randomiserade studie användes tio New Zealand White kaniner, fem av vardera kön. Vid tre olika
tillfällen och med två veckors mellanrum, administrerades varje kanin buprenorfin IV 0,05
mg/kg, SC 0,05 mg/kg (SC låg) respektive SC 0,1 mg/kg (SC hög). Upprepade arteriella blodprover togs under 480 min och serum analyserades för att mäta buprenorfinkoncentrationen.
Data analyserades med två-vägs-ANOVA med behandling och kön som oberoende variabler,
djur och försöksdag som block, samt kroppsvikt som kovariat. Administrationsvägen hade en
signifikant effekt på alla parametrar, som varierade mellan kön. AUC var signifikant lägre för
SC låg än för IV för honor (423 ± 149 resp. 911 ± 161 µg/L*min, p <0,001) och även för hanar
(366 ± 178 resp. 667 ± 133, p = 0,01). AUC för SC låg var även signifikant lägre än för SC hög
för honor (633 ± 211, p = 0,015) och hanar (958 ± 387, p <0,001). Biotillgängligheten var
signifikant lägre för SC låg än för SC hög för hanar (53 ± 22 resp. 71 ± 23 %, p = 0,008) men
inte för honor (48 ± 21 resp. 36 ± 14 %, p = 0,6). Cmax var lägre för SC låg än för SC hög för
hanar (2 ± 1 resp. 8 ± 3 ng/ml, p <0,001) men inte för honor (3 ± 2 resp. 3 ± 1 ng/ml, p = 0,15).
Det är svårt att ge en rekommendation om SC dos av buprenorfin till kanin eftersom effekten
av dos på de farmakokinetiska egenskaperna varierar beroende på kön. Eftersom SC administrering även kan påverkas av fettdepåer så är intravenös administrering att föredra. Det vore
värdefullt att utvärdera intramuskulär administrering som ett alternativ.

Rabbits are popular pets and widely used in research. Sometimes rabbits may need to undergo
surgical procedures and effective post-operative analgesia is necessary to maintain good animal
welfare. The opioid buprenorphine is often used to relieve pain in rabbits. It is a potent longacting analgesic with mild sedative effect and enhancing effect on other centrally acting drugs.
Buprenorphine is often administered subcutaneously (SC) as it is easier than giving intravenous
(IV) and probably less painful than an intramuscular (IM) injection. At present, the recommended dosage and dosing interval for buprenorphine for rabbits is 0,02-0,1 mg/kg every 6
hours, regardless of route of administration, even though there are almost no pharmacokinetic
studies on rabbits to calculate the bioavailability of buprenorphine. The purpose of this study
was to determine the bioavailability of buprenorphine after SC administration and provide better recommendations for the administration of buprenorphine to rabbits. In this randomized
crossover study, ten New Zealand White rabbits, five of each sex, were used. At three different
occasions, with intervals of two weeks, each rabbit was administered buprenorphine IV 0,05
mg/kg, SC 0,05 mg/kg (low) and SC 0,1 mg/kg (high). Repeated arterial blood samples were
taken during 480 minutes after administration and serum was assayed to determine buprenorphine concentration. Data was analyzed with two-way ANOVA with Treatment and Sex as
independent factors, Animal and Time as blocking factors and body weight (BW) as a covariate.
Administration route had an overall effect on all parameters, an affect that varied between sexes.
AUC was significantly lower for SC 0,05 than for IV in females (423 ± 149 and 911 ± 161
µg/L*min, p <0,001) and males (366 ± 178 and 667 ± 133 µg/L*min, p = 0,01). AUC was also
significantly lower for SC 0,05 than for SC 0,1 in females (633 ± 211, p = 0,015) and in males
(958 ± 387, p <0,001). The bioavailability was significantly lower for SC 0,05 than SC 0,1 in
males (53 ± 22 and 71 ± 23%, p = 0,008) but not in females (48 ± 21 and 36 ± 14%, p = 0,6).
Cmax was lower for SC 0,05 than SC 0,1 in males (2 ± 1 and 7 ± 3 ng/mL, p <0,001) but not
females (3 ± 2 and 3 ± 1 ng/mL, p = 0,15). It is difficult to give a recommendation for dosage
of SC buprenorphine to rabbit as the effect of dose on the pharmacokinetic properties varies
depending on the sex. Since SC administration also could be affected by fat deposits, intravenous administration is to prefer. It would be valuable to evaluate intramuscular administration
as another option.