Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I frånvaron av en nationellt sammanhållen bostadspolitik står kommunerna med
ett tungt ansvar att sörja för sina invånares rätt till en bostad. Som konsekvens av
allmännyttans förändrade roll behöver kommunerna i högre grad förlita sig på att
marknaden ska bidra med lösningarna. Under senare år har byggtakten i Sverige
visserligen ökat, det som byggs är dock för dyrt för stora delar av befolkningen.
I detta har kommunens möjlighet att utöva markägarskapet för att ställa krav på
låga hyror vid markanvisning pekats ut som ett potentiellt verksamt verktyg. Den
relativt oprövade strategin förekommer i några få svenska kommuner. Ett
uppmärksammat försök till implementering pågår sedan 2014 i Frihamnen i
Göteborg, en ansats till försök går även att urskilja i Stockholm sedan 2017.
Med utgångspunkt i begreppen bostadsregim och handlingsutrymme utforskas och
jämförs dessa två fall i syfte att utveckla förståelsen för det kommunala
handlingsutrymmet att öka utbudet av billiga hyresbostäder med hjälp av aktiv
markpolitik. Resultatet visar att kommunerna verkar ha ett visst
handlingsutrymme att implementera strategin, ett handlingsutrymme som tycks
vara använt i Göteborg och till stor del oanvänt i Stockholm. Skillnaden beror
sannolikt på faktorer såsom styrning, markägarskap, marknadsförutsättningar,
administrativa och ekonomiska resurser, organisationskultur, tjänstepersonernas
självbild samt stigberoendet i den svenska bostadsregimen. Resultat nyanserar
också potentialen i strategin genom att visa på aspekter som både talar för och
emot dess implementering. Än återstår dock att se vilka av markanvisningarna
som kommer att förverkligas. Bristen på en nationellt sammanhängande
bostadspolitik framstår som alltjämt påträngande.

In the absence of a nationally coherent housing policy, the municipalities are
expected to take responsibility for providing for their residents' right to housing.
As a consequence of the changing role of the municipal housing companies, the
municipalities need to rely increasingly on the market to contribute with the
solutions. In recent years, housing construction in Sweden has indeed increased,
what is being built is nevertheless too expensive for large parts of the population.
Given the circumstances the municipality's possibility to exercise land ownership
in order to condition land allocation with requirements for low rents has been
identified as a potential tool. The relatively untested strategy can be found in a
few Swedish municipalities. One attempt at implementation that has drawn the
public attention is in progress since 2014 in Frihamnen in Gothenburg, another
approach to attempts is also possible to distinguish in Stockholm since 2017.
Based on the concepts of housing regime and discretion, these two cases are
explored and compared in order to develop an understanding of the municipal
discretion to increase the supply of affordable housing by means of active land
policy. The results show the occurrence of some municipal discretion to
implement the strategy, a discretion that seems to have been used in Gothenburg
and mostly unused in Stockholm. The difference is probably due to factors such as
local governance, land ownership, market conditions, administrative and financial
resources, organizational culture, the identity of the public officials and the pathdependency
of the Swedish housing regime. The results also nuance the potential
of the strategy by showing aspects that both speak for and against its
implementation. However, it remains to be seen which of the land allocations will
be realized. Meanwhile, the lack of a nationally coherent housing policy remains
as a matter of great concern.