Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Arbetet för en hållbar utveckling inrymmer ett ökat behov av förändrade former för planering,
stadsutveckling och förvaltning. Utifrån ett socialt hållbarhetsperspektiv eftersträvas nya metoder
för att öka människors möjligheter att involveras i samt påverka stadsutvecklingen. Medborgardialoger
och medborgardeltagande har kommit att bli ett allt vanligare inslag i urbana utvecklingsprocesser.

Det fenomen som jag genom denna studie har valt att undersöka är mötet mellan konstnärliga
metoder och stadsutveckling och hur denna interaktion kan förstås. Syftet är att erhålla ökad
förståelse om detta möte, med mål om att kunna bidra med ökad kunskap i ett ämne – som utifrån dagens forskning beskrivs som relativt outforskat. I studien använder jag mig av fem olika
metoder som kombineras och genomförs i vad som kan beskrivas som en växelverkan. Metoderna
består av litteraturstudier, en förstudie, semistrukturerade intervjuer samt två former av deltagande observationer. Interaktionen undersöks utifrån konstnärers samt planerares perspektiv.

Utifrån studiens resultat har jag kunnat urskilja en rad olika aspekter kring fenomenets förutsättningar,
begränsningar samt möjligheter. Det har visats sig att konstnärliga metoder har förmåga
att kunna tillgängliggöra planeringens språk och processer. Nya ingångar och betydelser får
möjlighet att äga rum, där de som deltar får verktyg för att kunna byta perspektiv. Utifrån denna
diskussion har behovet av alternativa rum för dessa processer gjort sig synligt. Behovet av andra former för medborgardeltagande, har beskrivits som ett tillvägagångssätt för att få tag i lokal
kunskap, som den kommunala verksamheten inte själv besitter.

Huruvida det med hjälp av konstnärliga metoder, går att hantera ojämlika maktförhållanden i
beslutsprocesser samt öppna upp för ett diskussionsklimat som inbegriper meningsskiljaktighet och konflikt, är svårt att ge ett entydigt svar på. För att kunna bedöma om konsten har förmåga att kunna bidra till en utveckling som är mer socialt hållbar, krävs en analys av enskilda processer
och dess angreppssätt och ramar. Vid en sådan analys bör det diskuterats hur mycket makt som deltagarna i realiteten ges till att anpassa eller att förändra dessa ramar.

The work for sustainable development includes an increased need for changed forms of planning,
urban development and management. From a social sustainability perspective, new methods are
sought to increase peoples’ opportunities to be involved in and influence the urban development. Civic dialogues and participation have become an increasingly common element in urban development processes. The phenomenon that I have chosen to investigate through this study, is the meeting between artistic methods and urban development and how this interaction can be understood.
The purpose is to gain an increased understanding of this meeting, with the goal of being able to contribute with increased knowledge in a subject – which is described as relatively
unexplored based on todays’ research. In the study, I use five different methods that are combined
and implemented in what can be described as a reciprocal action. The methods consists of literature
studies, a pre-study, semi-structured interviews and two forms of participatory observations.
The interaction is investigated from the artists and planers perspectives.

Based on the results of the study, I have been able to distinguish a number of different aspects
regarding the conditions, limitations and possibilities of the phenomenon. It has been shown
that artistic methods have the ability to make the language and processes of the planning more
available. New entries and meanings have the opportunity to take place, where the participants
obtain tools in order to change perspectives. Based on this discussion, the need for alternative
spaces for these processes has become apparent. The need for other forms of civic participation has been described as an approach to get hold of local knowledge that the municipal agency itself
does not possess.

Whether it is possible to handle unequal power relations in decision-making processes and
accordingly open up a discussion climate that involves disagreement and conflict – with the help
of artistic methods, is difficult to give an unambiguous answer to. To be able to assess whether art
has the ability to contribute to a development that is more socially sustainable, an analysis of
individual processes and its approach and frameworks is required. In such an analysis, it should be discussed how much power the participants in reality are given to adapt, or to change these frameworks.