Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Immunmedierad hemolytisk anemi (IMHA) är en av de vanligaste immunmedierade sjukdomarna och en vanlig orsak till anemi hos hund. IMHA karaktäriseras av en ökad destruktion av röda blodkroppar som ett resultat av immunglobulinbindning till glukoproteiner på cellytan. Den kliniska sjukdomsbilden vid IMHA har typiskt ett akut insättande och orsakar kraftig anemi. Det är en sjukdom som har hög komplikationsrisk och dödlighet. Behandlingen består av att hantera en eventuell underliggande orsak till sjukdomen, behandla anemin med understödjande behandling samt att direkt behandla patientens IMHA med läkemedel som verkar immunsupprimerande. Förstahandspreparat i den immunosuppressiva behandlingen vid IMHA är så gott som alltid glukokortikoider. Vid kraftig sjukdom används glukokortikoider ofta tillsammans med bland annat preparatet azatioprin. Målet med kombinationsbehandlingen är att uppnå en kraftigare immunosuppressiv effekt och att kunna sänka doserna av båda läkemedlen. Om en kombinationsbehandling leder till ökad överlevnad hos hundar med IMHA är dock inte fastställt. I detta arbete utfördes en retrospektiv journalstudie med 21 fall från Universitetsdjursjukhuset (UDS) i Uppsala med frågeställningen om någon skillnad i överlevnad kunde ses efter ett år mellan patienter som behandlats immunosuppressivt för IMHA med endast glukokortikoider (prednisolon) och de som behandlats med glukokortikoider i kombination med azatioprin. Doseringen för den immunosuppressiva behandlingen var inte standardiserad. Startdoserna för prednisolon låg mellan 2,0 och 4,2 mg/kg/dygn för de nio hundar som behandlades immunosuppressivt med endast prednisolon och mellan 1,6 och 4,0 mg/kg/dygn för de tolv som fick både prednisolon och azatioprin. Doserna för den immunosuppressiva behandlingen för hela behandlingstiden (i den mån information om nedtrappning funnits tillgänglig) presenteras i diagram både övergripande för respektive behandlingsgrupp samt för varje enskild patient. I den långsiktiga överlevnadsstudien kunde ingen tydlig skillnad i överlevnad ses ett år efter påbörjad behandling mellan de två olika behandlingsprotokollen, men fler fall hade behövts för att bedöma att ingen skillnad föreligger. Värdet av att använda azatioprin som del i den immunosuppressiva behandlingen vid IMHA hos hund kan dock inte avfärdas och frågan huruvida azatioprin kan ha en betydelse mer akut i sjukdomen diskuteras. I arbetet presenteras även ras, köns- och åldersfördelning både inom studien och för de 72 hundar som diagnosticerats med IMHA vid UDS i Uppsala mellan 2009 och 2017. Bland de 72 IMHA-diagnosticerade hundarna var cocker spaniel och blandras överrepresenterade. 62,5 % av hundarna var tikar och 56,9 % var mellan fem och åtta år gamla.

I mindre utsträckning nämns även behandling med antitrombotika och immunosuppressiv behandling med ciklosporin. Det låga antalet patienter och bristen av standardisering i doseringar i respektive behandlingsgrupp gör det svårt att dra några slutsatser när det gäller val av immunosuppressivt behandlingsprotokoll vid IMHA hos hund. En studie med större urval med fokus på preparat, dosering och överlevnad är önskvärt för att ge bättre information. Ett samarbete mellan flera djursjukhus skulle gärna ses för att öka antalet deltagande hundar.

Immune-mediated hemolytic anemia (IMHA) is one of the most common immune-mediated diseases and a common cause of anemia in dogs. IMHA is characterized by an increase in the destruction of red blood cells as a result from immunoglobulin-binding to glucoproteins on the cell surface. The clinical signs typically have an acute onset and causes severe anemia. It is a disease with high risks for complication and high mortality. The IMHA treatment consists of treating a possible cause for the disease, managing the anemia with supportive treatment and directly treating the IMHA with immunosuppressive drugs. Glucocorticoids is the mainstay for the immunosuppressive treatment for IMHA. In the cases of severe IMHA the glucocorticoids are often combined with azathioprine. The purpose of the combination treatment is to achieve a greater immunosuppressive effect and to be able to lower the doses of both drugs. If a combination of these drugs leads to an increased survival in dogs with IMHA is yet to be decided. The results from a retrospective study with 21 cases from the University Animal Hospital (UDS) in Uppsala is included in this report. In this study, the question if any difference in survival can be seen between an immunosuppressive treatment with only glucocorticoids (prednisolone) and treatment with a combination of glucocorticoids and azathioprine tries to be answered. The doses for the immunosuppressive treatment was not standardized. The initial doses of prednisolone were between 2.0 and 4.2 mg/kg/day for the nine dogs that got immunosuppressive treatment with only prednisolone and between 1.6 and 4.0 mg/kg/day for the twelve that got both prednisolone and azathioprine. The doses for the immunosuppressive treatment for the whole treatment time (depending on the dose regimen information available) is presented in diagrams both in general for both treatment groups and for each patient. No apparent difference in survival one year after treatment initiation between the two protocols could be seen in the study, but to judge that no difference is present more cases would have had to been included in the study. However, the value of azathioprine as part of the immunosuppressive treatment in dogs with IMHA cannot be completely ruled out and the question is raised about whether azathioprine can have an effect more acutely in the disease. In addition, the division of breed, gender and age is presented for the 72 dogs that was diagnosed with IMHA at UDS in Uppsala between 2009 and 2017. Among the 72 IMHA diagnosed dogs cocker spaniel and crossbreed was overrepresented. 62.5% of the dogs were females and 56.9% in the ages between five and eight years.

In lesser extent, treatment with antithrombotic drugs and immunosuppressive treatment with cyclosporine are mentioned. The low number of patients and the lack of dosage standardization in the treatment groups makes it difficult to draw any conclusions about choice of immunosuppressive treatment protocol in IMHA dogs. A study with a larger number of patients with focus on type of drug, dosage and survival is desirable to get better information. Tentatively a cooperation between multiple animal hospitals would help to increase the number of participant patients.