Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Den här uppsatsen undersöker betydelsen av ödetomter och mellanrum i staden med Hagstorp i Malmö som exempel. I uppsatsen framkommer hur ödetomter i staden görs till något avvikande, och konstrueras som icke-platser i förhållande till staden som norm. Den öppna karaktär som oplanerade ytor i staden har skulle kunna ses som värdefulla då de innehar en potential om ”något annat” och ger utrymme för att omforma vad staden kan vara. Den mer vilda växtlighet som finns i stadens mellanrum kan ses som en form av urban vildmark där naturen genom succession tagit platsen i anspråk. Intervjustudien visar att platsens användare ser många värden i platsens speciella karaktär, både i upplevelse av natur och hur de använder platsen på ett aktivt och formande sätt. Värden hos dessa stadens mellanrum är något som sällan beaktas i stadsplanering. Genom att konstruera dessa platser som tomrum och icke-platser kan deras värden förbises och utraderas. Läsning av planerna för Hagstorp visar att så är också fallet här. Detta leder till frågan om behovet av en annan slags, och mer hållbar stadsplanering som inte alltid vill göra helt nytt. En stadsplanering med andra ideal som kan se och ta tillvara de värden, och olika former av liv och aktivitet som finns i stadens mellanrum.

This essay explores the meanings of urban intersticses, with Hagstorp in Malmö as an example. The essay shows how these in-between places, and urban wastelands are made into voids and constructed as nothingness with the city as a norm and contrast. The urban interstices could instead be understood as urban commons, used for many different purposes. Occurring in the urban wastelands is often, in comparison to other places in the city, a wilder and not planned type of vegetation that could be described as urban wilderness. These aspects are values that seldom are taken into consideration in urban planning. By constructing these in-between places as nothingness, their meanings can be erased or ignored. Reading the plans for Hagstorp shows that this is also the case here. This leads to the discussion of the need of a new form of urban planning. A urban planning with other ideals that could see and acknowledge the different forms of life and activities that the urban interstices holds.