Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Sambete är en form av betesdrift med olika djurslag på samma bete, ett hållningssätt som har blivit mindre vanlig med effektiviseringen av vårt lantbruk. Olika djurslag hålls numera ofta var för sig för att de. Olika djurslag kan ha olika behov att tillgodose och en blandad grupp kan då kräva mer av lantbrukaren. Denna litteraturstudie har som syfte att undersöka hur sambete kan användas för att kontrollera parasittrycket på beten, om sambete kan ha effekter på förekomsten av vargattacker på får och hur sambete påverkar betesmarker. Arbetet är fokuserat på skandinaviska förhållanden.

Parasittrycket minskar generellt vid sambete då djur kan äta upp parasiter de inte är värddjur till utan att infekteras. Om två eller fler djurslag som är värddjur till olika parasiter är blandade minskar antalet överlevande parasiter som kan spridas till sitt värddjur. Olika djurslag är bra att kombinera mot olika parasiter och hur stor effekt som ses på parasitförekomsten beror delvis på deras dieter. Exempelvis äter får och hästar gärna kort gräs nära marken där de flesta parasiter befinner sig och får då i sig mer parasiter än kor som föredrar det längre gräset. Betesmarker kan gynnas av sambete då avbetningen av marken blir mer spridd med olika djurslag som föredrar olika sorters växter. Främst naturbetesmarker gynnas eftersom man där vill ha ett högt betestryck för att behålla gräs- och insektsarter som är beroende av betning eller skörd. Där finns även en större biologisk mångfald än på vallbete och att ha djurslag med olika föredragna dieter kan vara fördelaktigt.

Sambete har i olika studier setts öka tillväxten hos djuren medan det i enstaka inte ses någon skillnad. Ofta gynnas minst ett av djurslagen. Generellt verkar sambete ge ökad tillväxt om man räknar på bägge djurslagens ökning tillsammans.

Det finns studier som tyder på att sambete kan minska rovdjursattackerna av varg på får och getter om de små idisslarna präglats på nötkreaturen. Nötkreatur agerar mer aggressivt än får och håller ihop sin flock gentemot prärievargar vilket kan ge får och getter ett skydd. Men utan prägling finns en risk att de olika djurslagen går isär även på samma bete. Mer forskning är önskvärd för att svara på om detta är en effektiv metod mot vargattacker i längden.

With today’s demand for higher efficiency in the agriculture the use of multi species grazing has become less common and different species are often kept separately. A multi species grazing-system could create more practical problems because different species have different needs, such as requiring different fences and nutrition. The purpose of this literature study is to investigate if multi species grazing can be used to control the presence of parasites, the effects it can have on the number of predator attacks on sheep and what the effects are on the pastures. The study focuses on Scandinavian conditions.

Generally, the presence of parasites can decrease with multi species grazing since another species who isn’t the main host of a parasite can eat them without getting infected. If two or more species who are main hosts to different parasites graze together the number of surviving parasites that can infect their main host decrease. Different species have a varying effect depending on which species that are combined and what parasites that are present, both depending on their foraging behaviour and if they are a main host to the parasite. For example, horses and sheep that graze shorter grass closer to the ground where more parasites are present will ingest more parasites than cattle who prefers the longer grass. Pastures can benefit from multi species grazing grassing since different species can spread over the pasture and prefer different vegetation types which increases the biodiversity of the vegetation. Natural grazing areas benefit more since they require grazing to keep the biodiversity among both insects and vegetation.

In different studies it has been shown that mixed species grazing can increase the growth rate of the animals but in some cases there is no difference seen. Most studies see an increased growth rate in at least one species. Generally there seems to be an increased growth rate if both species’ growth are counted together.

Some studies show that mixed species grazing with goats or sheep and cattle where the small ruminants have been bonded to the cattle can reduce the number of attacks from predators on sheep or goats. Since the cattle act more aggressively towards the predators and keep the herd together, they provide protection for the smaller ruminants in the group. It seems to be important that the group of animals are bonded together since they otherwise tend to graze apart even in a co-grazing system. This subject needs further research to prove its effectiveness in the long run.