Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Kliniska sjukdomstecken från urinvägarna är en vanlig anledning till att kattägare söker veterinärvård. Tidigare ansågs urinblåsan normalt vara fri från bakterier. Studier har dock visat att det kan finnas bakterier i urinen hos katter utan kliniska sjukdomstecken från urinvägarna, detta benämns subklinisk bakteriuri och har påvisats hos 1–29 % av katter.

Syftet med studien var att utvärdera förekomsten av bakterier i spontankastad urin från katt som provtagits från kattlådor. Frågeställningarna var: i) vilka bakterier förekommer i spontankastad urin från friska katter? ii) vilken mängd av bakterier kan påvisas?

Studien planerades omfatta 50 (minst 30) urinprov från inneliggande katter på vårdavdelningen på Universitetsdjursjukhuset (UDS). Då det visade sig att katterna inte var benägna att urinera i kattlådan med provtagningssanden utvidgades inklusionskriterierna till att även inkludera katter i hemmiljö. Katter som behandlats med antibiotika eller uppvisade kliniska sjukdomstecken från urinvägarna exkluderades. Totalt analyserades 15 urinprov under insamlingsperioden. Spontankastad urin provtogs från rengjord kattlåda innehållande icke-absorberbar provtagningssand. Urinprovet analyserades genom direktodling på blodagar och CLED-agar och en Uricult® flödades med urin. Avläsning av odling gjordes efter 24 respektive 48 timmars inkubering i 37°C. Från renodling typades påvisade bakterieisolat med hjälp av massspektrometri (MALDI-TOF MS).

Bakterier kunde påvisas i fjorton av femton urinprov (93,3 %). Mängden bakterier var sparsam i de flesta urinprov på såväl blod-, CLED-agar och Uricult®. Dock bedömdes tre av proven ha riklig växt på Uricult®. Skillnad i växt mellan 24 timmar jämfört med 48 timmars inkubering var liten. Escherichia coli var den vanligaste förekommande bakterien följt av Staphylococcus sp., vilket överensstämmer med resultat från andra studier.

Utan att bekräfta med odling på urin taget med hjälp av cystocentes går det inte att avgöra om bakterieförekomsten i urinproven var ett resultat av kontaminering eller om subklinisk bakteriuri förelåg hos katterna. Resultaten visar på svårigheten med att få urinprov från katt och att tolka bakteriella odlingsresultat från spontankastade urinprov.

Clinical signs of lower urinary tract disease is a common reason for cat owners to seek veterinary care. Previously, the urinary tract was considered to be free of bacteria. However, studies have shown that bacteria may be detected in urine from healthy cats. This is called subclinical bacteriuria and has been shown in 1-29% of cats.

The purpose of the study was to evaluate the presence of bacteria in spontaneously voided urine sampled from litter boxes. The questions were: (i) which bacteria can be found in spontaneously voided urine from healthy cats? ii) What amount of bacteria can be detected? Inclusion of 3050 urine samples from in-patient cats at the hospital ward at Universitetsdjursjukhuset (UDS) was planned. However, cats were not inclined to urinate in the litter box containing the sampling sand and therefore the study was extended to include healthy cats in their home environment. In total, 15 urine samples were collected and analysed. Exclusion criteria were clinical signs of disease from the lower urinary tract and recent or ongoing antibiotic treatment. Spontaneous urine was collected from cleaned cat litter boxes containing non-absorbable sampling sand. Urine was cultured on blood agar, CLED agar and flowed over Uricult®. Evaluation of bacterial growth was performed after 24- and 48-hours incubation at 37°C. Bacterial isolates were identified by mass spectrometry (MALDI-TOF MS).

Bacteria were isolated from fourteen out of fifteen urine samples (93.3%). The growth was sparse in most urine samples both on blood agar, CLED agar and Uricult®. However, in three of the samples, ample growth on Uricult® was seen. There was a negligible difference in the amount of bacterial growth between 24 hours and 48 hours incubation. Escherichia coli was the most commonly isolated bacterial species followed by Staphylococcus sp., which is consistent with results from other studies.

Without performing urinary culture of urine obtained by cystocentesis, it cannot be determined whether bacteria in the urine samples was a result of contamination or if it represented subclinical bacteriuria. The results of this study show the difficulty in obtaining urine samples from cats and to interpret bacterial culture results from spontaneously voided urine samples.