Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hullbedömning har blivit ett allt mer betydelsefullt redskap i det kliniska arbetet, framförallt på grund av ökande överviktsproblematik hos hundar. Body Condition Score (BCS) är en välanvänd metod för bedömning av kroppshull och i denna studie har en 9-gradig BCS-skala enligt Laflamme (1997) använts. Bedömaren jämför hunden visuellt med illustrationer på hullbedömningsmallen samt palperar enligt den beskrivande texten. Metoden är subjektiv men ger ett mer objektivt mått på kroppshull än enbart en egen skattning av kroppshull.

Syftet med denna studie var att undersöka hur veterinärmedicinsk personal bedömde 14 hundar enligt BCS-mallen samt undersöka hur olika faktorer kan påverka bedömningen, bland annat antal år i klinisk praxis, yrkeskategori och egen skattad erfarenhet hos bedömaren. Bedömningarna jämfördes gentemot en sammanvägd bedömning av två personer (konsensus) med stor erfarenhet av att arbeta med hullbedömning enligt skalan. Vi ville även undersöka om olika kroppsmått hos hundarna kunde korreleras till BCS-bedömningen.

Överensstämmelse mellan bedömare och konsensus var god. Åtta av tolv bedömare hade resultat som inte var statistiskt skilda från konsensus och korrelationskoefficienten var signifikant (P<0,05) hos elva av tolv bedömare, vilket betyder att korrelationen mellan bedömare och konsensus tolkades som sann i dessa fall. Vid analys av erfarenhetsgrad och antal år i klinisk praxis fanns det dock inte tillräcklig mängd data för statistisk analys och eventuella samband presenteras istället deskriptivt. Högre egen skattad erfarenhet indikerade linjärt ökad överensstämmelse med konsensus. Graferna över antal år i kliniskt arbete indikerade även de att överensstämmelsen ökade med ökande antal år i kliniskt arbete. Ökningen verkade vara störst i början för att sedan avta. Datan har även studerats deskriptivt med avseende på BCSbedömning hos de olika yrkeskategorierna där medelvärdet per yrkeskategori beräknats per hund. Resultaten visade att samtliga yrkeskategorier hade skattat hundarnas BCS lägre än eller lika med konsensus vid BCS-bedömning av 12 av de 14 hundarna och högre än konsensus hos två av hundarna.

Kroppsmåtten studerades genom beräkning av kvoter där samtliga kroppsmått studerats för att sedan relateras till konsensus BCS. Resultaten visade att det fanns hög förklaring till hundens BCS-siffra i flera av kvoterna. Av samtliga kroppsmått som analyserats var kroppsvikten med i fyra av de sex största kvoterna varav alla var statistiskt signifikanta. Det tyder på att kroppsvikten i relation till kroppsmått kan vara ett bra komplement för en mer objektiv bedömning av kroppshull.

Sammanfattningsvis kunde en hög överensstämmelse för BCS ses mellan bedömare och konsensus. Hur BCS-bedömningen påverkas av ökad egen skattad erfarenhet och ökande antal år i klinisk praxis är dock svårt att säga utifrån dessa data då statistiska analyser inte kunde utföras. Deskriptiva data tyder dock på att det skulle kunna finnas samband mellan ökad egen skattad erfarenhet, ökande antal år i klinisk praxis och ökande överensstämmelse mellan bedömare och konsensus. Kroppsmåtten visade hög förklaring till variationerna i hundarnas BCS och dessa kan undersökas vidare i framtida studier för att på sikt eventuellt kunna användas som komplement till BCS-blanketten och göra bedömningen av kroppshull mer objektiv.

Due to increasing overweight in small animals, assessment of body condition has gained an important role in every day clinical work. The nine-point body condition score (BCS) chart according to Laflamme (1997) is a commonly used method for assessing body condition in dogs. The assessor compares the dog with illustrations and descriptions of the different BCSdegrees to make an estimation of the dogs’ BCS. BCS is classified as a subjective method for assessing body condition, though it is a more objective method than other estimations that are based on personal preferences.

The aim of this study was to examine how veterinary staff assesses BCS in dogs and to investigate if different factors such as number of years in clinical practice, self-estimated experience and profession affect the assessment. The assessments of every assessor were compared to consensus, an estimation of the dogs’ BCS according to two highly experienced persons, a veterinarian and a nurse specialized in body assessments. Further, we wanted to study if different body measurements from the dogs could be correlated to the BCS.

The overall agreement among assessors and consensus was good. Eight of twelve assessors had results that were not statistically different from consensus and the correlation coefficient was statistically significant (P<0.05) in eleven of twelve assessors. When analyzing factors affecting the assessment, data proved not to be normally distributed and there were not enough degrees of freedom to analyze the data statistically. Instead, data is presented descriptively. There was indications that increased self-estimated experience gave increased agreement with consensus. Similar results could be seen in the analysis of number of years in clinical practice. However, the increase seemed larger in the beginning and declined over time. When studying differences between professions descriptively, the results showed that all professions estimated the dogs’ BCS lower or the same as consensus in 12 of the 14 dogs and higher in two of the dogs.

The body measurements were studied by calculating ratios that were thereafter compared to the BCS consensus. Results showed high explanation of the variation in the dogs’ BCS for several of the ratios. In four of six ratios, bodyweight were in the denominator and all analyses were statistically significant.

In conclusion, a high correlation between assessors and consensus were found for assessment of BCS. How number of years in clinical practice and self-estimated experience affect the assessment was difficult to evaluate because of non-normally distributed data and small sample sizes, even though the descriptively presented data indicated increased correlation to consensus in number of years in clinical practice and self-estimated experience. Body measurements showed high explanation of the variation in the dogs’ BCS for several of the ratios, especially bodyweight. This suggests that bodyweight could be studied further to examine associations to BCS in order to make BCS assessment more objective.