Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Pastoralism är ett system där majoriteten av en individs inkomst och mat kommer från boskapsdjur. Boskapsdjurens huvudsakliga matkälla är naturligt växande bete. Pastoralism kan delas in i tre huvudtyper; nomadisk, transhuman och stillasittande. I Kenya finns variationer av alla tre. Vanliga arter som används inom pastoralistiska system är nötkreatur, getter, får och kameler. Nöttamboskap har traditionellt haft en väldigt central roll inom dessa samhällen och de används bland annat som matkälla, inkomstkälla och hemgift. De är också en statussymbol. Hot mot denna traditionella livsstil kommer bland annat från krympande betesytor, minskade resurser, klimatförändringar och klimatvariationer samt en mänsklig populationsökning som sätter press på landets livsmedelsförsörjning. Syftet med denna studie var att undersöka om nöttamboskap kommer kunna användas på samma sätt och i samma utsträckning i framtiden, finns det alternativa betesmetoder men ändå inom ramen för pastoralism, kan avel på nötkreatur spela en avgörande roll och vilken roll andra arter kan ha. Största hoten kommer från klimatförändringar och landfragmentering. Klimatförändringar kommer troligtvis leda till ökad temperatur, ökad total nederbörd och våtare klimat i Kenya. Ökad temperatur kan påverka vattentillgängligheten och på så sätt förvärra situationer med vattenbrist. Total nederbörd kommer troligtvis att öka och klimatet kommer antagligen bli våtare men olika regioner kommer att påverkas olika. Det kan leda till viss ökning i produktionen av grödor i torra och semitorra områden men den ökade temperaturen leder till ökad avdunstning vilken kan balansera ut den ökade nederbörden. Det stora hotet med klimatförändringar kommer från naturkatastrofer som torka och översvämningar som troligtvis kommer inträffa mer frekvent. Torka och översvämningar kan ha förödande konsekvenser för en pastoralist då de kan leda till ökad mortalitet, sämre reproduktion, förstörelse av betesmarker och ökad incidens av sjukdomar etc. Landfragmentering är isoleringen av landytor och habitat och det orsakas av många faktorer exempelvis privatisering av mark. Landfragmentering begränsar pastoralisters tillgång på betesmarken som i sin tur kan leda till överbetning och jordförstöring. Metoder för att möta dessa hot inkluderar mobila bomas, avel på nötkreatur och att skifta till andra arter. Mobila bomas används för att öka tiden nöttamboskapet spenderar på betet och minska tiden för att gå till betet vilket kan leda till en ökad produktion och minska trycket av mindre betesytor men det är ofta en kostsam investering. Avel på nöttamboskap bör fokuseras på inhemska raser då de troligtvis kommer vara bäst lämpade för det framtida klimatet. På kort sikt kommer avel troligtvis inte ha en större roll men det kan vara viktigt på lång sikt. En av de mer effektiva metoderna för att möta hoten är att förlita sig mer på andra arter än nötkreatur. Framförallt getter och kameler verkar bäst lämpade i framtiden.

Pastoralism is a system in which most of an individual’s income and food comes from livestock. The livestock´s primary source of food comes from naturally grown pasture. Pastoralism can be divided into three main types; nomadic, transhumance and sedentary. In Kenya there are variations of all. Species that are commonly used in these systems are cattle, goats, sheep and camels. Traditionally cattle have played a central role within these systems, for instance as a source of food, income and dowry. They are also a symbol of prestige. Threats towards this lifestyle comes in the form of shrinking pastures, shrinking resources, climate change and climate variability, human population growth that puts pressure on the country´s food supply etc. The aim of this study was to investigate, the possibility of using cattle in the same manner and to the same extent in the future, alternative grazing methods that are still within the framework of pastoralism, the role of cattle breeding and what role other species can have. The largest threats are climate change and land fragmentation. Climate change will probably lead to an increase in temperature, increase in total precipitation and a wetter climate in Kenya. Increases in temperature can affect water availability and in turn exacerbate situations of water shortages. Total precipitation will likely increase, and the climate is likely to become wetter but different regions will be affected differently. It could result in an increased production of crops in arid and semi-arid regions, however the increase in temperature will lead to an increase in evaporation which could balance out the increased precipitation. The great threat comes from natural disasters like drought and floods that are likely to become more frequent occurrences. Drought and floods can have devastating consequences for a pastoralist because they can result in increased mortality, worse reproduction, destruction of pastures and increased incidence of diseases etc. Land fragmentation is the isolation of land areas and habitats, and it is caused by many factors for example privatization of land. Land fragmentation limits a pastoralists access to pastures which in turn can lead to overgrazing and land degradation. Methods to face these threats include mobile bomas, breeding on cattle and shifting towards other species. Mobile bomas are used to increase the time cattle spends on pastures and reduces walking time which can lead to an increase in production and can ease the pressure of shrinking pastures. However, it is a costly investment. Breeding on cattle should focus on indigenous breed because they are likely better suited for the future climate. Breeding will likely not have a short-term effect but can play a crucial long-term role. Shifting from cattle to other species is one of the most effective methods to face the threats. Especially goats and camels seem best suited for the future.