Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

En fullvärdig ledrörelse är en förutsättning för optimal rörelse och normal daglig aktivitet, inskränkt rörelse i en led kan vara ett tecken på smärta eller sjukdom. Undersökning av leders rörelseomfång är till god hjälp vid bedömning av leders hälsa samt vid utformning och utvärdering av behandlingsplaner. Goniometri för att mäta rörelseomfång har länge använts som ett alternativ till radiografi, som idag ses som Gold Standard, för att undvika att utsätta patient och personal för strålning. Användningen av en manuell goniometer för att mäta ledrörelse på hund kan innebära extra svårigheter om individen inte är samarbetsvillig då den kräver användningen av båda händerna. Den manuella goniometern är även tidskrävande vid avläsning och särskilt vid upprepade mätningar. För att kringgå detta har en ny typ av digital goniometer utvecklats som ska underlätta mätning genom digital avläsning samt enhandsfattning.

Syftet med studien var att undersöka och jämföra användarvänligheten samt om det finns skillnad i mätvärden mellan en ny typ av digital goniometer och en traditionell manuell goniometer. Arbetet ville även utröna om det finns skillnader mellan den digitala goniometerns mätvärden och radiografi. Om den digitala goniometern visar sig reliabel och användarvänlig skulle den kunna ersätta den manuella goniometern och samtidigt användas som ett objektivt och mer praktiskt genomförbart alternativ till radiografi där det är önskvärt att minimera strålning för patient eller personal.

Studien var uppdelad i tre delar: en jämförande mätundersökning där en testgrupp utförde mätningar med den digitala goniometern och en manuell goniometer; en enkätundersökning där testgruppen fick svara på frågor om de två goniometrarna samt en jämförande mätning med den digitala goniometern på knäled hos hund och på en röntgenbild av knäleden i samma position.

Resultatet visade att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan de två goniometrarnas mätvärden för någon av de uppmätta lederna i någon ledrörelse. Det var inte någon signifikant skillnad i testgruppens bedömning av de två goniometrarnas användarvänlighet med undantaget att respondenterna kände sig signifikant mer trygga med att använda den manuella goniometern (p = 0,013). Mätningarna med den digitala goniometern gav ett medelvärde som var 11˚ större vid mätning på röntgenbilden jämfört med mätning direkt på knäleden.

Adequate joint motion is prerequisite for optimal movement and daily activities, restricted motion in a joint could be a sign of pain or disease. Assessment of the range of motion in joints is aidful in the evaluation of joint health and the layout and review of treatment plans. Goniometry as a method for assessing range of motion have long been used as an alternative to radiography, which as of today is viewed as Gold Standard, to avoid exposing patients and staff to radiation. The use of a conventional universal goniometer to assess range of motion in dogs could be extra difficult in case that the individual does not cooperate as it demands the assessor to use both hands when measuring. The universal goniometer is also time-consuming, particularly when performing repeated measurements. To avoid this, a new type of digital goniometer has been developed with the intention of simplifying assessment by offering digital readings and single-hand usage.

The first objective for this thesis was to investigate and compare user-friendliness and measurements between a new type of digital goniometer and a universal goniometer. The second objective was to investigate if there are differences between measurements with the digital goniometer and radiography. If the digital goniometer appears to be reliable and user-friendly it could replace the traditional universal goniometer and be used as an objective and more practical alternative to radiography when it is desirable to minimize radiation for patients or staff.

The study consisted of three parts: a comparative study where a test group obtained measurements with the digital goniometer and a universal goniometer; a questionnaire where the test group answered questions regarding the two goniometers and a comparison between the measurements obtained with the digital goniometer on a canine stifle joint and the measurements with the digital goniometer on a radiographic image of the joint in the same position.

The result showed no statistically significant difference between measurements obtained with the two goniometers on any of the surveyed joints in any joint motion. The difference in user-friendliness of the two goniometers, as judged by the test group, was not statistically significant with the exception that the respondents felt significally safer with the use of the universal goniometer (p = 0,013). The measurements obtained with the digital goniometer when measuring on the radiographic image showed a mean 11˚ greater compared to the measurements taken directly on the stifle joint.