Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Under domesticeringen har hundar utvecklat en unik förmåga att kunna läsa av och tolka människans signaler och uttryck. Det har gett hunden en viktig roll för människan där vi nu ser hunden som en självklar del av vår familj, och behandlas som en familjemedlem. Men trots det komplexa bandet mellan människa och hund kan det uppstå problem som kan vara påfrestande i relationen. Stress, rädslor och ångest hos hunden har många negativa effekter, både på hundens hälsa och välfärd. Ljudrädsla är vanligt bland våra sällskapshundar och kan leda till problembeteenden som gör det besvärligt att vara hundägare. Vanliga reaktioner på åskoväder eller fyrverkerismällar kan vara allt från att flämta, darra och eliminering inomhus till flyktförsök där förstörelse av dörrar och möbler inte är ovanligt. För att stärka relationen och öka välfärden för hundar som lider av ljudrädsla är det därför viktigt att undersöka hur hundägare på bästa sätt hjälper hunden i stressande situationer. Hur kan vi människor förebygga så att situationen inte uppfattas som lika obehaglig?

Det finns många likheter i relationen mellan hund och ägare som mellan barn och dess förälder. Därför har forskning börjat utreda om det finns samma typ av anknytning mellan parterna. Ett barns anknytning till sin förälder är en evolutionär anpassning för överlevnad, och har setts vara beroende av vilken omvårdnadsstil föräldern tillämpar. En lyhörd och säker förälder som tillgodoser barnets behov har ofta ett barn med säker anknytning, där barnet kan utforska omgivningen runt omkring med vetskap att föräldern finns där för stöttning och tröst i obehagliga situationer. Föräldrar som har svårare att uppfatta barnets signaler och är ängsliga, undvikande eller oförutsägbara i sin omvårdnadsstil har barn som anpassar sig efter detta, och utvecklar en anknytningsstil som matchar föräldern. Barn med ängslig, undvikande eller oförutsägbar anknytning har också svårare att hantera stressfulla situationer.

Linkande anknytningsbeteenden har setts hos hundar när de undersökts tillsammans med sina ägare, som mellan barn och förälder. Det kan därför vara av betydelse om hur hundägarens omvårdnadsstil påverkar hundens reaktioner vid stressande situationer, såsom ett plötsligt ljud. I denna studie undersöktes hur hundförare med ängslig eller undvikande omvårdnadsstil påverkade hundarnas reaktion vid ett plötsligt obehagligt ljud (inspelade fyrverkerismällar). Den ängsliga hundföraren skulle bli rädd för ljudet och sedan agera lättad att båda hade klarat sig oskadda, genom att klappa och krama hundarna onödigt mycket. Den undvikande hundföraren skulle vara passiv och inte uppmärksamma varken ljudet eller hundarna.

Resultatet visade att det fanns skillnader i hundarnas beteende beroende på vilken omvårdnadsstil den närvarande hundföraren hade. Hundarna höll sig närmare den undvikande hundföraren innan ljudet spelades upp, trots att den ängsliga hundföraren pratade mer med dem och ingenting annat påverkade deras beteende. Både under och efter det plötsliga ljudet stod hundarna mer med den ängsliga hundföraren, som både pratade med hundarna och tog fysisk kontakt. Detta var troligtvis en reaktion på hundförarens agerande snarare än ljudet. Hundarna visade dock fler tendenser till stressrelaterade beteenden tillsammans med den ängsliga hundföraren än den undvikande, vilket kan tolkas som att hundarna var lugnare med den undvikande hundföraren eller inte ville visa upp den stress som uppstod.

För att ge hundar en bättre förutsättning att klara av obehagliga situationer verkar inte en ängslig omvårdnadsstil vara ett optimalt tillvägagångssätt, även om det krävs mer forskning inom området. Studien kan ändå användas för att belysa vilken roll ägaren har på hundens reaktioner vid plötsliga ljud.

Dogs have lived by mans side for over 15 000 years and have developed a complex bond with us humans. These bonds have been compared with the same fundamental attachment between a child and its parents. This attachment is based on the caregiving styles the parents use, and a secure attached child uses their parent as a safe haven to explore the world from and have the support and comfort it needs. Avoidant or anxious attached children doesn’t have the same safe haven effect from their parents and have a more difficult time coping in stressful situations. There are indications the same types of attachment styles exist between dogs and their owners. It’s possible that the dogs attachment is affected by the owners caregiving style which also can affects the dogs reaction in stressful situations.

This study tested if two different caregiving styles, the anxious and the avoidant, had any effect on dogs reaction to a sudden noise stressor. The results show some differences in the dogs behaviour with the different handlers present. Before the noise stressor the dogs preferred to be near the avoidant handler, even though the anxious handler talked more with the dogs. During and after the noise stressor the dogs stood up more with the anxious handler, who talked more and took more physical contact with the dogs. After the noise stressor the dogs showed some tendencies to pant and walk around more with the anxious handler, which is linked to stress and fear and could be a response to the handlers reaction rather than the noise. There was also a tendency that the dogs and the anxious handler were in more contact with each other after the noise. This could also be a response to the contact-seeking handler. A different aspect on the results is that the dogs were calmer, or didn’t show their distress, with the avoidant handler.

These results can in some extent be seen in other studies on attachment in dogs, and even in studies on children’s attachment. But more research needs to be done on caregiving style and attachment in dogs to further study their coping strategies to be able to help them in stressful situations. This can lead to a better relationship between the dog and its owner and better welfare for the dog.