Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Så gott som alla hundar upplever veterinärbesök under sin livstid. Flertalet hundar förknippar dessa besök med stress och/eller rädsla. Detta är inte bra för hunden och kan leda till en ökad arbetsmiljörisk för veterinären som undersöker med risk att bli biten. Syftet med denna studie var att undersöka om man på ett icke-invasivt sätt kan bedöma om en hund är stressad på veterinärkliniken. Detta kan leda till kunskap om hur man bäst bör hantera hundar under deras besök till kliniken. Andra frågor studien sökte svar på är hur bra hundägaren är på att uppskatta stress hos sin egen hund på veterinärkliniken och hur väl deras uppskattning stämmer överens med testledarens och veterinärens uppskattning. En annan fråga är hur hundens ansiktsuttryck förändras innan och efter vaccinationen. Även hur god kunskap hundägare har om vanliga tecken på stress hos hundar undersöktes. Tjugo hundar med en bokad tid för vaccination ingick i studiepopulationen. Utifrån en studie av Lind, et al. (2017) gjordes ett socialt kontakttest på samtliga hundar. Hjärtfrekvens på hundarna uppmättes i fyra faser, utomhus, i väntrummet, under undersökningen och utomhus igen. Hundens stressnivå uppskattades även av testledaren, veterinären och hundägaren på en 10-gradig likert skala. Underökningen analyserades med avseende på interaktioner mellan hundägare och hund samt veterinär och hund från film tagen från en stationär kamera i undersökningsrummet. Hundarnas ansiktsuttryck analyserades med hjälp av DogFACS teknik som registrerade ansiktsmusklernas rörelser utifrån film tagen av testledaren under underökningen. Det registrerades i 3 olika sekvenser; innan undersökningen, precis innan injektionen och precis efter injektionen. De signifikanta resultat som uppvisades var att hälsning från socialt kontakttest var signifikant korrelerat till veterinärens bedömning (R = -0,46, P = 0,04) samt samarbete som var signifikant korrelerat till hjärtfrekvensen i undersökningen (R = -0,56, P = 0,02). Detta resultat stämmer delvis med de resultaten från Lind et al. (2017) där alla tre parametrar i det sociala kontakttestet var signifikant korrelerade till ägarens och testledarens stressbedömningar. Tydliga signifikanta resultat som påvisades av studien var att hundägarens positiva kontakt med hunden ledde till lägre hjärtfrekvens (R = 0,50, P = 0,048) och lägre stressbedömning av testledaren (R = -0,50, P = 0,03) och veterinären (R = -0,56, P = 0,01) vilket stämmer väl överens med tidigare litteratur (Kostarczyk & Fonberg, 1982; Csoltova et al., 2017). Testledarens och veterinärens stressuppskattningar var signifikant korrelerade (R = 0,63, P = 0,003) likaså testledarens och hundägarens bedömningar (R = 0,59, P = 0,006). Hundägaren fick innan undersökningen uppskatta hur stressad den trodde hunden skulle vara under undersökningen, detta visade sig stämma väl överens med hur de sedan bedömde stressen under undersökningen (R = 0,48, P = 0,03). Innan undersökningen hade hundarna ett uttryck med höga ögonbryn, detta beteende minskade allteftersom undersökningen fortsatte. Analysen av ansiktsmimiken påvisade att hundar efter injektionen uppvisade mer blinkningar och orala beteenden. Hundarna är generellt mer vända mot veterinären än hundägaren i alla sekvenser men mest efter injektionen.

Slutsatsen är för att kunna använda socialt kontakttest som en förutsägande faktor för stress hos hundar på kliniken behövs ytterligare validering. Hundägare som vill ha mindre stressade hundar på kliniken bör ha mycket positiv kontakt med hunden så är vi ett steg närmare målet mot en stressfri veterinärklinik

A visit to the veterinarian is something almost every dog experiences during its lifetime and many dogs associates the visits with stress or fear. This is not good for the dog, but it also increases the risk that the veterinarian examining the dog may be bitten. The objective of this study was to investigate if it is possible to assess how stressed a dog is using only non-invasive observations and tests. In the future, such knowledge could contribute to decisions about how best to handle a dog during its visit to the clinic. Other questions the study aimed to answer included; how good the owner is at predicting the stress level of their own dog, and if this correlates with the level of stress as judged by the testleader and veterinarian, the owner’s knowledge of basic behavioural indicators of stress in dogs, and how dogs’ facial expressions change before and after an injection. Twenty dogs participated in the study, all of them had a visit booked at the clinic for a vaccination. A social contact test from a study by Lind, et al. (2017), was performed on the dog when it first arrived at the clinic. The dog’s heart rate was measured in four different phases; outside the clinic, in the waiting room, during the exam and again outside the clinic. The dog’s stress level was assessed by the test leader, veterinarian and owner according on a likert scale from 1 to 10, with 10 being very stressed. Interactions between the owner and the dog, as well as the veterinarian and the dog during the exam ware analyzed from the films taken by a stationary camera in the examination room. The movements of the dog’s facial muscles were analyzed using the DogFACS technique using films taken with a camera held by the test leader. The dog’s facial expression was analyzed during three different time periods; five seconds before the veterinarian started the exam, five seconds before the injection and five seconds after the injection. Regarding the social contact test, there were significant correlations between the behavior of the dog during initial contact with the test leader and the stress score from the veterinarian (R = -0,46, P = 0,04), and between the dog’s willingness to cooperate and its heart rate during the exam (R = -0,56, P = 0,02). Although somewhat similar to the earlier results, Lind et al. (2017) found that all three social contact tests were correlated to the test leader’s and owner’s assessments of stress. Other results in the study were that the owner’s positive interactions were correlated to a lower heart rate of the dog during the exam (R = -0,50, P = 0,048) and to a lower stress assessment by both the test leader (R = -0,50, P = 0,03) and the veterinarian (R = -0,56, P = 0,01). These results support those of earlier studies (Kostarczyk & Fonberg, 1982; Csoltova et al., 2017). The test leader and the veterinarian’s assessments of dogs’ stress levels were correlated (R = 0,63, P = 0,003) as were the test leader and the owner’s assessments (R = 0,59, P = 0,006)). Furthermore, the owner’s predicted the stress level of the dog, made before the exam, correlated well with their assessment of its stress level during the exam (R = 0,48, P = 0,03). Before the examination dogs had a facial expression with raised eye brows, and this decreased as the examination progressed. Dogs blinked more and showed more oral behaviours, such as nose licks, after the injection, which are behaviours previously linked to stress. The dog’s head was generally more turned toward the veterinarian than the owner, especially after the injection.

The conclusions are that further validation is needed before being able to use the social contact test as a predictor factor for stress in the clinic, owners who want a less stressed dog in the the clinic should pet it more and, that we are a step closer to the goal of a stress free veterinary clinic.