Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Detta masterarbete undersökte potentialen med Virtual Reality som representationsform och processverktyg inom landskapsarkitektur. Syftet var att bidra med kunskap om VR-teknik med målsättningen att hitta ett hanterbart sätt att tillämpa den i designprocessen. Virtual Reality möjliggör omslutande upplevelser i virtuella miljöer som skapas genom digital modellering. Enligt en studie av Jie Yan framkom att 93% av 341 tillfrågade yrkesverksamma landskapsarkitekter använder sig av SketchUp för att skapa digitala modeller. En avgränsning gjordes som innebar att endast virtuella upplevelser genom Sketchup undersöktes i detta arbete. VR-applikationerna Enscape, Prospect, Twinmotion och Fuzor kartlades och utvärderades då samtliga gick att använda med SketchUp. Utvärderingen bestod av ett ramverk med utgångspunkter som definierats i bakgrundsstudien. Applikationernas egenskaper för interaktion, simulation och representation undersöktes, vilka är essentiella för en immersiv virtuell upplevelse. Immersion är ett begrepp som används för att beskriva känslan av att närvara på en plats, utan att fysiskt befinna sig där. Immersionen blir ett resultat av att virtuella upplevelser presenteras med interaktiva narrativ, som ger mer frihet än representativa narrativ. Att kommunicera landskapsarkitekturprojekt med interaktiva narrativ kan leda till att åskådaren blir en användare i en simulation, med större möjlighet att uppleva och påverka innehållet, istället för en passiv åskådare av en visualisering.

Resultatet visade att applikationerna lämpade sig för olika delar av designprocessen. Under tidiga delar av processen, när modeller är konceptuella, skissartade och är under utveckling lämpade sig applikationer med funktioner som tillät goda interaktiva egenskaper, som förmågan att kunna rita markeringar och att ändra material. För ett senare skede, när modellen närmar sig ett färdigt förslag som ska presenteras, är applikationer som kan rendera mer realistiska miljöer lämpligare. För att simulera en digital presentationsmodell borde applikationen även ha funktioner för att ljud- och ljussätta, samt att skapa flöden av människor i rörelse.

This master's thesis explored the potential with Virtual Reality as a representational method and process tool in landscape architecture. The purpose was to contribute with knowledge of VR technology with the goal of finding a manageable way to apply it in the design process. Virtual Reality immerses users in enclosed virtual environments created through digital modeling. According to a study by Jie Yan, 93% of 341 surveyed professional landscape architects use SketchUp to create digital models. This thesis was limited to exclusively study Virtual experiences through Sketchup. The VR applications Enscape, Prospect, Twinmotion and Fuzor were mapped out and evaluated as all could be used with SketchUp. The evaluation consisted of a framework of aspects defined in the background study. Aspects of interaction, simulation and representation were evaluated, which are essential for an immersive virtual experience. Immersion is used to describe the sense of being present in a place, without physically being there. Immersion is the result of virtual experiences being presented with interactive narratives, which give more freedom than representative narratives. Communicating landscape architecture projects with interactive narratives can lead to the viewer becoming a user in a simulation, with greater opportunity to experience and influence the content, rather than a passive onlooker of a visualization.

According to the result each of the applications were suited for different parts of the design process. In the initial phase of the process, when models are conceptual, sketchy and in development, applications with features that allowed good interactive properties, such as the ability to draw markings and to change materials, were suitable. For a later stage, as the model approaches a ready-made proposal to be presented, applications that can render more realistic environments are more appropriate. In order to simulate a digital presentation model, the application should also have functions for setting sound and lighting, as well as creating flows of people in motion.